abbelibabba

Allt flöt på och jag och Sokrin pratade ihop oss om vilka enkla övningar vi skulle köra och visade för barnen som med stor entusiasm försökte kopiera övningarna. Sokrin visade mig en lista med namn och ålder. Det var mellan 14 och 19 enligt pappren men jag kunde inte se någon på plan som såg äldre ut än 13. De här ungarna var inte uppvuxna på kalaspuffar och chokladmjölk, thats for sure. 

Kul att det var 5 tjejer med av de 20 som var där. 

Någon direkt fotbollsspel var det inte att tala om men jag var imponerad av inställningen hos ungdomarna. En tjej missade exempelvis bollen helt när hon försökte skjuta och 400 skolbarn som stod runt planen asgarvade, men hon reste sig bara upp och körde en gång till som om inget hänt - oerhört strongt.

Publiken var det ja! I Kambodja är det skoldag på lördagar också och planen låg ju mitt i skolområdet, så alla blickar var på oss. Och på mig - Barangen i Kambodjansk landslagströja!!! Och efter att fått spela rollen som den proffsiga fotbollspelaren från Europa i nästan hela träningen så kommer vi till den katastrofala delen av den här historien....puuuh. Here we go:

Vi ska strax avsluta....

En unge skjuter i stolpen och bollen rullar snabbt mot mig....

(Tankarna i huvudet under en hindradelssekund: inte dra på ifall du får felträff Abbe.......Men nu är det tomt bakom kassen där det stod 100 ungar för en stund sen.....jag möter den bara med vristen och sätter den lite snyggt i nättaket så att de får se hur man skjuter ett ordenligt skott....)

...och som i slowmotion kommer den lilla skolflickan utspringande från skolan 15 meter bakom målet....faaaaan.....

Och tror ni att bolljäveln träffar henne på benet, tror ni den träffar henne på armen....NÄÄÄÄÄÄÄ.....

Givetvis träffar bolljäveln den stackars lilla oskyldiga skolflickan på väg till lektion RAKT I BAKHUVUDET!!! Var annars?

Hon seglar ner på marken som ett höstlöv...mest av chocken att få något i huvudet tror jag för jag bollen seglade över ribban. Jag flög givetvis fram och försökte ursäkta min idioti och Sokrin (som är doktor) kollade så hon var okej. Hon piggnade till ganska fort men det var länge sen jag känt mig så dum.

Det finns ju olika sätt att göra sig ett namn på och ingen på skolan lär ha missat vem Barangen är nu iallafall....suck!

Det är faktiskt andra gången i mitt liv jag lyckas förstöra en eventuell karriär som bollspelare och lyckats göra ett barn bollrädd för livet. Förra gången var när jag tränade smågrabbar i toåren tillsammans med John. En liten kille som heter Stefan fick ett inlägg jag sköt mot John rakt på snoken så han började blöda näsblod. Ett halvår senare när jag under match skrek:

-Gå på Stefan, var inte rädd! , så vände Stefan på klacken på plan och sprang ut mot sidlinjen där jag stod och stannade rakt framför mig och sa myndigt:

-Vet du Albin, en gång så fick jag en boll på näsan så att det kom blod.

Jag blev tyst!