abbelibabba

Idris är inne i en fantastiskt skön period just nu. Snacket har lossnat totalt på sistone och fem-sex-ordsmeningarna bara bubblar ut. Nu vill han inte längre kännas vid sina gamla låtsasord som Mömm för boll. Han vaknar varje morgon med ett leende på läpparna och på Svarta grisen säger de också att han är världens gladaste unge. Det ska också sägas att jag aldrig hade vågat hoppas att Noam och Idris skulle komma överens så bra som de gör just nu. Kanske kommer jag få äta upp det men just nu är. Noam iaf en fantastiskt sjysst storebror som är löjligt älskad av Idris. Båda barnen har för tillfället blivit smittade av sin fars fotbollsintresse så till den milda grad att jag själv blir rädda för dem emellanåt. För inte ska väl en 2-åring ha koll på Maicon, Messi och Zlatan? Jag är helt oskyldig till indoktrineringen med undantag för ett och annat fotbollskort jag kan ha köpt Noam. Noam lirar varje rast till han är sjöblöt och Idris vill som sagt gärna vara sin bror. Mimmis svar på barnens mani är ett upptrappat förakt för sporten jag älskar och som barnen tror att de gillar. Terrorbalans och tuffa förhandlingar råder som ni förstår hemma lagom till säsongen börjar. Säsongen ja: Bajen spelar första matchen för året mot Assyriska på måndag, pappa och uffes födelsedag. Själv tänker jag ta en plats i Hoyzer Boyz som jag tränat med under vintern.