abbelibabba

Henrik som bott här i två år ger en massa bra tips och sitter inne på kunskap om landet som inte vi har än.

Noam dyker upp till frukost:

Noam var uppe dödssent igår körde med oss, vilket resulterat i att han inte orkade gå till skolan i morse (tillsammans med en rätt ruggig hosta).

Noam har hittat intresset för att rita igen och massproducerar alster varje dag. Utställning på bloggen snart! Håll ögonen öppna!

På Ryska kan man hitta det mesta i klädväg till bra priser. Dagens fynd: 2 par NikeAdidas-shorts för 35 spänn utan prutning.

Noam längtar efter sina släktingar och plockar fram fotona en stund.

Phnom Penh har ett hett utbud av konserter och nattliv!

Idag har vi Henrik på besök från Thailand. Mimmi och Henke jobbade tillsammans på LSU hemma i Estocolmo men han bor nu med sin familj i Chang Mai. Det känns konstigt när ett bekant ansikte dyker upp här och eftersom Henrik bott nästan två år i Phnom Penh är det inte ens vår stad han kommer till utan sin egen. Skum känsla. 

Idag har vi Henrik på besök från Thailand. Mimmi och Henke jobbade tillsammans på LSU hemma i Estocolmo men han bor nu med sin familj i Chang Mai. Det känns konstigt när ett bekant ansikte dyker upp här och eftersom Henrik bott nästan två år i Phnom Penh är det inte ens vår stad han kommer till utan sin egen. Skum känsla. 

Idag har vi Henrik på besök från Thailand. Mimmi och Henke jobbade tillsammans på LSU hemma i Estocolmo men han bor nu med sin familj i Chang Mai. Det känns konstigt när ett bekant ansikte dyker upp här och eftersom Henrik bott nästan två år i Phnom Penh är det inte ens vår stad han kommer till utan sin egen. Skum känsla. 

Idag för Rio komma ut från SÖS ut i den stora världen och jag hoppas den hälsar honom välkommen på bästa sätt. På den här sidan av jorden är det varmare än hemma kan ni ju hälsa iallafall och varmt och skönt är precis som det var i mammas mage (minns du?).

Här är han! underverket som min syster burit på i nio månader och en extra vecka. Rio ska han heta och han kanske blir han också namne med mig om det vill sig väl.

Han har kommit och jag har inte landat ännu: Albin Erik Rio Mårtensson. Jag tänker inte skriva mer nu utan väntar på att få tillåtelse att publicera bilden på underverket av syrran och Micke och skriver om den turbulenta gårdagen senare. Ni får lite V75 tips så länge medans jag svävar i det blå...

När vi låg och degade i sängen dök de här glada grabbarna upp utanför fönstret. Då bodde vi på 17:e våningen och det fanns 16 våningar till ovanför vårt plan. Är det bara jag som tycker vajrarna är lite tunna?

Noam växlade mellan att ha starka ben och inga starka ben när vi var ute och gick.

En annan dag satt Noam med ett par engångstofflor på armarna på mina axlar genom Bangkoks gator...

Vi bodde på 17:e våningen och hade en magnifik utsikt över Bangkok!

Pappa hade tandställning i ett år...say no more!

Då var vi hemma i Phnompan igen efter två dar på Koh Samet och tre i Bangkok. Skönt att glida ner i tempo kände jag direkt när vi klev av planet och alla bilar kör 50 kilometer/h långsammare här än i Bangkok. Jag insåg också att det känns som hemma här nu. Det trodde jag skulle ta betydligt längre tid.

Jag skrev aldrig att bilen ar trasig. 2 meter hann vi nar vi skulle till flygplatsen sen gick gasvajern av...skitbil. Nak sa att bromsen ocksa var paj, suck. Tacka vet jag tunnelbana, da kan man alltid klaga pa SL nar det inte funkar....ja, jag vet att  skiten ar fransk nu men det ar alltid SL for mig.

Noam har blivit komplett galen och gor allt tvartemot vad hans mor och far sager. Han gar inte att ha med nanstans och vi haller pa att bli galna pa skrik,rymningar och sparkande. Idag sprang han rakt ut i gatan i Bangkok fran restaurangen och jag satte hjartat i halsgropen och pulsen ar fortfarande i 120. Han har inga granser alls...

Bor pa lyxhotell nu och skont att slippa sanden overallt aven om beachen var harlig.
Jag vantar pa Guldgrisen och borjar undra om jag inte hinner hem till Svedala trots allt...midsommar, hall i syrran.Knip!

Grattis till Alice och farmor Marie idag, jag tanker pa er och forsokte ringa pa skype. Jag horde dig Alice....men du horde inte mig.

Noam ska sova sa det ar bast jag tar mig till hotellet igen. Vi har rum 1721 om det hander nat syrran! Du har numret. Puss puss!

Ar pa minisemester i Thailand nu och har tva dar pa Koh Samet. Fantastiskt attfa bada i havet och sippadrinkar under stjarnorna medans vi anker pa er stackars satar hemma i Sverige. Det verkar som det blir en Guldris for syrran och Micke och jag borjarnastan tro pa att jag hinner hem innan hon klammer fram ungen, hall i till midsommar syrran. Mimmi fortfarande lite dalig och njuter inte lika mycket som jag av dagarna har, trist. Imorgon blir det Bangkok och det ska bli kul, har aldrig varit dar. Nej, nu ska jag ut i det bla och inte slarva bort dyrbar beachtid pa att sitta inne. Hoj Hoj

När jag hade lämnat Noam på skolan idag kom jag hem till ett frukostbord fullt med folk. En liten delegation med träiga byråkrater i sextio + åldern från Sverige hade letat sig till Phnom Penh för att intervjua oss om det hårda livet här. Delegationen har nämligen till uppgift att fastställa "hardship"-tilläggen för såna som oss. Det är alltså extrapengar för allt som är svårt och jobbigt med att leva i ett u-land. Här är min lilla lista på klagomål på livet i Kambodja:

Vet egentligen inte vad jag vill skriva om det här men kände att jag måste skriva nåt, så jag flödar bara. 

På dumburken här finns cirkus 50 kanaler med allehanda skit, några filmkanaler (varav den som visar bra filmer av någon anledning är svartvit(!) ) och tre sportkanaler. Asiatiska kanaler dominerar naturligtvis och oftast zappar jag bara förbi de softade serierna, ninjafilmerna, de hysteriska tävlingarna och talangjakterna. En kväll fastnade jag dock framför vietnamesisk militärunderhållning. 1000 soldater i gröna uniformer som klappar i takt till andra militärer som gör usla tricks på en scen påhejade av en programledare i glansig popkostym...vad säger man?

Idag skulle jag bli morbror var det planerat. Hos mig är dan snart slut men hemma i Estocolmo har du fortfarande ett par timmar att vinka på syrran, hoppas långpromenaden i Haga gjorde susen. För er som inte vet det så är min syster Emilie alltså sprickfärdig och hjärtebarnet är planerat till idag. Eftersom jag har blivit lovat ett sms när värkarna sätter igång blir jag helt till mig varenda gång det darrar till i fickan. Varje gång blir jag lika besviken när någon vill fika eller nåt annat.

Noam hade plötsligt fixat bio för alla gosedjuren i sitt nymöblerade rum. Alla fick se Saltkråkan och verkade nöjda med underhållningen.

Bakom snögubben gömde sig en knasgubbe!

Nak och jag åkte längs Riverside när folk började komma in till stan och solen ännu inte riktigt var uppe. Vackert!

Äntligen hittade vi våra skivor i den oändliga högen med flyttlådor. Lyckas,lycka,lycka. Vi firade med lite dans till Doris "Did you give the world some love today baby" på lunchen.

Hallå där hemma.

Ibland undrar jag om inte Noam längtar hem till Sverige mer än vi anar. Igår ritade han den här fina snögubben till exempel.

När vi käkade på Flavours härom dagen hittade Noam en kille att snacka med. Han hade en rolig cykel som man cyklade med händerna. I 5-10 minuter snackade Noam och killen kroppsspråk och jag förstod iallafall att en mina hade tagit killens ena ben. Vad Noam berättade var svårare att förstå.

Mimmi får sin fot mätt på Beautiful Shoes där de syr upp skor efter din smak och fot. Jag beställde ett par kopior av mina Tigerpjuck jag gillar,fast i Don Johnsson-vitt, vi får väl se hur de blir. Mimmi designade ihop två par efter ett ihopplock av olika modeller. Cirkus 400 bagis för tre par puppor e ett okej pris om de blir bra.

Noam är hos frisören för första gången i livet. Han fick en "snällmohikan-frisyr" som inte är lika svettig som mattan han bar på innan. Vi kan också konstatera att Tintin-frissa bara är inne bland frisörer världen över och ingen annanstans.

Noam åker tuk-tuk för första gången. En upplevelse!

Min rad hade gett miljoner, vem fan vill ha 19000? Bra att ni inte hann lämna in min skitrad....

1) 1 Affe Fager jättefavorit, jag tror på galopp trängd från spår ett. Skräll, jag tar 2, 3, 6, 8, 9, 10

Då var man bilägare då. (bild och info finns under Vår första bil)

I morse steppar en av fixarna in på Mimmis kontor och säger att idag ska vi nog kunna hämta bilen.

Sedan lätarstöket mot Djurgården förra året har det inte skrivits många positiva rader om Bajen i medierna och många är vi som tröttnat på att småligister försöker dra Bajens namn i skiten genom att sätta sina egna intressen före klubbens.

Ja, nog om bilen. Det är spännade att vara med om hur problemlösning går till här. Vi har ingen aning egentligen om vem som snackar skit och inte. Någonstans inser vi ju också att det är genom nätverkande, mutor, tjänster/gentjänster, snackande osv som folk överlever i det här landet när det inte finns några sociala skyddsnät eller någon organisation kring vem som sköter vad i samhället i stort. Bara att garva och luta sig tillbaka.

Pappa, vet du vad? ......har ens unge sett för mycket på Saltkråkan när de börjar säga så?

Pappa, vet du vad? ......har ens unge sett för mycket på Saltkråkan när de börjar säga så?

Det här är fel land att ropa hej i innan man kommit över bron och allt vad det heter. Jag borde givetvis förstått att om jag la ut bilden på fina bilen på bloggen var det som att tigga om problem, Ungefär som att tippa att Bajen skullle ta SM- guld i år utan att tveka. 

Det här är fel land att ropa hej i innan man kommit över bron och allt vad det heter. Jag borde givetvis förstått att om jag la ut bilden på fina bilen på bloggen var det som att tigga om problem, Ungefär som att tippa att Bajen skullle ta SM- guld i år utan att tveka. 

Ni som kan er Lundell och se den gamla klassikern Jack vet vad jag talar om. 

Varken jag eller Mimmi har någonsin ägt en bil förut men nu är det nära. Idag la vi en handpenning på det här åbäket med plats för nio pers om man vill. En riktig traktor med safarilights längst fram, lutningsmätare och höjdmätare i panelen. Eftersom ingen av oss är speciellt bevandrade i bilvärlden så har vi tagit hjälp av den biltokige helsingborgirländaren Joe som vi blivit kompis med. Han har provkört och Mak (garagekillen han känner) ska köra en fullservice på den och kolla igenom den. Det är en Hyundai Galloper Exceed-97 för er det säger nåt och den har bara gått 5500 mil, pris = vi får gå i flera omgångar till bankomaten men blir inte ruinerade. Ett bra köp enligt Joe.

 När vi spelade fotboll härom dagen delade Noam in lagen: 

Dubbelskypearna

Noam Skypar lite efter att ha gjort sig fin med mammas läppstift och chokladglass. Febern börjar ge med sig....

Dagens Noam 1: 

Innan febern slog till hade Maia och Noam det såhär mysigt i jättesängarna på restaurang Gasolina. Idag har vi varit inne hela dagen och sovit, tryckt i Noam och Mimmi Alvedon och sovit ännu mer. Noam verkar ganska pigg och säger hela tiden att han är frisk nu och inte har feber fast han känns som en kamin. Om det inte blir bättre imorgon får vi väl gå till doktorn. Han äter, dricker och sover bra för alla oroliga som undrar. Mimmi sover och tittar på film på datorn om vartannat. Hon har också ätit duktigt.

Ikväll lekte Noam skiten ur sig nere hos Andrew och hans barn Hugo och Paloma. De sprang runt i 120 i flera timmar. När det blev lite gnälligt vi sjutiden trodde vi matbrist var den solklara orskaen och gick hem. Vid matbordet höll Noam på att somna på stolen men vägrade äta när maten kom. Sen kom det:

Klockan 9.30 idag drog det igång. Första träningen med Sukrin och gatubarnen på Sisowath Highschool och efter många om och men kom jag rätt med min vilsna tuk-tuk-driver.

Förstasidan på Cambodia Daily idag: Köldrekord i Phnom Penh, så här kallt har det inte varit på 27 år.

Igår träffade jag Arsenalsupportern Sukrin över en lunch. Sukrin och en irländare som heter Paraic möttes över en öl på en bar här och började prata fotboll. I november -2005 startade de upp Happy Football Cambodia med pengar ur egen ficka (några tusenlappar per person). Projektet försöker få barnen att fortsätta sin skolgång och samtidigt ge dem en meningsfull fritid genom fotbollen. Man samarbetar även med en fransk organisation som arbetar med gatubarn och har startat ett lag för dessa.

Hallå alla vänner, släkt och bekanta. Under den här rubriken kommer jag uppdatera vilka som har bokat resa för att komma och hälsa på oss här och förhoppningsvis hetsa er andra att komma.