Off we go!

Sitter som bäst och laddar kropparna med fruktsallad, mackor, yoghurt och juice inför tre-timmarsflygningen till Hong Kong. Har pluggat in mina två fraser kantonesiska för att kunna ta mig till lägenheten där Parag, Christiane, Yva och Maia redan har installerat sig. 
Roligast är att Kennedy Road på kantonesiska låter precis som jag skulle uttala det på skojkinesiska: Ke-nte-ty Toad.

Igår fick jag ett sms av Parag som sa sig befinna sig i världens konsumtionsmittpunkt. Passar bra för en gammal svensk kommunist ;) skrev jag tillbaka.

( Edit:Har man Säpo i hälarna nu, när man skrivit kommunist i sin blogg?Eller hur funkar FRA?)

Hong Kong can wait

Som jag skrev igår så har vi sjukstuga här hemma. Mimmi tycks ha en oändlig snorreserv men:-"ska bara jobba lite" och Noam hostar och rosslar men har ändå myror i rumpan som vanligt. Jag har fullt sjå med att försöka hålla dem i vågrätt läge. 
Idag bestämde vi i alla fall att boka om resan till måndag för att ge de krassliga lite mer tid att återhämta sig på. Det gick så löjligt smidigt att fixa att jag nästan trodde att något var fuffens.  Mr Sok Bunnarith är numera min kambodjanske idol och personliga favorit inom hela servicesektorn i detta land, så lätt gick det. Det gör inte att jag blir mindre nojjig för att jag just bokat av ett finfint plan och ombokat till Crashways Air. Hur många gånger har man inte hört historierna om de som avbokat/missat plan som har störtat? Hur ofta hör man om de som har bokat om till planen som gick i backen? Inte lika ofta va? Är det bara jag som får extra mycket flygnojja när jag bokar om?
Dags att försöka glömma det med lite fredagsmys och en ny dålig film kanske.  (Hittade Solstorm här nere och det måste vara det sämsta på bra länge. Helt ologisk rakt igenom och samma jävla skådisansikten i varje jävla film. Måste Persbrandt  och han Henriksson vara med i allt? Såg för övrigt just Persbrandt utklädd i renskinn i en recension för någon samefilm- han såg utklädd ut som sagt, patetiskt) Ser ni? Flygnojjan nästan borta bara jag får rapa ur mig lite dynga om ankdammen i filmSverige. Lätt som en plätt. Trevlig helg alla glada.

Sjukstuga igen

Mimmi ligger fortfarande nerbäddad här hemma och inatt började Noam hosta som bara den. Det blir väl som vanligt när vi ska åka på semester: Sjukstuga.
Det är ju tänkt att vi ska åka till Hong Kong på lördag och biljetterna är uthämtade. I värsta fall får jag väl ta sjuklingarna i tre timmar på flyget och sen bädda ner dem igen när vi kommer fram. 

Young@heart

Köpte dokumentären om de här pensionärerna åt min fru som låg sjuk och blev ögonblickligen förälskad i denna kör. Tänk om äldreomsorgen kunde erbjuda fler såna här aktiviteter att leva vidare för?
Här är ett uppträdande från Ellen DeGeneres talkshow. Håll till godo!

Domarn dömer som han vill...

Efterspelet till fyrverkeriepjäserna på Råsunda mellan Bajen och AIK senast är en av de största fotbollsrelaterade skandaler som skådats i Sverige. Observera att detta är inget försvar av idioterna.

Bakgrund: Hammarby har haft problem med inkastade saker på matcherna och blivit straffade gång på gång av Svenska fotbollsförbundet. Man har som enda klubb någonsin fått poängavdrag, man har fått böter, man har satt upp nät framför fansen osv osv. Gång på gång har Hammarby som klubb fått högsta beröm av Polis och Brandmyndigheter vid sina arrangemang - dvs. De gör det de kan göra vad det gäller visitering, vakter osv.

Inför derbyt hade Hammarby bett arrangörerna om att sätta upp nät framför klacken. SVFFs svar: Det är för dyrt det gör vi inte.

Vid derbyt på Råsunda dömdes även AIK till 35000 i böter för att reprisen på straffsituationen rullades fyra gånger. Att det sen inte är AIK som klubb som sköter repriseringen utan en firma som Svenska fotbollsförbundet hyrt in stoppar inte samma SVFF att straffa klubben AIK.

Hammarbys straff blev att få spela med Södra läktaren tom i derbyt mot Djurgården. Med följden att supportrarna nu ska blandas på övriga läktare: Hur tänker man nu undrar alla inklusive jag. Hur löser detta problemet?
Att dessutom 99,9 % oskyldiga supportrar som redan köpt säsongsbiljetter till den Södra läktaren a´ ca 400 kr biljetten tas heller ingen hänsyn till. Vad löser man med att straffa de som hatar dessa idioter som förstör mer än något annat? 
En riktig hammarbyare skulle aldrig acceptera att bli utbuad av 10000 andra som skriker: Djurgårssvin åt de som kastar grejer, skulle aldrig göra så att Bajen riskerade att tappa poäng eller få böter. De personer som gör de här gärningarna har gång på gång bevisat att de skiter i om klubben blir straffad. Ändå straffas klubbarna fortfarande.

Enligt SVFF får man inte driva civilrättsliga mål mot dessa individer. Man säger således att det är ett samhällsproblem men ställer sig själva utanför lagen som gäller i resten av samhället. Man påpekar också att civila personer ska ingripa på läktyarna mot idioterna. Föreställ er at detta skett i nåt annat sammanhang ex. Jag går på Dramaten och kastar grejer på Persbrandt vecka efter vecka. Dramaten döms till att sätta upp nät framför scenen, döms till böter eller sektionen där jag sitter och kastar stängs ner för samtligabesökare som redan köpt biljetter. När jag sen blir våldsam uppmanas damerna bredvid mig att ta hand om mig.
Skulle aldrig ske...

Jag är så trött på att som fotbollssupporter både få ta skit från de som förstör för klubben som jag älskar och från de som bestämmer vilka som ska straffas.




Utställningen, verk nummer 29: "Som en pyramid nästan" (döpt av Noam)

"Som en pyramid nästan" är målad i akryl och mäter 20 x 20 cm.

Utställningen, verk nummer 28: Groda

Groda är målad i akryl och mäter 20 x 20 cm.

Vår prins

Det gäller att välja sina lekar när man är lite seg som pappa framåt eftermiddagarna. Igår var Noam prins och jag var ömsom Snövit, ömsom Törnrosa som låg och slaggade i väntan på att prinsen skulle komma och väcka mig med pussar. Mitt bästa påhitt på länge...=)

Barnkalas

Idag efter skolan var det dags för Afzaals 5-årskalas på Le Jardin. Afzi som han kallas är son till Sambath på Mimmis kontor och det hade laddats på ordentligt: Fri dricka, glass, clowner och trollkarlar, designad tårta, ballongdjur, hundshow osv. Jag och Malcolm (Mimmis chefs man) intog en soffa och försökte ta det så lugnt som man kan med 35 sockerstinna barn kring fötterna. Noam och Viggo gillade clownernas tricks som ni kan se.

Utställningen, verk nummer 27: How does it feel?

Det har blivit några Banksy -inspirerade grejer på sistone. "How does it feel?" är 20x20 cm och målade med tusch och akryl.

Det indiska köket

Här är laddningen med baskryddor jag nu har inhandlat för att kunna laga indiskt. Nu jäklar ska magen få jobba =)

Sjukstuga och samma gamla skit

Hittade en annons i Sihanoukvilleguiden som jag var tvungen att dela med mig av. 
Idag har det varit sjukstuga i huset. I fredags var det Chenda som var risig och gick hem och idag ver det min och Naks tur. Jag däckade efter träningen med sjuk huvudvärk och "Nacken" hade feber och blev hemskickad med medicin.

I morse när jag lämnade Noam på skolan hände det igen. Några klasskompisar började peka och ropa så fort han klev in: You are a girl! You are a girl! Detta med anledning av att Noam hade en röd tröja och orange byxor istället för de obligatoriska killfärgerna svart och blått på sina kläder. (Uppenbart försök till mobbning och jag pratade givetvis med dem om att det inte var okej att retas)
Jag har tjatat om det hundratals gånger men gör det igen: När ska folk börja fatta att man måste börja jobba med genusmedvetenhet i tid. Vi kommer aldrig bli kvitt problem med exempelvis kvinnomisshandel och våldtäkter när en 4-årig pojke redan använder ordet flicka/kvinna som ett ett skällsord och bara blir matad med våldsamma superhjältar utan språk. De är ju knappast barnens fel att det ser ut så här och så jävla sorgligt att kvinnoföraktet rotas in från barnsben i män utan att någon reagerar nämnvärt. I den här internationella miljön upplever jag också att machoattityderna är än mer spridda än i Sverige. Boys will be boys är den rådande devisen som förkunnar att så här är det och det är inget vi tänker försöka förändra. Vad flickor/kvinnor är vet vi ju redan: de som får anpassa sig, stå åt sidan och ta all skit när männen ska ha sin naturliga plats att vara män på.
Grrrr - Kampen fortsätter...

Vad Stålmannen gör just nu...

...han har koll på persikan så klart!

Utställningen, verk nummer 26: Cyclos (mina första sålda verk)

Här är de tavlor jag lämnade in till utställningen: I love Phnom Penh. För hundra dollars fick en okänd köpare två Hagberg gjorda i sprayfärg, skumplast och färska mangoblad.

Den röda pricken

Bildbeviset ;)

Utställningen, verk nummer 25: Che eller Jag=konstnär

Idag har varit en stor dag i mitt liv som hobbykonstnär. Mitt överlägset största verk: Che, blev klar idag. Den mäter ca 65 x130 cm och är målad i akryl på ett lager av 100-dollarssedlar (real for sure) och myntformade guldpaljetter. Jag lägger upp flera kort för att visa hur ljuset speglar sig i verket beroende hur man ser på det.
Sen till det största: Jag har blivit såld!!!!
Idag hade Café Java här i stan en öppen utställning som heter I love Phnom Penh där jag lämnade in två små tavlor (inget att göra med Che, bilder kommer senare) Utställningen öppnade klockan sex och redan innan klockan sju var mina tavlor som första verk sålda, tjehoo! Nu ska väl tilläggas att de var prissatta ganska billigt men ändå. När man har blivit såld borde man väl få kalla sig konstnär? Jag passar på att göra det iallafall för idag känner jag mig som en. Jag=konstnär.

...fotad från höger


...fotad från vänster


...och snett uppifrån


Noam på yoga

Noam har börjat en after school aktivitet: Yoga.  Tanken var att jag skulle plåta en sjysst serie med kort på Noam in action men det slutade med att jag också låg och krälade och böjde mig själv i omöjliga vinklar under trimmad andning. Vi var elefanter, apor, ormar, lejon, kameler och gud vet vad innan äventyret i öknen och djungeln var över. Ett kort blev det i alla fall. Håll till godo.

Arg, sur och tvär

Idag har jag haft en sån där dag när jag är arg, sur och tvär på hela världen. Helst av allt ville jag bara lägga mig under täcket igen och sova bort hela skiten. Dagen började med att Nak berättade att hans syster fått något fel på magen när hon var i sjunde månaden och barnet dog. Där började frustrationen. Varför kan de inte rädda små barn i det här landet, jävla helvetets skit att skillnaden melln att födas i Kambodja eller Sverige är liv och död. 
Nu inser jag precis att jag inte kan skriva något mer om de triviala saker som fortsatte att förpesta min dag efter som de i sammanhanget är helt oviktiga. Därför låter jag bli.
Jag hoppas att imorgon är en annan dag...puuh!

Helgen som gått

Jag tror sviterna av Eriks asketiska liv i Laos har tagit på honom för när han kom till Phnompan var det partystassen som var på. Fredagen inleddes på Elephant Bar med drinkar, fortsatte på Van´s vid postkontoret med middag. Vita dukar men halv kasst för prisklassen. Sen drog vi till Ymer och Frida som hade lite folk över. Mimmi åkte hem efter några timmar och resten av gänget åkte vidare till karaokepalatset The Rock och precis som jag beskrev förra gången när vi var där med Erik  Illes är det lite som att kliva in i en annan värld. Det måste varit därför tiden försvann så fort också för plötsligt var klockan halv sex och värdinnorna hade redan sovit ett par timmar i vårat larm. Erik"Sinatra"Pettersson briljerade i de flesta nummer men hade svårt med Stairway to heaven. Jag tog mig an The Ghetto som vanligt och sedan försvann vi i en uppsjö av Madonna, boybands och annat tjafs.
Trött var bara förnamnet på lördagen.
På söndagen bjöd Esben på 2-årskalas på Gasolina och alla var där inklusive Jules och Stephanie som hade kommit tillbaka från förlossning i Bangkok. Miraklet: Mae Lee var givetvis med även hon. Stort grattis!


Utställningen, verk nummer 24: Muminmamma

Det här är en tavla som min fru beställt. 

Handyman Hagberg

Nu är den äntligen färdig: Noams egna dockteater/frisör/restaurang/sjukstuga/Dödens träskklubb. Jag har snickrat den helt själv från start till mål och är löjligt stolt. Jag har inte tummen helt mitt i handen ändå. Inte en enda spik har jag använt så den går att montera isär så att den blir platt. Vart den tar vägen när vi ska hem till liten lägenhet i Sverige får vi se då. Vee har hjälpt till att sy taket och ridån. 

Mammas hemliga klubb

Mamma Mimmis hemliga klubb från barndomen har nu gått i arv i ny form.

Premiärföreställning

Noam spelar premiärföreställningen Peter Pan i nya teatern.

Trevlig helg och glöm inte vem/vad du är...

Igår kom Erik P till stan och fick ingen rast och ro. Jag släppade med honom till målarverkstan vi kör hemma hos Parag på torsdagförmiddagar. (Nya verk snart på bloggen, större och vackrare ;)) Erik som kom från stränderna på Sri Lanka såg lätt chockad ut över att dimpa ner mitt i hemmapappans hektiska liv. Efter en tupplur var han dock människa igen och på kvällningen gick vi ut på en öl och lite biljard som Parag också slöt upp på. Ingenjörerna fann givetvis varann.
Noam har ärvt både mamma och pappas dansfötter och bjöd på en skön show häromdagen till olika beats på synten. Sen gjorde jag misstaget att visa honom lite parkour(free-running) från u-tube så nu dröjer det inte lång tid innan han börjar hoppa från tak. Springa på väggen testade han på direkt med blandat resultat.
Längdhopp och löpning är även det en nyfunnen passion hos min son. I torsdags kväll slöt vi upp med de hurtiga norrbaggarna på Phnom Penh schools fotbollsplan och friidrottade för fullt. Noam sprang 60 meter på 14.09 sekunder och hoppade 70 cm i längd, inte illa pinkat. Pappas resultat avslöjas inte förrän nästa vecka då jag hoppat över gropen...
Ikväll är det Elefanten, lyxmiddag och Elsewhereparty på programmet. Det är ett tufft liv man lever...

ps. Katja. Har du prövat att scrolla? ;) ds.


Försöker ödet säga oss någonting?

Ni som följer bloggen och våra liv vet ju att vi var på Gotland större delen av sommaren. Jag kan nu erkänna att vi funderat på att eventuellt prova på permanentboende på Rosornas ö när vi återvänder till Sverige. Därför gick vi härom dagen in på Gotlandhem och skulle titta på hur bostadssituationen ser ut i Visby. Döm vår förvåning när en av Mimmis gamla malmöadresser dök upp i registreringsrutan på hemsidan. Vad fan e där här sa vi givetvis. Då visar det sig att Mimmi sökt någon sommarkurs på ön 1999 och ställt sig i bostadskö på ön för att hitta en eventuell sommarbostad. Hon har alltså stått i kön i tio(!) år snart.
Är det ödet som försöker säga oss någonting?

Dagens Noam

Noam har fått en ny bok från Sverige av mormor. Det är en ordbok på engelska med bilder på olika saker från A till Ö. Idag läste vi lite och jag passade på att kolla vilka ord han kan och inte. När vi kom till bilden som visar en pappa säger Noam:
- Dad!
Jag: - Ja, fast ett annat ord. Som jag är...på Ffffff....
Noam letar i huvudet efter ordet: - Ffffffff....Fat!