abbelibabba

Det är inte så många gånger i mitt liv jag har gått på Friskis, Sveriges folkrörelse nummer ett skulle jag gissa. Det beror nog främst på att jag prioriterat annan form av träning då min koordination inte är tränad nog ens för de enklaste sida, sida klapp, klapp, snurr-rörelser. Jag minns med fasa hur morsan någon gång i tonåren skulle leda ett Friskispass för mitt handbollslag tillsammans med Tobbes morsa. Tjugo stycken femton-sextonåringar med för långa armar och ben som skulle försöka hänga med i alla kombinationer, vilken syn för gudarna. Som tur var för oss andra var dock en viss linjespelare så outstanding kass att vi framstod som rena Travoltor i jämförelse. Jag har även utmanat mina fladdriga lemmar någon sommar på landet där Friskis brukar gästa Blidö IFs gräsmatta. Jag gillar träningsformen i sig men blir lätt frustrerad när jag inte hinner med eller kan ta i som jag vill i rörelserna för att all fokus är på stegen. Igår fick dock Mimmi med mig på ett pass med barnpassning på Hornstull. Ett helt gäng fantastiska tanter mötte upp i dörren och namnade barnen och gav dem ett nummer (för utropning vid gråt skulle det visa sig). Idris skötte sig exemplariskt hela passet och ägaren till anläggningen gjorde sitt bästa för att köra skiten ur oss. På övervåningen över träningshallen höll barnen och tanterna till och lagom till avslappningen drabbades jag av enorma lyckokänslor och den där känslan av att Sverige är ändå bra fantastiskt. Där ligger vi på rygg och slappnar av efter träningen till lugn musik och i fönstret ovanför oss uppenbarar sig små babyansikten som trycker sig mot glaset och fullkomligt skiner av lycka. Jag blev alldeles varm. Sen kom jag uti omklädningsrummet och det första jag ser är någon som har ristat i träbänken: KGB - Kompisgänget Bajen (hammarbys huliganfirma) - träning för alla som sagt. Efter träningen tog vi oss via BioRios kaffe till BVC och baconflunsakaoset. Det enda stället som hade vaccin på Söder sa någon, vi har väntat hela dagen sa en annan. Vi tog en nummerlapp, gick och fikade och kom tillbaka lagom till dörren skulle klappa igen och höll sedan ångan uppe enda in i kaklet. Noam är så sprutvan efter alla asienvaccinationer att han bara tycker det är kul att få visa hur cool han är med det nu. Syret var helt slut och sköterskorna sjukt tappra och på glatt humör och det kändes som vi gick hyfsat skonade ur kaoset också. Idag är både jag och Mimmi lite halvrisiga med låg feber och huvudvärk. Baconflunsa-mini eller inte, hoppas på att må bättre imorgon.