abbelibabba

Jag funderar mycket över hur man lär sina barn det där som kommer ta dem över alla hinder och vidare förbi alla svårigheter i livet. Det där som får dem att leva sina drömmar utan att gå över lik för att komma dit de vill. Jag tror att det handlar om att få dem att förstå hur man respektfullt tar plats. Var gärna bäst på fotbollsplan men om du inte också gör dina medspelare bättre är det värdelöst, gör alltid din röst hörd när du tycker någonting men glöm för gud skull inte att ge andra plats och tid att säga sitt - och lyssna då för sjutton vad de har att säga på riktigt. Skillnaden mellan att bomba ner en tunnelbanevagn med tags och att jobba in någon gatukonst som sticker ut men smälter in i stadsbilden är väsentlig men har samma budskap. Det skulle göra så ont i mig om mina pojkar blev två gubbjävlar som bara tycker om att höra sin egen röst och njuter av sin egen förträfflighet. Jag kommer vara på tårna för att det inte ska bli så. Var så säkra.

Varje morgon på väg till jobbet är jag en potentiell livsfara både för mig själv och andra. Jag tenderar liksom att falla in i något som liknar ett transtillstånd där benen bara går och huvudet inte alls är i stockholmstrafikens myller av bussar, fotgängare och stressade morgonbilister. Kanske är det en kombination av den ständiga sömnbristen man lider av som småbarnsförälder, att jag kan vägen som min egen ficka och känslan i att bara få flyta bort som gör att det blir som det blir. Jag blandar vilt i tankarna också. Hoppar mellan minnen och vardagens bestyr utan att sålla. Idag kom jag att tänka på min gamla högstadiekompis Björne och hans fotbollsdojjor jag fick låna en gång. Björne lirade i Bajen då och pjucken var i känguruskinn om jag jag inte minns fel. En annan hade bara grusskor och det vankades väl gräsmatch. Tror det är första och ända gången jag använt skruvdobb. Jag minns hur jäkla snabb jag kände mig i de där pupporna. Som om jag flöt eller flög fram över gräset. Jag gjorde mål i de där kängurudojjorna. Tack för lånet Björne om jag aldrig sa det.

This is it Jag går Och skriver och pratar samtidigt Take that