abbelibabba

Det har blivit några Banksy -inspirerade grejer på sistone. "How does it feel?" är 20x20 cm och målade med tusch och akryl.

Här är laddningen med baskryddor jag nu har inhandlat för att kunna laga indiskt. Nu jäklar ska magen få jobba =)

Hittade en annons i Sihanoukvilleguiden som jag var tvungen att dela med mig av. 

...han har koll på persikan så klart!

Här är de tavlor jag lämnade in till utställningen: I love Phnom Penh. För hundra dollars fick en okänd köpare två Hagberg gjorda i sprayfärg, skumplast och färska mangoblad.

Bildbeviset ;)

Idag har varit en stor dag i mitt liv som hobbykonstnär. Mitt överlägset största verk: Che, blev klar idag. Den mäter ca 65 x130 cm och är målad i akryl på ett lager av 100-dollarssedlar (real for sure) och myntformade guldpaljetter. Jag lägger upp flera kort för att visa hur ljuset speglar sig i verket beroende hur man ser på det.

Noam har börjat en after school aktivitet: Yoga.  Tanken var att jag skulle plåta en sjysst serie med kort på Noam in action men det slutade med att jag också låg och krälade och böjde mig själv i omöjliga vinklar under trimmad andning. Vi var elefanter, apor, ormar, lejon, kameler och gud vet vad innan äventyret i öknen och djungeln var över. Ett kort blev det i alla fall. Håll till godo.

Idag har jag haft en sån där dag när jag är arg, sur och tvär på hela världen. Helst av allt ville jag bara lägga mig under täcket igen och sova bort hela skiten. Dagen började med att Nak berättade att hans syster fått något fel på magen när hon var i sjunde månaden och barnet dog. Där började frustrationen. Varför kan de inte rädda små barn i det här landet, jävla helvetets skit att skillnaden melln att födas i Kambodja eller Sverige är liv och död. 

Jag tror sviterna av Eriks asketiska liv i Laos har tagit på honom för när han kom till Phnompan var det partystassen som var på. Fredagen inleddes på Elephant Bar med drinkar, fortsatte på Van´s vid postkontoret med middag. Vita dukar men halv kasst för prisklassen. Sen drog vi till Ymer och Frida som hade lite folk över. Mimmi åkte hem efter några timmar och resten av gänget åkte vidare till karaokepalatset The Rock och precis som jag beskrev förra gången när vi var där med Erik  Illes är det lite som att kliva in i en annan värld. Det måste varit därför tiden försvann så fort också för plötsligt var klockan halv sex och värdinnorna hade redan sovit ett par timmar i vårat larm. Erik"Sinatra"Pettersson briljerade i de flesta nummer men hade svårt med Stairway to heaven. Jag tog mig an The Ghetto som vanligt och sedan försvann vi i en uppsjö av Madonna, boybands och annat tjafs.

Det här är en tavla som min fru beställt. 

Nu är den äntligen färdig: Noams egna dockteater/frisör/restaurang/sjukstuga/Dödens träskklubb. Jag har snickrat den helt själv från start till mål och är löjligt stolt. Jag har inte tummen helt mitt i handen ändå. Inte en enda spik har jag använt så den går att montera isär så att den blir platt. Vart den tar vägen när vi ska hem till liten lägenhet i Sverige får vi se då. Vee har hjälpt till att sy taket och ridån. 

Mamma Mimmis hemliga klubb från barndomen har nu gått i arv i ny form.

Noam spelar premiärföreställningen Peter Pan i nya teatern.

Igår kom Erik P till stan och fick ingen rast och ro. Jag släppade med honom till målarverkstan vi kör hemma hos Parag på torsdagförmiddagar. (Nya verk snart på bloggen, större och vackrare ;)) Erik som kom från stränderna på Sri Lanka såg lätt chockad ut över att dimpa ner mitt i hemmapappans hektiska liv. Efter en tupplur var han dock människa igen och på kvällningen gick vi ut på en öl och lite biljard som Parag också slöt upp på. Ingenjörerna fann givetvis varann.

Ni som följer bloggen och våra liv vet ju att vi var på Gotland större delen av sommaren. Jag kan nu erkänna att vi funderat på att eventuellt prova på permanentboende på Rosornas ö när vi återvänder till Sverige. Därför gick vi härom dagen in på Gotlandhem och skulle titta på hur bostadssituationen ser ut i Visby. Döm vår förvåning när en av Mimmis gamla malmöadresser dök upp i registreringsrutan på hemsidan. Vad fan e där här sa vi givetvis. Då visar det sig att Mimmi sökt någon sommarkurs på ön 1999 och ställt sig i bostadskö på ön för att hitta en eventuell sommarbostad. Hon har alltså stått i kön i tio(!) år snart.

Noam har fått en ny bok från Sverige av mormor. Det är en ordbok på engelska med bilder på olika saker från A till Ö. Idag läste vi lite och jag passade på att kolla vilka ord han kan och inte. När vi kom till bilden som visar en pappa säger Noam: