abbelibabba

Vi besökte ett antal olika marknader när vi var i Hong Kong. Blomstermarknaden, fågelmarknaden och på bilden fiskmarknaden. Tydligen betyder guldfiskar tur i Hong Kong och det är vanligt att businessmen plockar upp en guldfisk i en liten påse på väg mot stora affärer. Fågelmarknaden gjorde nog störst intryck med sitt eviga tjatter av tusentals fåglar i sina burar. Det såldes levande gräshoppor i påsar i hundratusentals och maskar och larver fanns också. Roligt att se var alla äldre män som kom med sina fåglar i traditionella burar till marknaden för att fåglarna skulle få sällskap. Längs marknaden fanns rastplatser i form av ställningar där gubbarna hängde upp sina älsklingar och sedan satte sig på bänkarna och pratade med både sina kompisar och fåglarna.

De här solnaiterna hade blivit infångade i ett terrarium i ett skyltfönster.

Traditonerna kring just mat väger fortfarande tungt i Hong Kong. Här tillåts inte att maten ligger och blir gammal i hyllorna. Sin fisk vill man se levande och styckad på plats innan man köper den och som på bilden har de flesta varuhus därför sina akvarium på plats med allt från skaldjur till fisk. 

Att Hong Kong var hi-tech fattade man redan på flygplatsen där man var tvungen att gå igenom temperaturkontrollen. Vilken familj som var svettigast av alla: Vi förstås.

Längs hela Hong Kong Islands kust gick de gamla sjyssta spårvagnarna hela tiden. Bara hoppa på och åka hur långt man ville för två spänn, se och lär Connex.

Det är iallafall vad de tycks tycka i Hong Kong. Här dansar de stora elefanterna och folk var i största allmänhet snygga upp uppklädda till tänderna. En kväll var vi hembjudna till några kompisar till Parag och Christiane som var från Lichtstenstein (äh, jag får inte till det rätt). De bodde på motsvarande 41 våningen med glasfönster från golv till tak och jag tänkte på min stackars höjdrädda mor när jag stod där och blickade ut över skyskaporna i natten. De bjöds vin, ost  och choklad och allt ätande och drickande föregicks av en liten föreläsning om vad det var vi skulle stoppa i munnen och visst går man på det enkla tricket precis som med all annan reklam. Någon som passionerat talar om mat gör allt så mycket godare om det inte går till överdrift förstås. Roma, som herrn i huset hette gjorde det halvt på allvar, halvt på skoj och var en hejare på att snacka. 

På bilden ser vi en vodkabar där gästerna fick låna pälsar eftersom väggarna var av is. Annars tyckte jag om restaurang och barlivet i HK. Det fanns förstås en oändlig uppsjö av ställen för alla smaker och vi hann besöka ett gäng. Vegetariska dumplings på Tehuset i Hong Kong Park var en hit, likaså de buffé av indiska rätter Parag beställde in på en liten indier i Chunky Mansions. En skyskrapa som tydligen har ett rykte om sig att erbjuda vad som helst i drog-, vapen- och prostitutionsväg men som rensats upp under senare år. Gamla brandvägar har byggts för under åren och hela huset var som en oändlig labyrint av billiga guesthouses och sunkiga restauranger. Vad vår indier hette minns jag inte tyvärr men snorbilligt var det ca:hundra spänn för många öl och hundra indiska rätter. Jag var där med Parags gamla hemmapappegäng. 11 snubbar utan machoattityd eller något att bevisa skapade en skönt gäng som det kändes som man känt i ett år efter första ölen. Intressant när könsmönster bryts och svängs om och det märktes mycket tydligt i det här gänget att de var vana vid att inte vara breadwinners - den klassiska manshierarkin var bruten redan och ingen behövde stå längs upp på stegen. 

Som ni ser körde taxibilarna i Hong Kong ruskigt fort men var således också väldigt effektiva då vi ville ta oss runt i stan. Att de dessutom var en av de få sakerna i stan som var billiga valde vi att oftast färdas i de röda raketerna (På Hong Kong Island var de röda i andra områden blå eller gröna och de körde bara i sina områden). Med tanke på att de bor ca 9 miljoner människor i stan fanns det en och annan taxichaffis. Otrevliga som satan, körde som idioter - men billiga som sagt. Till ytan är Hong Kong stad mot vad man kan tro väldigt liten. Från hamnen känns det som tio kvarter upp mot berget (de kvarteren är dock jäkligt höga) och sen är resten av ön helt grön och en taxi ner till värsta beachen på andra sidan berget gick på 150 bagis ungefär. Inom stan pröjsade man en tjuga åt gången.

Det blev visst ingen fullständig reserapport idag eftersom mina ögonlock håller på att klappa ihop redan nu klockan halv tio. Istället kommer det som kanske är en nyhet för vissa: Mimmi har inte bara förätit sig på dumplings utan vi ska ha ett nytt barn i februari. Kortet vred sig tyvärr på vägen mot publicering och jag vet inte hur jag ska vrida tillbaka det. Jag tror ni ser hur det putar ändå. Ungefär halvvägs in i graviditeten mår min kära fru förhållandevis bra men längtar efter rödvin och stinkiga ostar, går in i väggen emellanåt och har gått upp alldeles lagom många kilon för tiden. På ultraljudet kunde den kambodjanske läkaren inte hålla sig från att säga att det nog är en son till på ingång (eller utgång kanske) så väntar jag på att namnförslagen ska rassla in. Och Uffe: Det är inte en Ulf-Ulf den här gången heller bara så att du vet!

Det är ett blek ljus som möter oss snett från höger när jag trycker pannan mot fönstret för att möta Kambodja med blicken igen. Ett ljus som vilar på tunna molnbankar och släpper igenom bilderna av landskapets konturer och färger. Kustlinjens tropiskt beklädda berg, de ljusare nyanserna av grönt som betyder att riset står sig väl i fälten som bildar ett lapptäcke under mig. Floderna är översvämmade och breda och jag ser hur de har pulserat och expanderat ut i landkroppen likt blodådrorna under min hud men från min plats liknar de mest ett utspillt  glas O´boy. Alldeles stilla, tysta och mäktiga ligger de under locket i mina öron där vi sakta sjunker mot dem och undan för undan reflekterar de en allt mer glödande horisont av landet jag kommer att sakna om bara några månader från nu.

Jo, vi kom hit till sist och tyfonen som kom nagra dagar innan oss var borta nar vi landade. De sager att en ny ar pa ingang nar vi ska hem pa sondag men vi far val se. Parag med familj drar runt oss pa allt som maste ses och atas i stan och det ar svart att inte ma bra. Vi bor hos kompisar till dem i en skyskapa mitt i stan och det finns, pool, lekrum och nanny i huset vilket gor tillvaron enkel. Manga intryck och mycket haftigt. Skulle garna ta nagra ar har om de inte vore sa forbannat dyrt (lagenheten vi bor i gar loss pa 100 lax i manaden vilket sager det mesta.) Utforligare rapport och kort kommer pa mandag nar vi forhoppningsvis ar tillbaka.
Kyss som tyskarna sager!

Sitter som bäst och laddar kropparna med fruktsallad, mackor, yoghurt och juice inför tre-timmarsflygningen till Hong Kong. Har pluggat in mina två fraser kantonesiska för att kunna ta mig till lägenheten där Parag, Christiane, Yva och Maia redan har installerat sig. 

Som jag skrev igår så har vi sjukstuga här hemma. Mimmi tycks ha en oändlig snorreserv men:-"ska bara jobba lite" och Noam hostar och rosslar men har ändå myror i rumpan som vanligt. Jag har fullt sjå med att försöka hålla dem i vågrätt läge. 

Mimmi ligger fortfarande nerbäddad här hemma och inatt började Noam hosta som bara den. Det blir väl som vanligt när vi ska åka på semester: Sjukstuga.

Köpte dokumentären om de här pensionärerna åt min fru som låg sjuk och blev ögonblickligen förälskad i denna kör. Tänk om äldreomsorgen kunde erbjuda fler såna här aktiviteter att leva vidare för?

Efterspelet till fyrverkeriepjäserna på Råsunda mellan Bajen och AIK senast är en av de största fotbollsrelaterade skandaler som skådats i Sverige. Observera att detta är inget försvar av idioterna.

"Som en pyramid nästan" är målad i akryl och mäter 20 x 20 cm.

Groda är målad i akryl och mäter 20 x 20 cm.

Det gäller att välja sina lekar när man är lite seg som pappa framåt eftermiddagarna. Igår var Noam prins och jag var ömsom Snövit, ömsom Törnrosa som låg och slaggade i väntan på att prinsen skulle komma och väcka mig med pussar. Mitt bästa påhitt på länge...=)

Idag efter skolan var det dags för Afzaals 5-årskalas på Le Jardin. Afzi som han kallas är son till Sambath på Mimmis kontor och det hade laddats på ordentligt: Fri dricka, glass, clowner och trollkarlar, designad tårta, ballongdjur, hundshow osv. Jag och Malcolm (Mimmis chefs man) intog en soffa och försökte ta det så lugnt som man kan med 35 sockerstinna barn kring fötterna. Noam och Viggo gillade clownernas tricks som ni kan se.