abbelibabba

Inspirerad av tre månader yngre Ebba och med nyfunnen hjälp av de amerikanska heltäckningsmattorna har Idris äntligen börjat krypa på allvar. Nu börjar han till och med få upp farten så pass att vi får vakta trappan i vardagsrummet. Roligast är dock fortfarande att stå mot saker. Idag har vi gjort dag ett av två på Legoland. Kunde aldrig i min värld tro att jag skulle tycka att två dar i sträck på amusement park skulle vara en bra idé men faktum är att det känns bra såhär i halvtid. Barnen blev inte hysteriska av att vi inte hann allt idag, vi kunde åka med gott samvete och utan strid när vi blev trötta och ändå ha en massa roligt kvar. Suveränt. Kul hade vi också. Legoland var inte så plastigt som jag trodde utan höll måttet ganska bra. Efter middagen tog jag och Ola storbarnen på bubbelpoolbad under stjärnorna medan Mimmi och Annanattade de små. Hur lyckats som helst fast vi glömde vagnarna och halva idén var att barnen skulle somna på väg hem. Så skedde inte nu som ni nog förstår. Mot nya bitar imorgon. Go natt!

Igår fick vi efter att ha prövat pool nummer två och tre här på området för oss att vi skulle dra iväg på shopping. Sagt och gjort - in med shoppingknappen på GPSen och iväg. Vi hade hört ryktas att det skulle vara Black friday igår, men hade inte riktigt koll på vad det innebar. Det blev vi varse när vi kom fram till parkeringsplatsen utanför outleten - det var tjockt. Helt pintjockt. När bilarna framför oss började stjäla platser av varandra gav vi upp och åkte vidare till ett mindre populärt shoppingcenterområde. Om det amerikanska samhället haltar på många sätt så är konsumtion ett område där de förädlat allt för att dollarna ska rulla. Det är små bilar på kundvagnarna för barnen, caféer, elvagnar för rörelsehindrade eller tokfeta och de är drillade i service. Bara det faktum att de tar ens namn på Sturbucks när man beställer kaffe, bara för att det ska kännas lite personligare när det ropar ut att just Albins Kaffe Latte är klar ett par sekunder senare. Fast i hysterin blev vi förståss men kom ut på andra sidan med både förståndet och plånboken i behåll. Mimmi fyndade en klänning och Noam en bok om kroppen. Kvällen spenderades i huset med film och vin. Idag,lördag gjorde vi ett nytt försök på stranden. Ola gick ner med storbarnen och byggde slott i blåsten men när vi andra kom ner höll både Mimmi och Idris på att smälla av. Därför hämtade jag Noam och vi tog en promenad till den antikaffär där jag hittade min surfarskjorta härom dagen. Jag blev heltänd på att köpa en gammal jukebox eller ett flipperspel från 60/70-talet som gubben drog igång. Sen blev det fika på en dinner med blåbärspannkakor. Vila för alla mitt på dagen just nu...

Vi skulle ha varit på väg mot strandhuset mellan LosAngeles och San Diego runt tolvtiden på tisdagen men alla dessa ska baran...kom emellan. Ja, ni kanske känner igen det: Bara packa allt, äta lite lunch på barnens förskola, bara hitta de sista grejerna, kissa barnen, byta blöjor, mecka fast bilbarnstolar osv osv. Vid tolvrycket var vi iallafall på vägen med inställda GPSer (underbar uppfinning så länge vi höll oss på allmänn väg), trötta barn, matsäckar och mutgodis. Planen var att tuffa på så länge vi orkade, ta ett stopp över natten och sen fullborda körningen dagen efter. So far so good! Ut ur stan kom vi, över bergen och ut på Interstate 5 som gick rakt igenom jordbrukarnas Kalifornien. När det led mot kväll hade vi tänkt att hoppa in på första bästa motell mn det visade sig lättare sagt än gjort, det fanns nämligen inga. När Anna började jaga sängplatser via resebyrå fick vi valet mellan 55 miles tillbaka eller en och en halv timme till framåt i färdriktningen. Då stod vi mitt ute i en åker i Ingenstanset och Mimmi drog i sig kaffe på burk för att piggna till medan vi andra kisspausade. Det verkade ta skruv för Mimmi som startade en vild Friskisinspirerad dans mitt ute i bushen (kort kommer). En tapper drive senare stod vi utanför Homeland Inn som såg ut precis som alla gamla hor-lopp-motell på film jag nånsin sett. In med grejerna och pang i säng. Alla sov som stockar utom chauffören Mimmi som hörde motorvägen och trodde bilarna skulle dundra in genom fönstret vilken sekund som helst. När vi vaknade hade grisfarmarna redan varit vakna ett bra tag. Det stank så in i bängen. Hysterisk Starbucksfrukost och sen var vi on the road again. Mimmi stepped on in och utan stopp drog vi oss igenom hela LA och ut längs kusten innnan vi stod utanför grindarna till ett gated community. Efter förhandlingar med vakten tog vi oss in till huset. Mexarlunch och Mimmi bumsade i säng medan vi andra drog på oss badbrallorna för att kolla in poolen. Noam simmar fortfarande som en gud trots att han inte tränat sen Kambodja och Idris satt snällt i vagnen och vinkade glatt till pappa och storebror. Sen kastade vi oss ner till havet och fick bevittna en magnifik solnedgång medan surfarna fångade de sista vågorna. Noam drog igång ett stenbygge som blev ett stort hjärta som nu kan beskådas från höjden ovanför stranden. Ola och jag fick tagga ner med barnen och fruarna handla middag. Nu är det dags för sängen, kanske bara ett glas bubbel till att somna på. Nöjd och lycklig.

På länken finns lite bilder från semestern!http://picasaweb.google.se/abbeochmimmi/StanfordOchSantaCruz2122November2009#

Det var Noams summering av dagen som fick namnge det här inlägget. Tyvärr har jag inte fått upp några bilder här än men det kommer, det kommer. Idag har vi (Mimmi, the driver) kört över bergen till surf- och skatestaden Santa Cruz. Körde fina hybridbilen rätt ut på piren bland hundratals genmodifierade fiskmåsar och en och annan pelikan. Krabborna och ostronen låg för försäljning men mina ögon flackade fram och tillbaka efter vad som åstadkom de underliga brölandena som ekade runt piren. När Ola och Anna visade hur sjölejonen fullständigt ockuperat pelarna under bryggan och showade som bäst för oss turister var lyckan total bland både oss och kidsen. Lunch med utsikt över Stilla havet och jag lovar att då smakar de vanligaste pommes frites och calamares som ljumma sommarvindar. En latte i handen och sen bar det av ned på stranden. En livsfarlig fälla grävd-senare tog vi sikte på spelhallen och tivolit på strandpromenaden. Det lös ur ögonen på Noam bland allt pling-plong. Barnen åkte karuseller, helikoptrar och vann nallar och papporna och mammorna njöt av t-shirtväder och lyckliga barn. Till skymningen avslutade vi med vikingskeppet, en corndog följt av en pizza och tv-spel och receptet för världens bästa dag och land var till ända för den här gången. Nu ska jag bara lära mig länka till korten som jag lagt i Picasa så ska nog saker bli biff.

Vårt första dygn på amerikansk mark är nu till ända och jetlagen tar ut sin rätt ganska tidigt. Resan gick bra trots att Idris inte ville sova på hela vägen( en viss stolsgranne hade nog mördat om han hade kunnat)och Noam satt förgäves och väntade på att det skulle visas barnfilm på tvn. Tullpolisen i staterna triggar min mest ironiska sida och jag fick jobba som ett djur för att inte börja skoja om terrorism och knark när de frågade ut oss om hur många burkar barnmat vi hade med och vi fick lova på vår heder att inte lämna den oäten i deras älskade land. De är ju helt sjuka karikatyrer på sig själva. Anna och Ola är briljanta värdar och vi blev hämtade med rymdbilen som svalde oss alla med packning och allt. Eget hus med allt från ångbastu till trumset har vi fått och sovit som bebisar har vi gjort. Nja, det kanske är fel uttryck för Noam ville bra gärna att det skulle vart morgon vi halv fyra i natt. Dag ett har vi smitt planer för månaden - inkluderar det mesta mellan beachhouse och Vegas, promenerat i närområdet, vilket var en tripp till Stanford University och fikat på konstmuseum. Intressant att se hur allt som anses vara kultur klappats ihop till ett paket - Rom, Egypten, Arkitektur och de gamla antikens Grekland - Tjoflöjt va bra det blev. Utanför grillade Stanfordfansen till det amerikanska fotbollslaget och drack Bud Lights på parkeringen. Fejk och fejk och så äkta amerikanskt jag kan tänka mig. Go natt!

Min dator skriver dubbel-k´n och bloggen trycker ihop all text till ett enda oläsligt stycke och jag vet inte vad jag ska göra åt något av problemen - mer än radera x antal k´n förstås. Igår stod Idris själv i 3-4 sekunder och nu är det no turning back. Tydligen hopar det här barnet också över krypstadiet och går direkt på gåendet. Tajmingen är extremt dålig eftersom vi om två dar har ett dygns flygplansresa framför oss och aklla som har barn vet hur sugna barn som precis lärt sig stå är på att sitta ner. Inte alls. Igår blev vi hastigt och lustigt inblandade i budgivning på ett hus. Ja, eller sjöbod närmare bestämt. Sara ringde Mimmi och sa att en sjöbod vid Årstaviken låg ute till vrakpriset 55000:-. När vi ringde var priset 210 000 och budgivningen gick het nere vid vattnet. Vi släppte allt och kastade oss ner men när vi kom fram hade "gamarna" redan dragit iväg det gamla paret till banken för att få till en snabb affär och lämna oss utanför. Där stod vi vid en bommad sjöbod och budade för att paret skkulle komma tillbaka och öppna för oss - absurdt. Till hade vi ingen kkoll på om vi bara gamblade eller vad vi höll på med. I samma veva fick gubben panik på bankken och började yra om att hann måste till jobbet i samma mening som jag precis höjde budet med 10000. Ingen stuga den här gången heller med andra ord. Jag kommer att få svårt att gå förbi den där boden i sommar utan att tänka på mig själv på altanen med ett glas rosé i handen.

För ett tag sen skrev jag här i bloggen om en gångtrafikant som i ren ilska sprang efter en bil och höll på att hamna i bråk. Jag kunde givetvis inte undgå att tänka på honom när jag härom dagen läste en notis om en man som blivit knivhuggen till döds när han gjort precis en liknade grej. Världen är galen! På tal om gång är Idris uppe och studsar som bäst nu för tiden. Fortfarande med vår hjälp men ändå. Hans små tjocka ben gör sitt allra tappraste för att hålla uppe resten av kroppen och samtidigt hålla balansen. Det är en fröjd att se honom skratta sig fram över hallgolvet och vilja framå, uppåt mer och mer för varje dag som går. Jag blir så glad av människor som har tagit ställning ochgör något mot den kkonsumtionsyra som ständigt råder (köpte ny dator igår :P)- Har därför gått med i Facebookgruppen som byter och skänkker bort grejer i 08-området. Kul att kolla in alla udda byten och göra klipp själv, blir glad av att någon satt upp en lapp i vårt soprum om att "Dettta är en bytarhylla, ställ saker som du tror någon annan vill ha här" och inte minst ett stort tack till Reza på Skånegatan som över dagen har lagat vår portabla dvd så att den hinner följa med hel till Kalifornien. Hurra! Nu ska jag konsumera lite sömn, den är än så länge gratis.

-Skåne till Danmark brukar det skrikas på fotbollsmatcher när lagen från Stockholm möter skånelagen. Vi kanske inte behöver vara så drastiska att vi sågar av den hela södra landsänden, det är ju trots allt ganska trevligt nere på Österlen och barnen kanske vill ha kvar mormor och morfar innanför Sveriges gränser. Däremot finns det ju en hel del personer som jag anser skulle kunna utvisas utan att passera Gå - Vellingemoderaterna kan ta täten och dra med sig sina gelikar; Åkesson med anhang. Nu vill ju Moderaterna gärna ge sken av att Vellingemoderaterna är unika i sitt slag och inte representativa för partiet i stort och så må kanske vara fallet. Däremot visar statistiken att Sveriges blåaste kommuner också är de som är sämst på att hjälpa till med flyktingmottagandet i stort. Som exempel kan tas Stockholmskommunerna Täby, Vaxholm och Danderyd där moderaterna har egen majoritet. Dessa tre kommuner tar emot i snitt 1 flykting per 1330 invånare - att jämföras med 1 per 378 i Stockholm i stort. Detta är fakta som moderaterna borde ta till sig om man inte vill springa Sverigedemokraternas ärenden och dra skumrasket till sitt parti. Eller så är det precis det man vill?

Ibland undrar jag hur bilderna ser ut i Noams huvud när han tänker. Som imorse när han ur ingenting kläcker en kommentar som: - Pappa om jag träffade döden skulle jag brotta ner honom! Vad svarar man på det: Låter som en god idé grabben? Noam är annars just nu inne i en period som närmast kan beskrivas som lilla tonåren tror jag. Som tur var är det mest hemma som revolten pågår och jag gissar att det är en något fördröjd protest mot att lillebror numera tar plats och har en egen stark vilja han med. Gigatiska känslkoutbrott och aldrig förr skådad ilska varvas med en supergullig myskille som vill lära sig allt mellan himmel och jord, är helmysig med lillebror och undervisar sina föräldrar i massage (de har lärt sig på förskolan och kör under vilan). För övrigt önskar jag att jag hade haft kameran med idag i parken när städarna gick i bortre delen av parken med sina städknipsare och plockkade papper medan kråkorna levde rövare och plockade ur papperskorgen i den främre delen där jag stod. 8 dar sen är det Califonia - no doubt about it! Måste ju kommentera att Thaksin blivit ekonomisk rådgivare till Hun Sen i Kambodja. Oj oj oj! Två korrumperade tokstollar som ska kampera ihop. Bådar inte gott för folket.

Det är inte så många gånger i mitt liv jag har gått på Friskis, Sveriges folkrörelse nummer ett skulle jag gissa. Det beror nog främst på att jag prioriterat annan form av träning då min koordination inte är tränad nog ens för de enklaste sida, sida klapp, klapp, snurr-rörelser. Jag minns med fasa hur morsan någon gång i tonåren skulle leda ett Friskispass för mitt handbollslag tillsammans med Tobbes morsa. Tjugo stycken femton-sextonåringar med för långa armar och ben som skulle försöka hänga med i alla kombinationer, vilken syn för gudarna. Som tur var för oss andra var dock en viss linjespelare så outstanding kass att vi framstod som rena Travoltor i jämförelse. Jag har även utmanat mina fladdriga lemmar någon sommar på landet där Friskis brukar gästa Blidö IFs gräsmatta. Jag gillar träningsformen i sig men blir lätt frustrerad när jag inte hinner med eller kan ta i som jag vill i rörelserna för att all fokus är på stegen. Igår fick dock Mimmi med mig på ett pass med barnpassning på Hornstull. Ett helt gäng fantastiska tanter mötte upp i dörren och namnade barnen och gav dem ett nummer (för utropning vid gråt skulle det visa sig). Idris skötte sig exemplariskt hela passet och ägaren till anläggningen gjorde sitt bästa för att köra skiten ur oss. På övervåningen över träningshallen höll barnen och tanterna till och lagom till avslappningen drabbades jag av enorma lyckokänslor och den där känslan av att Sverige är ändå bra fantastiskt. Där ligger vi på rygg och slappnar av efter träningen till lugn musik och i fönstret ovanför oss uppenbarar sig små babyansikten som trycker sig mot glaset och fullkomligt skiner av lycka. Jag blev alldeles varm. Sen kom jag uti omklädningsrummet och det första jag ser är någon som har ristat i träbänken: KGB - Kompisgänget Bajen (hammarbys huliganfirma) - träning för alla som sagt. Efter träningen tog vi oss via BioRios kaffe till BVC och baconflunsakaoset. Det enda stället som hade vaccin på Söder sa någon, vi har väntat hela dagen sa en annan. Vi tog en nummerlapp, gick och fikade och kom tillbaka lagom till dörren skulle klappa igen och höll sedan ångan uppe enda in i kaklet. Noam är så sprutvan efter alla asienvaccinationer att han bara tycker det är kul att få visa hur cool han är med det nu. Syret var helt slut och sköterskorna sjukt tappra och på glatt humör och det kändes som vi gick hyfsat skonade ur kaoset också. Idag är både jag och Mimmi lite halvrisiga med låg feber och huvudvärk. Baconflunsa-mini eller inte, hoppas på att må bättre imorgon.

Det får vi hoppas att Aftonbladet eller annan skvallerblaska smäller upp på löpet imorgon, för jag tänker nämligen lägga ut mina tankar om dagens V75 här på bloggen innan spelstopp. Fösrt måste jag berätta om den tuppfäktning jag nyss bevittnade på Rosenlundsgatan: Man i stor Merca vs. gångtrafikantsnubbe. GTF (gångtrafikantsnubbe) går över ett obevakat övergångsställe när bilen kommer i hög fart och tutar upp GTF på trottoaren och sen kör vidare. GTF blir så förbannad att han löper efter bilen i 70 meter och när föraren ser det, tvärnitar han och kastar sig ur bilen möter GTF i gatan. Sedan de verbalt försökt komma överens (nja) om vem som är mest dum i huvudet tror jag för ett ögonblick att jag ska få bryta upp en fight med Idris sovande i barnvagnen. Som tur var nöjde sig tupparna med att kackla den här gången och Mercamannen hoppar in och kör iväg. Puh! Nu till V75! 1) Viola Silas borde spikas med tankepå 11 raka segrar men vilka pengar ger sjuorna då? Jag garderar med Pebbly och hoppas Goopen vill behålla ledningen och sätta Viola i dödens så att hon får jobba för segern. 2) Red Hot Dynamite är nog bästa häst, inget snack. Däremot gillar jag snacket om att de andra ska ge honom en match. Lutfi med Juggle Face och Uhrberg med Zorro Photo. Tar med rysaren Schwerin Bokomed en viss Svanstedt till fyra procent. Som hittat. 3) Tror på Acclaim men tar med SJ photocopy från spets. 4) Yield Boko eller Spring Erom, vem är starkast? Bara det inte öppnar för en tredje, tat lugnt och släpp inte ut Rakkas från innern. 5) Spikar 6 Device. Kom igen Hockkey-spets och slut! 6) CalamaraDonna med Örjan är Walmanns bästa chans enligt stallet. 123 får också plats på kupongen. 7) Fisher King och Chimall TT har knappt förlorat när de gått felfritt. Vid galopper får väl Lucas Ness vinna från spets som sist. Lycka till! Idris säger nu Heeej och vinkar när man kommer. Mycket charmigt!

Idris och jag inleder nu vår pappaledighet och jag tänkte ta tillfället i akt att kanske väcka den här gamla bloggen till liv igen. Jag har tänkt mycket på att jag sakknar skrivandet och också för att vi snart har en ny resa på gång. Den här gången ska vi inte vara borta några två år utan en månad, men ändå. Målet är Californien och San Fransisco i huvudsak. Vi är inbjudna att bo hos Anna och Ola men kkommer försöka resa runt lite när vi ändå är på plats i Cali.Nu ser jag att vår dator har flippat och envisas med att skriva dubbel-kn på ett gäng ställen och så får det vara idag. Imorgon ska jag hämta Idris första pass och vi andra hämta våra nya. Diplomatstatusen lämnade vi ju i Kambodja , så nu får vi väl köa som alla andra dödliga. Det ska nog gå det med. Ska nog klura ihop en sju rätt på hästarna till helgen också, vore skönt att ha lite fickkpengar i Staterna och även om dollarn e låg skkulle 47 mille inte sitta fel. Ska dra ut lite drag till er som är intresserade. Då spel är en hobby är det inte omöjligt att det dyker upp funderingar på bra spel i framtiden. Vifår väl se om det blir läge att damma av spelfonden Långsjalen längre fram. Annars ska jag försöka dokumentera vardagsfunderingar och livet som pappaledig; hemma, på stan och i mitt huvud.