abbelibabba

Bygglamporna som slickar plastfasaden mittemot ger nog ljus att koka vatten och bre bröd på. 

Noams ben hänger sömnslakt emot den nylackade parketten. För två nätter sen hittade jag honom oroligt trampandes på samma plats i sin leksakslåda. Han hade fastnat i en mardröm som jag bar honom ur.

Jag slinker på pastejen och kniven slår likt en bödels yxa i städet, så ekar det i diskbänken.

Står still medan teet är varmt, för varmt att dricka än.

Det är smörat och klart och jag ska inte väcka någon.

Därför äter jag tyst och stående i långa tuggor.

Bara frost på gatan och sneakers håller idag med. Bra.

Men tar dubbla strumpor ändå.

Heta händer runt koppen nu.

Beklär mitt barn i luftkyssar för att han ska få en timme till med leendet kvar på läppen.

Glider i jackan och in i lurarnas melodier.

Då går jag ut.