abbelibabba

En ny trend har spritt sig som en löpeld här i Kambodja. Efter att en kvinnlig arbetare på kondomfabriken som tillverkar Number One Plus-kondomer menat på att hon blivit av med sin acne genom att smörja in sig med hjälp av kondomerna har försäljningen skjutit i höjden. "Förut spenderade jag mycket pengar på dyra krämer men det behöver jag inte längre" förklarar en kvinna på fabriken som vill vara anonym. Ett paket Number One Plus kostar knappt en krona.

Mitt enda bidrag i tävlingen. Noam hanterade den tunga kameran med bravur måste jag säga. Facebook nästa för den här...

Hur lång tunga som helst...

Dags att komma hem nu Mimmi. Jag håller på att flippa ;)

Kreativitet när den är som bäst: Göra hörlurar av Lego.

 Jag hade påbörjat den här långt innan vår kära katt Skruttis sprang bort men nu får det bli en minnestavla i hennes ära. Det är lite svårt att se på bilden men det är många små katter som bildar en stor och just Skruttis har stått modell för alla poser som används i bilden.

Idag hade jag ett sån där ögonblick när man som förälder blir alldeles extra varm i hjärtat. (och önskar man haft en videokamera på sig) Noam och jag var hemma hos Parag och Noam lekte med hans dotter Yva medan jag och P målade på dockteatrarna vi bygger på. Medan färgen torkade gick jag in för att kolla vad barnen gjorde. Det var alldeles tyst i huset så jag trodde första att det var bus på gång. När jag kom upp för trappan sitter Noam blickstilla i en liten stol och Yva kammar sakta och nogrannt hans hår i en snedbena. Båda är knäpptysta och jag ser att Noam njuter. När Yva är klar tar hon upp spegeln och när Noam får se sig själv vänder han sig tyst mot henne och hela ansiktet spricker upp i ett stort leende. Yva i sin tur fyrar av sitt största leende och där står de tysta och bara ser på varann och ser ut som de personifierar ordet Lycka. Jag tittade på dem en stund och smög sedan ner osedd för att inte störa magin. Jag tror nästan det kom en liten lyckotår i ögonvrån också.

Detn här är en komboverk av Far och son Hagberg som Noam döpt till "De spelar kort". Den är målad med posterpaint och akryl och mäter 50 x 40 cm.

Elsa är katten som Erik och hans familj hade innan de flyttade till Sarajevo. Nu bor hon hos oss tills Mimmis kollega kommer ner i september.

Den här pojke stod och jonglerade med bollen när jag och Maria åkte för att köpa plantor till hennes terrass.

Blev lite sur att jag inte fick skärpan på pojken när jag tog detta kort från bilen. Skönt avslappnad stil.

Vansinnesutbrott? Nej, sånna är det bara jag som får i Phnom Penh. Den här killen fångade jag mitt i en gäsp.

Så här vilar och sover de flesta moto-dupförare i Phnompan. Vaktar sin egendom och får sin skönhetssömn i ett, perfekt.

Hittade denna David på nätet. Tror jag hört talas om hans grejer tidigare. Me like!

Noam och jag har precis kommit tillbaka från ett par timmars solbad vid en pool utanför stan med Frida, Ymer, Esben och Minna. Härligt att bara ta det lugnt. Nu blir det målarstuga och sen dags att förbereda för middag och nytt myspys. 

Nu är jag gräsänkling i tio dagar och huset känns stort och tomt på kvällarna. Innan min kära fru hann åka vittnade hon om nytt säkerhetstänk på flygplatsen i Phnom Penh. Personalen där hade tydligen fått direktiv om att vara tuffare på intaget av tandkrämer över 100 ml, nagelsaxar och andra terroristattribut. Besvikelsen var stor hos den taggade personalen när Mimmi bara hade med sig anpassade förpackningar. Man hade också satt upp en låda där man kunde stoppa ner de  vassa föremål man råkat få med sig. Saken var bara den att i plastboxen låg en handgranat och en mina! Bara så man skulle fatta var man skulle göra av dem om de råkade komma med...

Eftersom allt som påminner om Sverige allt som oftast lyser med sin frånvaro här i Kambodja blir det gärna att ens patriotiska hjärta hoppar till lite extra när man stöter på något som känns igen från hemlandet. Här är några sådana tillfällen:

En av de största kulturchockarna med att komma till Kambodja är nogatt möta: Den tomma blicken.

Här är ett kort från födelsedagsfirandet i Sverige som jag har glömt att publicera. Ni såg vad som hände med rosen förut va?

Idag frågade Noam på väg hem från baby showern för Madelaine: 

Fördelen med att bo i en internationell miljö är att alla länders helgdagar osv kommer mycket närmare en själv. I veckan tror jag vi kunde fira såväl Pakistans som Indiens nationaldag på restauranger i stan till exempel. Khmererna tycks ha högtider av olika slag stup i kvarten: Är det inte skördardag så är det vattenfestival eller någon hylla-Buddha-lite-mer-dag som ska firas. Lägg sen till alla svenska högtider, jänkarnas Halloween och Thanksgiving, tyskarnas Oktoberfetival, irländarnas St Patricks Day och så vidare.

Hittade den här bilden på nätet och funderar på hur Strongbow tänkte när de körde den här kampanjen. Jag tycker den är grym. Man minns den ju iallafall om man säger så? Någon som vet något om den? Hör av er i så fall.

På torsdagarna är vi ett gäng som samlas och målar, ljuger och dricker kaffe ihop. Här håller Vee på att skissa på något nytt mästerverk på Parags terrass.

För er som undrade vad han gör alla dar som inte är julafton: Han driver ett gym i Phnom Penh.

Slangtransport i PP.

Här är det några som blir utan kylda drycker idag. Ismoppen har brakat ihop och blivit stående mitt i gatan.

Parag och jag har hetsat varandra att måla stort ett tag nu. När det väl var dags fegade vi båda ur kreativt: Jag började göra ett collage och han målade ett slott på beställning av sin dotter Yva. Nya tag nästa vecka.

"I´m a Homo Sapiens" är målad i akryl och mäter 40 x 30 cm.

Så sitter man då bänkad framför invigningaen av de olympiska lekarna som norrbaggarna säger. Trots att jag anser mig själv vara allmännt sportintresserad känns spelen i Peking helt ointressanta. Jag kommer väl att se några fotbollsmatcher men jag kan inte komma på en enda svensk jag tänker följa. 

"Vikningar" är olja och akryl och mäter 30 X 20 cm.

Jag vet att jag har skrivit om den här dagen förra året men jag repeterar mig eftersom den är ganska underhållande. Idag har det nämligen varit storexamen på alla high schools i Phnom Penh. Då fylls alla kopieringsshopar med ungdomar som tror sig kommit över provfrågor eller svar och det kopieras som aldrig förr. Sedan patrullerar polisen utanför alla skolområden i stan då man har haft stora problem med fusk. Och det är inte vilket fusk som helst. 

Det var sjukt kul att se hur bra Noam och Rio funkade ihop i somras trots att de inte träffats så mycket. Här är sötisarna hemma hos gammelmormor och morfar.

En bild från i somras. Noam och Rio åker Tuben med faster Emilie. Några "kramas" fick hänga med till Sverige som ni ser.

En bild från hur det kan se ut att resa med barn. Noam intar flygplatsen i Bangkok.

Det här måste ju bli årets bild: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4015912#fank4017145