abbelibabba

Motivet passar för övrigt ganska bra in med hur jag känner mig just nu när eländet bara fortsätter. Igår gick Noam till skolan igen och jag hann tänka att nu vänder det. Det skulle jag aldrig ha gjort. Redan på kvällen klagade Noam på öronvärk och ont i rumpan och det blev en tur till doktorn igen. Väl där konstaterades öroninflammation och såreni rumpan efter den tidigare taskiga magen hade vi ju redan också sett. Natten blev relativt sömnlös då Noam vaknade hela tiden och skrek av smärta eftersom salvan han fått på kliniken snarare verkade förvärra hans sår än läka dem.

På morgonen idag verkade han dock okej så vi tänkte att så länge han glömmer bort det onda är det väl bra och örat verkade inte göra ont längre (det finnsen tendens att skriva ut antibiotika stup i kvarten här vilket gjort oss skeptiska). Väl framme i skolan fick Noam ont igen och eftersom Mimmi hade tid på kliniken med den enda läkare vi litar på här fick Noam hänga med dit istället. Hon lugnade oss lite vad det gäller Mimmi även om hon sa att magen kan vara instabil länge efter just amöbor då man inte kan behandla de cystor den skapar under graviditeten utan får försöka ta det efteråt. Noams rumpa var givetvis mask - vilket vi kunde räknat ut (med arslet) om den senaste veckan hade varit normal och inte kaotisk. Masken lägger ägg på natten och då blir det alltid värre. 

Så nu är äckelfamiljen på ny medicin utom Mimmi som får leva med eventuella kompisar. Vi (jag och Mimmi) verkar inte ha nåt än dock...peppar peppar!

Just nu är det bara att borra ner huvudet och ta en sak i taget dvs. hälsan först och allt annat sen. Tyvärr så finns ju alla andra tankar kvar därinne om vad man skulle gjort med tiden istället: Gå på sjyssta restauranger, träffa folk och fika och dricka drinkar, sola och bada, gå på alla roliga events och konserter som kommer såhär innan jul osv osv.

Men som sagt: En sak i taget.