The land of thousand fences
Upp i ottan och in med 48 dollarskylväskan i bakluckan på Hästbilen. Om man ska valobservera en heldag i Kambodjasommarns hetta krävs en del vatten och energi i trunken.
Vi startade med att låta Sambath (lokalanställd på Mimmis kontor, som för övrigt är gift med Kambodjas svar på Bindefeldt, (ja, vi kommer hamna på VIP-listorna)) rösta och kollade in vallokalen i samma veva. Sen bar det ut i bushen. Galoppern fick på allvar visa vad den var byggd för och får betyg G av panelen. Givetvis var nån tvungen att knäcka ur sig nåt om minor och även fast jag vet att det är rensat överallt började haren Hagberg att nojja en stund. Det släppte dock och att se landet var fascinerande: Överallt tycks människor ha mutat in sin lilla jordplätt och sedan gjort en tydlig markering vad som är deras. Jag vet inte hur många tomma, torra fält med maffiga staket, murar och taggtråd runt som jag såg på vägen.
Det var givetvis jäkligt skruttigt också. Skinntorra tuppar överallt och kossor så beniga att inget täppte till arslet på dem för flugorna. Förvånandsvärt grönt på sina håll trots torrperiod och vänligt bemötande fick vi överallt. För att inte hållt val så många gånger i historien så gick själva valet bra. Det lilla vi såg av det ska sägas.
Mitt ute i spenaten började jag prata med en kambodjansk kille som också var observatör från en ungdomsorganisation. De fick givetvis sina pengar från Mimmis gamla jobb LSU och han kände vår kompis Sara Österlund - Suck, vad världen är liten.
Hittade en ny pärla till restaurang i Tamarind på kvällen. Har varit där tidigare men missade den fantastiska takterassen då. God och billig mat och när en katt smög över takåsen och kastade en jätteskugga på den bakomliggande väggen saknade jag bara en bra kamera.
Noam hade lekt skiten ur sig med Adrian hela dan och hade redan somnat när vi kom hem. Tack Katja för hjälpen.
Kollade lite på Fan-tv från Bajens genrep på Söderstadion. Åh, va jag längtade hem till vårsolen och pissljummen folköl plötsligt. Lägger mig med raggen rest och sången fortfarande klingande i öronen.
Vi startade med att låta Sambath (lokalanställd på Mimmis kontor, som för övrigt är gift med Kambodjas svar på Bindefeldt, (ja, vi kommer hamna på VIP-listorna)) rösta och kollade in vallokalen i samma veva. Sen bar det ut i bushen. Galoppern fick på allvar visa vad den var byggd för och får betyg G av panelen. Givetvis var nån tvungen att knäcka ur sig nåt om minor och även fast jag vet att det är rensat överallt började haren Hagberg att nojja en stund. Det släppte dock och att se landet var fascinerande: Överallt tycks människor ha mutat in sin lilla jordplätt och sedan gjort en tydlig markering vad som är deras. Jag vet inte hur många tomma, torra fält med maffiga staket, murar och taggtråd runt som jag såg på vägen.
Det var givetvis jäkligt skruttigt också. Skinntorra tuppar överallt och kossor så beniga att inget täppte till arslet på dem för flugorna. Förvånandsvärt grönt på sina håll trots torrperiod och vänligt bemötande fick vi överallt. För att inte hållt val så många gånger i historien så gick själva valet bra. Det lilla vi såg av det ska sägas.
Mitt ute i spenaten började jag prata med en kambodjansk kille som också var observatör från en ungdomsorganisation. De fick givetvis sina pengar från Mimmis gamla jobb LSU och han kände vår kompis Sara Österlund - Suck, vad världen är liten.
Hittade en ny pärla till restaurang i Tamarind på kvällen. Har varit där tidigare men missade den fantastiska takterassen då. God och billig mat och när en katt smög över takåsen och kastade en jätteskugga på den bakomliggande väggen saknade jag bara en bra kamera.
Noam hade lekt skiten ur sig med Adrian hela dan och hade redan somnat när vi kom hem. Tack Katja för hjälpen.
Kollade lite på Fan-tv från Bajens genrep på Söderstadion. Åh, va jag längtade hem till vårsolen och pissljummen folköl plötsligt. Lägger mig med raggen rest och sången fortfarande klingande i öronen.
Kommentarer
Trackback