abbelibabba

För ett tag sen skrev jag här i bloggen om en gångtrafikant som i ren ilska sprang efter en bil och höll på att hamna i bråk. Jag kunde givetvis inte undgå att tänka på honom när jag härom dagen läste en notis om en man som blivit knivhuggen till döds när han gjort precis en liknade grej. Världen är galen! På tal om gång är Idris uppe och studsar som bäst nu för tiden. Fortfarande med vår hjälp men ändå. Hans små tjocka ben gör sitt allra tappraste för att hålla uppe resten av kroppen och samtidigt hålla balansen. Det är en fröjd att se honom skratta sig fram över hallgolvet och vilja framå, uppåt mer och mer för varje dag som går. Jag blir så glad av människor som har tagit ställning ochgör något mot den kkonsumtionsyra som ständigt råder (köpte ny dator igår :P)- Har därför gått med i Facebookgruppen som byter och skänkker bort grejer i 08-området. Kul att kolla in alla udda byten och göra klipp själv, blir glad av att någon satt upp en lapp i vårt soprum om att "Dettta är en bytarhylla, ställ saker som du tror någon annan vill ha här" och inte minst ett stort tack till Reza på Skånegatan som över dagen har lagat vår portabla dvd så att den hinner följa med hel till Kalifornien. Hurra! Nu ska jag konsumera lite sömn, den är än så länge gratis.

-Skåne till Danmark brukar det skrikas på fotbollsmatcher när lagen från Stockholm möter skånelagen. Vi kanske inte behöver vara så drastiska att vi sågar av den hela södra landsänden, det är ju trots allt ganska trevligt nere på Österlen och barnen kanske vill ha kvar mormor och morfar innanför Sveriges gränser. Däremot finns det ju en hel del personer som jag anser skulle kunna utvisas utan att passera Gå - Vellingemoderaterna kan ta täten och dra med sig sina gelikar; Åkesson med anhang. Nu vill ju Moderaterna gärna ge sken av att Vellingemoderaterna är unika i sitt slag och inte representativa för partiet i stort och så må kanske vara fallet. Däremot visar statistiken att Sveriges blåaste kommuner också är de som är sämst på att hjälpa till med flyktingmottagandet i stort. Som exempel kan tas Stockholmskommunerna Täby, Vaxholm och Danderyd där moderaterna har egen majoritet. Dessa tre kommuner tar emot i snitt 1 flykting per 1330 invånare - att jämföras med 1 per 378 i Stockholm i stort. Detta är fakta som moderaterna borde ta till sig om man inte vill springa Sverigedemokraternas ärenden och dra skumrasket till sitt parti. Eller så är det precis det man vill?

Ibland undrar jag hur bilderna ser ut i Noams huvud när han tänker. Som imorse när han ur ingenting kläcker en kommentar som: - Pappa om jag träffade döden skulle jag brotta ner honom! Vad svarar man på det: Låter som en god idé grabben? Noam är annars just nu inne i en period som närmast kan beskrivas som lilla tonåren tror jag. Som tur var är det mest hemma som revolten pågår och jag gissar att det är en något fördröjd protest mot att lillebror numera tar plats och har en egen stark vilja han med. Gigatiska känslkoutbrott och aldrig förr skådad ilska varvas med en supergullig myskille som vill lära sig allt mellan himmel och jord, är helmysig med lillebror och undervisar sina föräldrar i massage (de har lärt sig på förskolan och kör under vilan). För övrigt önskar jag att jag hade haft kameran med idag i parken när städarna gick i bortre delen av parken med sina städknipsare och plockkade papper medan kråkorna levde rövare och plockade ur papperskorgen i den främre delen där jag stod. 8 dar sen är det Califonia - no doubt about it! Måste ju kommentera att Thaksin blivit ekonomisk rådgivare till Hun Sen i Kambodja. Oj oj oj! Två korrumperade tokstollar som ska kampera ihop. Bådar inte gott för folket.

Det är inte så många gånger i mitt liv jag har gått på Friskis, Sveriges folkrörelse nummer ett skulle jag gissa. Det beror nog främst på att jag prioriterat annan form av träning då min koordination inte är tränad nog ens för de enklaste sida, sida klapp, klapp, snurr-rörelser. Jag minns med fasa hur morsan någon gång i tonåren skulle leda ett Friskispass för mitt handbollslag tillsammans med Tobbes morsa. Tjugo stycken femton-sextonåringar med för långa armar och ben som skulle försöka hänga med i alla kombinationer, vilken syn för gudarna. Som tur var för oss andra var dock en viss linjespelare så outstanding kass att vi framstod som rena Travoltor i jämförelse. Jag har även utmanat mina fladdriga lemmar någon sommar på landet där Friskis brukar gästa Blidö IFs gräsmatta. Jag gillar träningsformen i sig men blir lätt frustrerad när jag inte hinner med eller kan ta i som jag vill i rörelserna för att all fokus är på stegen. Igår fick dock Mimmi med mig på ett pass med barnpassning på Hornstull. Ett helt gäng fantastiska tanter mötte upp i dörren och namnade barnen och gav dem ett nummer (för utropning vid gråt skulle det visa sig). Idris skötte sig exemplariskt hela passet och ägaren till anläggningen gjorde sitt bästa för att köra skiten ur oss. På övervåningen över träningshallen höll barnen och tanterna till och lagom till avslappningen drabbades jag av enorma lyckokänslor och den där känslan av att Sverige är ändå bra fantastiskt. Där ligger vi på rygg och slappnar av efter träningen till lugn musik och i fönstret ovanför oss uppenbarar sig små babyansikten som trycker sig mot glaset och fullkomligt skiner av lycka. Jag blev alldeles varm. Sen kom jag uti omklädningsrummet och det första jag ser är någon som har ristat i träbänken: KGB - Kompisgänget Bajen (hammarbys huliganfirma) - träning för alla som sagt. Efter träningen tog vi oss via BioRios kaffe till BVC och baconflunsakaoset. Det enda stället som hade vaccin på Söder sa någon, vi har väntat hela dagen sa en annan. Vi tog en nummerlapp, gick och fikade och kom tillbaka lagom till dörren skulle klappa igen och höll sedan ångan uppe enda in i kaklet. Noam är så sprutvan efter alla asienvaccinationer att han bara tycker det är kul att få visa hur cool han är med det nu. Syret var helt slut och sköterskorna sjukt tappra och på glatt humör och det kändes som vi gick hyfsat skonade ur kaoset också. Idag är både jag och Mimmi lite halvrisiga med låg feber och huvudvärk. Baconflunsa-mini eller inte, hoppas på att må bättre imorgon.

Det får vi hoppas att Aftonbladet eller annan skvallerblaska smäller upp på löpet imorgon, för jag tänker nämligen lägga ut mina tankar om dagens V75 här på bloggen innan spelstopp. Fösrt måste jag berätta om den tuppfäktning jag nyss bevittnade på Rosenlundsgatan: Man i stor Merca vs. gångtrafikantsnubbe. GTF (gångtrafikantsnubbe) går över ett obevakat övergångsställe när bilen kommer i hög fart och tutar upp GTF på trottoaren och sen kör vidare. GTF blir så förbannad att han löper efter bilen i 70 meter och när föraren ser det, tvärnitar han och kastar sig ur bilen möter GTF i gatan. Sedan de verbalt försökt komma överens (nja) om vem som är mest dum i huvudet tror jag för ett ögonblick att jag ska få bryta upp en fight med Idris sovande i barnvagnen. Som tur var nöjde sig tupparna med att kackla den här gången och Mercamannen hoppar in och kör iväg. Puh! Nu till V75! 1) Viola Silas borde spikas med tankepå 11 raka segrar men vilka pengar ger sjuorna då? Jag garderar med Pebbly och hoppas Goopen vill behålla ledningen och sätta Viola i dödens så att hon får jobba för segern. 2) Red Hot Dynamite är nog bästa häst, inget snack. Däremot gillar jag snacket om att de andra ska ge honom en match. Lutfi med Juggle Face och Uhrberg med Zorro Photo. Tar med rysaren Schwerin Bokomed en viss Svanstedt till fyra procent. Som hittat. 3) Tror på Acclaim men tar med SJ photocopy från spets. 4) Yield Boko eller Spring Erom, vem är starkast? Bara det inte öppnar för en tredje, tat lugnt och släpp inte ut Rakkas från innern. 5) Spikar 6 Device. Kom igen Hockkey-spets och slut! 6) CalamaraDonna med Örjan är Walmanns bästa chans enligt stallet. 123 får också plats på kupongen. 7) Fisher King och Chimall TT har knappt förlorat när de gått felfritt. Vid galopper får väl Lucas Ness vinna från spets som sist. Lycka till! Idris säger nu Heeej och vinkar när man kommer. Mycket charmigt!

Idris och jag inleder nu vår pappaledighet och jag tänkte ta tillfället i akt att kanske väcka den här gamla bloggen till liv igen. Jag har tänkt mycket på att jag sakknar skrivandet och också för att vi snart har en ny resa på gång. Den här gången ska vi inte vara borta några två år utan en månad, men ändå. Målet är Californien och San Fransisco i huvudsak. Vi är inbjudna att bo hos Anna och Ola men kkommer försöka resa runt lite när vi ändå är på plats i Cali.Nu ser jag att vår dator har flippat och envisas med att skriva dubbel-kn på ett gäng ställen och så får det vara idag. Imorgon ska jag hämta Idris första pass och vi andra hämta våra nya. Diplomatstatusen lämnade vi ju i Kambodja , så nu får vi väl köa som alla andra dödliga. Det ska nog gå det med. Ska nog klura ihop en sju rätt på hästarna till helgen också, vore skönt att ha lite fickkpengar i Staterna och även om dollarn e låg skkulle 47 mille inte sitta fel. Ska dra ut lite drag till er som är intresserade. Då spel är en hobby är det inte omöjligt att det dyker upp funderingar på bra spel i framtiden. Vifår väl se om det blir läge att damma av spelfonden Långsjalen längre fram. Annars ska jag försöka dokumentera vardagsfunderingar och livet som pappaledig; hemma, på stan och i mitt huvud.

Idag hade Noam ritat en teckning han visade mig när jag satt och åt. Den föreställde ett ansikte med mun och näsa men där ögonens plats täckts av klotter. Noam: - Ser du vad det är pappa? Jag: - Är det ett ansikte? Noam: Ja. Jag:- Men vad är det på ögonen? Noam: - Han är kär. Det blir som ull på ögonen när man är kär. Idag undrade Noam också hur det känns att vara vuxen och sa att han längtade efter att få känna hur det känns. Vad säger man då? Jag svarade att det känns fantastiskt när man har fina barn som man blir glad av att träffa varje dag. Det svaret var han nöjd med.

Just nu funderar Noam mycket över döden. Imorse när jag gjorde frukost funderade han hur allt skulle bli sen. - Pappa, när du och jag och mamma är döda då får lillebror bestämma själv. Jag: - Ja, fast det får alla göra vuxna. Alla vuxna får bestämma över sig själva. Noam som fortfarande är uppe i sina egna tankar och inte hör mig säger: - Han kommer att få bre sina egna mackor.

Nu är vi hemma i Råtthålet igen efter några sköna dagar på Rosornas ö och plötsligt verkar idén om att åka ifrån problemet med att våra grejer inte får plats här i lägenheten som en inte lika god idé som när vi åkte iväg. Dags att börja slänga, slänga slänga om vi någonsin ska komma i ordning här. Mia och Johan underlättade dagens tripp till Avas dop i Nyköping idag genom att vi fick låna deras bil medan de är på Gotland. Mange takk.

Idag gjorde jag min sista dag på Länsstyrelsen. Utrensningen och städningen av kontoret och datorn gick snabbare än väntat och jag hade tid att ta långlunch tillsammans med en kollega. På restaurangen dök även Sveriges egna first lady: Filippa Reinfeldt upp. Det förvånar mig alltid att våra politiker är så, hur ska jag uttrycka det; tillgängliga, kanske. Jag menar, det är ju ändå vår Michelle Obama som glider runt som vem som helst på Kungsholmen. Det är möjligt att det smög någon SÄPO-snubbe/snubba bakom salladsbaren men jag såg då ingen. Vilket kanske också är meningen. Sen var det utställning på Noams förskola som gällde. Foton från verksamheten med läroplanscitat bredvid precis som genuspedagogen gillar det :) Noam har för övrigt hårdtränat på R:en som han haft tufft med tidigare. Nu rrrrrrullar han ver varrrrenda ett med brrrriljans.

Nu är vi äntligen på plats i nya trean och vi har till och alla grejer med oss. Lite fööör mycket grejer som vanligt och det tycks inte spela någon roll hur mycket vi rensar ur och slänger, det är helt otroligt vad massa skit vi har samlat på oss. Sen spelar det ingen roll med vissa saker som legat i källaren de senaste åtta åren, de går liksom inte att slänga. Nu huserar alltså närmare sex stycken Nostalgilådor i vårt nya förråd. Ja, vårt nya förråd förresten - det är så fantastiskt byggt precis invid vår ytterdörr att det faktiskt är möjligt att använda saker man ställer in där. Bra design. Och lägenheten är såld. Den andra alltså. Skönt så skönt att slippa tänka mer på det. Iallafall till i augusti då flyttstädning och betalning ska ske. Förhoppningsvis ska det nu lugna sig så pass på hemmafronten att jag hinner skriva lite mer här över sommaren. Just nu är sommarprogrammet inte fulltecknat. Vi åker till Blidö på torsdag och stannar till lördag. På söndag (21:a) bär det av till Gotland till den 26e. Sen är det ganska luftigt i schemat. EU-val har det hunnit vara också och jag är mest nöjd med att SD hålls utanför salongerna ett tag till.

Det är ju helt makalöst skönt att gå på helg när vädret är som det har varit i helgen. I fredags drog Johan och Katarina ut mig och vi tog oss ända bort till Imperiet för två drinkar. Mycket trevligt. Parkhäng har det blivit en hel deloch cyklarna är nu servade för att gå in i säsong. Premiär till jobbet i veckan för min el-hoj, som verkar ta tid att ladda. Igår kväll tog vi mod till oss att packa picknickkorgen och åt middag i parken. Trots hundra filtar kapitulerade Mimmi efter en halvtimme och Noam hade inte fått i sig en enda matbit utan lekt vid snuskdammen hela kvällen. Nåja sommaren är lång får vi hoppas. Lördagen rundades dock av på bästa sätt då Oskar och Carro kom över på lite te/vin/öl-häng. Söndagmorgonen ägnade jag och Noam åt barnteatern Sagan om det röda äpplet. Noam uppskattade den inte lika mycket som Vem är ensam men var klart nöjd ändå. Sen bar det av ut i närförorten för att känna på temperaturen och jag kan inte säga att jag blev överväldigad. Centrumet i denna onamngivna förort (vi kanske hamnar där trots allt och då vill vi ju ha gäster) var öde och inger som en vän också påpekade miljonprogramskänsla (ett nytt mäklarord månne?). Man ska dock säga att visa delar av området är riktigt fina medan andra inte var lika inbjudande. I en av dessa delar tittade vi på en fyra och de två unga mäklarna hade ingen bra dag. Grannen står nämligen på balkongen och kör hårt med bandsågen, balkongen över är inklädd i kamoflagenät och ett gäng ungar som skriker och mordhotar varann stup i kvarten har parkerat utanför porten. Att sedan uteplatsen är stage-ad med plastblommor till tusen i förhållande till områdets i övrigt kala balkongen gjorde intrycket snarare än värre. Det blev inget 2,5 miljoners bud den här gången.

Marc hade tagit med en kompis till stranden och grillat så vi tittade förbi på kvällen igår. Noam är numera en hooked campingräv och jag har lovat honom att vi ska grilla på stranden mer eller mindre varenda kväll i sommar. Nu vet ni vart ni har oss i juni, juli, augusti.

Vi passade på att njuta av vårsolen på stranden i Ystad. Det blåste dock lite väl för Idris så jag ställde mig i lä medan Mimmi sprang som en hind över dynorna.

Noam bombade trappan hemma hos mormor och morfar.

Att arbeta med jämställdhetsfrågor som jag gör tar på krafterna. Varje gång jag får för mig att det har hänt någonting i rätt riktning i samhället sveps mina fötter undan ännu än gång av gammal mossighet och förlegat stenålderstänk. Idag var det BRÅs rapport om grövre våld i skolan som fick mig att ruttna. Här har de skrivit 114 sidor om våldet i skolan (som nästan uteslutande begås av pojkar enligt en av författarna som jag pratade med på telfon idag) utan att ha ett ord om genus med i analysen om varför det ser ut som det gör. Således fanns inget om genus med i de förebyggande åtgärder som föreslås heller förstås. Och kvar står problemet olöst. Vad trött jag blir. Nu till nåt annat. Jag vill vara med att lansera begreppet Stjärnfamilj. Här kommer betydelsen: Stjärnfamilj En stjärnfamilj är till skillnad från en kärnfamilj en familj med fler eller färre än två vuxna, och där barn är barn och syskon främst av andra skäl än biologiska. Denna familj kan se ut på alla möjliga sätt: regnbågs- enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj. En stjärnfamilj är ett begrepp för alla som lever i olika sorters familjer där omtanke, respekt, ansvar och kärlek är viktigare än den yttre formen. Länge leve alla sorters familjer! Länge leve Stjärnfamiljen!

Ibland är det skönt när politiker råkar säga vad de egentligen anser om saker och ting i världen. Att Göran Hägglunds världsbild är skev visste nog de flesta. Hur fasiken kan man kläcka ur sig att det är eftersträvansvärt att föräldrar är heterosexuella och att barn bara kan knyta an till en vuxen i taget. Nej, ta din uråldriga världsbild och kryp tillbaka in i nån håla i Jönköpingstrakten Göran.

Jag märker att jag haft lite väl hög ambition vad det gäller bloggen, kanske dags att börja inse att jag inte riktigt hinner skriva lika ofta nu. Igår hade jag en fantastisk promenad hem över Götgatsbacken i vårljuset. Det första som möter mig är synen av en man i enorma hörlurar som lunkar gågatan fram i sakta mak. Bakom honom hade en kö på tre bilar bildats som körde en knapp meter bakom honom utan att han märkte ett dyft. När jag sen kommer nedför backen står en vithårig kvinna i 70-årsåldern framför ett skyltfönster med en illröd täckjacka nedhasad på armarna. På andra sidan glaset finns en tv som visar hip-hop-videos och en stor färgad man sliter av sig tröjan och visar sexpacket varpå kvinnan blir som tokig och börjar dansa ikapp med mannen på bildskärmen. Mycket underhållande och tragisk syn. Det måste vara våren som är på väg...

Det är något speciellt med den där blicken. Nej, jag pratar inte om min egen sängkammarblick på bilden utan den där blicken som min nyfödda son ger mig där han ligger i min famn och jag skriver pekfingervals. En vecka gammal precis är han när detta skrivs och jag är så oerhört fascinerad av de där ögonen som aldrig slutar att suga in information och bara tittar, tittar, tittar. Han kan ligga där hur länge som helst och bara iaktta mig. Så koncentrerade och genomborrande de där ögonen är och det slår mig att det är väldigt sällan vi ser någon annan såhär länge i ögonen i vuxen ålder. Vad skulle vi se om vi hade modet att göra det? Jag tänker också på alla som menar på att vi föds till kvinnor och män med utstakade egenskaper och förmågor och jag tittar ner på mitt barn igen. Han är ännu oförstörd av alla fördomar om vem folk tycker att han är och ska vara och tycks undra om det blir någon mer mat idag för han snuttar på handen och kommunicerar redan sina behov och önskemål och Margret Mahler (mer om henne senare) kan ta sina teorier om apatiska spädbarn och anknytning och stoppa upp någonstans. Dra något gammalt över sig kan också de som påstår att människor kan födas onda göra. De kan aldrig ha suttit med ett barn som jag gör nu. Kanske fick de aldrig chansen för att en sån som Margret tutat i dem att de inte var skapta för det och att inget fanns att hämta där i den stunden. Oj, så fel de hade och oj, vad hungrig mitt barn är nu.

Ja, så här ser han ut Noams lillebror. I torsdags morse gick vi upp till Södersjukhuset kl. 07.00 för att plocka ut honom. När bedövning var lagd, skynke upphängt mellan mig och Mimmi och magen satte de igång. För att distrahera Mimmi från att tänka på att hennes inre låg blottat läste jag ur Hänt Extra i rekordfart. Linda Rosing hade tydligen en misslyckad 35-årsfest och samtidigt rullade ett blandband med Uffe på stereon i operationssalen. ja, det finns som sagt många sätt att födas på. Plötsligt skrek det till på andra sidan duken men det dröjde innan Lillebrorkom över till oss. Jag satt beredd med kameran och resultaten ser ni ovan. Tydligen hade han vädrat lungorna så fort han så ljuset och bara hade huvudet ute, därav väntan. Vår vackra bebis var klar och hade nog kommit vilken dag som helst sa läkarna ( vi var inne 2 veckor före utsatt datum). 3940 underbara nakna gram fördelat på 51 cm kropp. Mimmi var supermodig och mår efter omständigheterna bra. Vi låg kvar tre dar på BB men är nu hemma igen - familjen är lite större och lite bättre än tidigare. Lycka!