Tagen på bar gärning och lite depp...
Igår kväll satt jag och väntade på att Hammarbys match skulle börja på radion. Jag passade på att lyssna på lite musik innan sändningen och plötsligt kom det över mig igen. All skit som finns i det här landet. Alla hungriga, smutsiga barn, alla som säljer sin kropp för korvören, all desperation...Allt!
Med Ryan Adams och Emmylou Harris "Oh My Sweet Carolina" i öronen brast det för mig (en fantastisk låt för övrigt) . Tårarna ville aldrig sluta rinna...och det var i ärlighetens namn ganska skönt att bara släppa ut allt.
Idag kom huvudvärken och magontet som "ett brev på posten".(Det döda uttrycket nu igen) Jag tror jag satte igång alla bakterier och virus med min känslostorm och morgonens händelse blev den utlösande faktorn som fick bägarn att rinna över.
Imorse när Mimmi kommer ner för trappan och går in i köket för att göra frukost hittar hon nämligen en av våra vakter med hela armen rotandes runt i sin handväska. Han blir så förvånad över att bli tagen på bar gärning att han går och hämtar morgontidningen och sen bara står kvar i vardagrummet. Mimmi blir rädd och ropar på mig som springer ner näck med en t-shirt framför det heliga. Mimmi skriker ut honom och jag tar på mig kläder och går sen ut. Jag ber honom visa sina fickor och skäller ut honom på svenska. Det tar inte många minuter innan ilskan övergår i en känsla av: Vad fan skulle du där att göra, idiot, - fan, vad fan händer nu med dig!
Han kan inte varit med är 18-19 bast och kommer ju garanterat få sparken. Ha skitsvårt att få nytt jobb. Kanske försörjer hela familjen på sin skitlön osv. Efter att ha pratat med Puthy på kontoret fick vi också veta att de andra två vakterna i hans team också riskerat att få kicken (kambodjansk logik?!) men att han lyckats stoppa det.
Det känns så jäkla trist att behöva misstro folk och låsa om sig när man är hemma. Jag har redan mött så många som är bittra på det här landet och någonstans börjar jag fatta varför det är lätt att bli så. Jag vill fortfarande tro gott om alla människor men ibland som blandas ilskan och uppgivenheten till en våg som sköljer över mig och inte går att stoppa.
Med Ryan Adams och Emmylou Harris "Oh My Sweet Carolina" i öronen brast det för mig (en fantastisk låt för övrigt) . Tårarna ville aldrig sluta rinna...och det var i ärlighetens namn ganska skönt att bara släppa ut allt.
Idag kom huvudvärken och magontet som "ett brev på posten".(Det döda uttrycket nu igen) Jag tror jag satte igång alla bakterier och virus med min känslostorm och morgonens händelse blev den utlösande faktorn som fick bägarn att rinna över.
Imorse när Mimmi kommer ner för trappan och går in i köket för att göra frukost hittar hon nämligen en av våra vakter med hela armen rotandes runt i sin handväska. Han blir så förvånad över att bli tagen på bar gärning att han går och hämtar morgontidningen och sen bara står kvar i vardagrummet. Mimmi blir rädd och ropar på mig som springer ner näck med en t-shirt framför det heliga. Mimmi skriker ut honom och jag tar på mig kläder och går sen ut. Jag ber honom visa sina fickor och skäller ut honom på svenska. Det tar inte många minuter innan ilskan övergår i en känsla av: Vad fan skulle du där att göra, idiot, - fan, vad fan händer nu med dig!
Han kan inte varit med är 18-19 bast och kommer ju garanterat få sparken. Ha skitsvårt att få nytt jobb. Kanske försörjer hela familjen på sin skitlön osv. Efter att ha pratat med Puthy på kontoret fick vi också veta att de andra två vakterna i hans team också riskerat att få kicken (kambodjansk logik?!) men att han lyckats stoppa det.
Det känns så jäkla trist att behöva misstro folk och låsa om sig när man är hemma. Jag har redan mött så många som är bittra på det här landet och någonstans börjar jag fatta varför det är lätt att bli så. Jag vill fortfarande tro gott om alla människor men ibland som blandas ilskan och uppgivenheten till en våg som sköljer över mig och inte går att stoppa.
Kommentarer
Trackback