En helg i Siem Reap
Fredagen startar med en våg av böljande citrondoft när hela planet unisont öppnar sina engångslappar med handtvätt. Phnom Penh försvinner snart under det lilla planets vingar och den korta flygturen till Siem Reap är påbörjad. Siem Reap finns på världskartan av en enkel anledning - där ligger Angkor Wat. Tempelområdet som inte har ett tempel utan hur många som helst med olika namn. Inkvarterade på Borann Guesthouse kastar vi oss iväg till huvudattraktionen direkt på fredag eftermiddag. Det är varmt som tusan och alla japaner och koreaner är laddade till tänderna och kommer i busslaster samtidigt som oss. Vi lyckas trots allt skärma av ganska bra och klättrar runt och fotar i ett par timmar med en tapper Noam i släp. Första tanken som slår mig är att det ser större ut på korten jag sett. Förmodligen ett Leif Pagrotsky-syndrom från kambodjansk sida, för vem fan plåtar sin balle uppifrån så att säga.
Andra tanken är att jag aldrig mer kommer tycka en runsten är häftig. Här går man omkring i ett tempel i timmar och varenda liten jäkla stenrackare har de mest sjuka inristningarna i sig från golv till tak. Tanke 3 är: Oj, vad många som har fått sätta livet till för att bära all den här stenen mitt ut i vildaste djungeln. För det ligger ganska ologiskt till Angkorområdet, mitt ute i djungeln som sagt.
Dagens Mimmi (under en diskussion om Angkor Wats ålder):" Jaaa, det är väl som Lund ungefär." (När vi kommer in):" Ja, som Lund domkyrka ungefär, fast Lund är lite fräschare!"
Mr Ho som kör tukisen hyrs för tre dagar.
Dag två börjar med att Noam har feber på natten men mår bättre på morgonen. Efter en sen frukost prickar vi perfekt i vår timing denna dag. Mot Tombraider-templet Ta Phrom, det som är överväxt av träd. Det regnar lätt och är svalt i luften och alla vänder hem för lunch just när vi kommer runt tolv. Regnskogen är mäktigt omslutande och trädstammarna oändliga i sin längd. Vi går och går nästan helt ensamma i de mäktiga ruinerna som blivit ett med skogen. Helt klart den mest fascinerande upplevelsen under helgen. Ljuden av skogen, ljuset, färgerna och de mäktiga träden som man inte vet om de håller upp eller tynger ner ruinerna är maffiga minst sagt. Det är verkligen som att gå i Sagan om Ringen eller något liknande. Kameran smattrar fortfarande och jag och Mimmi tjatar på varann att vi borde lägga ner den eftersom luften är tokfuktig av regnet men vi ser nya motiv hela tiden som bara måste tas.
Ny febernatt och vi funderar på att hoppa Bayon på söndagen. Kommer dock överens om att Noam sitter mest still och vilar då vi åker tuk-tuk eller är på axlarna så vi kör ändå. Bayon som är känt för sina ansikten i sten är också häftigt men rivs av hyfsat fort. Många kort åter igen.
Efteråt önskar jag att jag läst på mer om templens historia och betydelse. Fösökte läsa i Lonely Planet men engelskan fastnade för mig i alla historiska perioder, kejsare osv. Skulle behövt läsa in mig på svenska tror jag. Ett tips för er som ska hit kanske. Ett tempel om dan var lagom för oss men det finns säkert hur många häftiga platser som helst i djungeln. Vi tog turistfällorna men klarade oss bra på två av tre ställen. Tog cirka femhundra bilder allt som allt så någon bild ska väl bli bra. Såg en karavann med elefanter och en apflock också längs vägen.
Noam var sjuk men pigg och visst har vi ätit och fikat emellan våra tempelbesök. Siem Reap kan nog vara en okej partystad för den som söker det.
Bilder kommer med all säkerhet...ska bara sortera lite först!
Andra tanken är att jag aldrig mer kommer tycka en runsten är häftig. Här går man omkring i ett tempel i timmar och varenda liten jäkla stenrackare har de mest sjuka inristningarna i sig från golv till tak. Tanke 3 är: Oj, vad många som har fått sätta livet till för att bära all den här stenen mitt ut i vildaste djungeln. För det ligger ganska ologiskt till Angkorområdet, mitt ute i djungeln som sagt.
Dagens Mimmi (under en diskussion om Angkor Wats ålder):" Jaaa, det är väl som Lund ungefär." (När vi kommer in):" Ja, som Lund domkyrka ungefär, fast Lund är lite fräschare!"
Mr Ho som kör tukisen hyrs för tre dagar.
Dag två börjar med att Noam har feber på natten men mår bättre på morgonen. Efter en sen frukost prickar vi perfekt i vår timing denna dag. Mot Tombraider-templet Ta Phrom, det som är överväxt av träd. Det regnar lätt och är svalt i luften och alla vänder hem för lunch just när vi kommer runt tolv. Regnskogen är mäktigt omslutande och trädstammarna oändliga i sin längd. Vi går och går nästan helt ensamma i de mäktiga ruinerna som blivit ett med skogen. Helt klart den mest fascinerande upplevelsen under helgen. Ljuden av skogen, ljuset, färgerna och de mäktiga träden som man inte vet om de håller upp eller tynger ner ruinerna är maffiga minst sagt. Det är verkligen som att gå i Sagan om Ringen eller något liknande. Kameran smattrar fortfarande och jag och Mimmi tjatar på varann att vi borde lägga ner den eftersom luften är tokfuktig av regnet men vi ser nya motiv hela tiden som bara måste tas.
Ny febernatt och vi funderar på att hoppa Bayon på söndagen. Kommer dock överens om att Noam sitter mest still och vilar då vi åker tuk-tuk eller är på axlarna så vi kör ändå. Bayon som är känt för sina ansikten i sten är också häftigt men rivs av hyfsat fort. Många kort åter igen.
Efteråt önskar jag att jag läst på mer om templens historia och betydelse. Fösökte läsa i Lonely Planet men engelskan fastnade för mig i alla historiska perioder, kejsare osv. Skulle behövt läsa in mig på svenska tror jag. Ett tips för er som ska hit kanske. Ett tempel om dan var lagom för oss men det finns säkert hur många häftiga platser som helst i djungeln. Vi tog turistfällorna men klarade oss bra på två av tre ställen. Tog cirka femhundra bilder allt som allt så någon bild ska väl bli bra. Såg en karavann med elefanter och en apflock också längs vägen.
Noam var sjuk men pigg och visst har vi ätit och fikat emellan våra tempelbesök. Siem Reap kan nog vara en okej partystad för den som söker det.
Bilder kommer med all säkerhet...ska bara sortera lite först!
Kommentarer
Trackback