abbelibabba

Idag har jag jobbat min första dag på Länsstyrelsen och jag känner mig laddad som f-n för mitt nya liv som kontorist. Ja, nu hinnner jag ju inte jobba så länge innan det är dags för föräldraledighet men ändå. Jag har tidigare tjatat om hur bara tanken att få trycka in IPod-lurarna i öronen fortfarande får mig att hoppa upp ur sängen på mornarna. Därför tänkte jag dela med mig lite av den musik som får mig att gunga genom folkmassan på Treans buss och tunnelbanan. Så här ser spellistan Ta sig genom vintermörkret-mix ut:

Wonderchild - Christian Walz - är ingen fantast av Walz men den här svänger bra som start, studsar nedför trapporna.

I say a little prayer - Aretha Franklin - Aretha har ju varit en husgudinna länge och vad går upp mot att ta första stegen mot tuben till "The moment I wake up, before I put on my make-up..."

Did you give the world some love today babe - Doris - En klassiker som alltid får mig att ge mig sjutton på att sprida lite kärlek omkring mig idag också. Hur trångt det än är på tunnelbanan.

I will survive - Gloria Gaynor  - Gayikonen framför alla andra. Som att Travolta-gå på moln genom folkmassan och strunta i allt som varit. Idag blir en kanondag. Idag också.

I want you back - Jackson 5 - Dags att ta sig av bussen och vad är bättre än att göra det på tioåriga Michal-ben när det är trångt och jävligt. Hoppar ur bussen och dansar in på jobbet.

Pausar.

Arbetsdagen är slut och in åker lurarna igen.

Braya - Khaled - Raikungen får mig i helgmood på två sekunder och jag känner inte kylan i väntan på bussen. Jag är ju i algerisk högsommarvärme.

Pata Pata - Miriam Makeba - Dags för trång buss och rappa fötter igen. Dansar igenom gången på 3:an, undrar varför ingen annan dansar?

Hey Ya! - Outkast - Ytterligare en låt som är helt omöjligt att stå still till, ökar tempot på stegen på väg ner till tåget. Studsar på när dörrarna öppnas och funderar på att dra igång "Tåget" i tåget. Shake it like a polaroid picture!

Love Child - The Supremes - Hoppar av på Medis och inledningskören bär mig upp för trapporna i två långa kliv. Är tillbaka i filmens värld när jag kommer upp på gatan. Människorna blir till statister i mitt soundtrack och ett förvånat eftermiddagsfyllo som röker utanför Jägar´n undrar varför en 33-årig kontorist står och ylar: ...and I always love you, huo,huo,huooooo i hans öra...innan han dansar vidare gatan fram. Rakt in i helgen!