Soundtrack of my life 30/1-09
Idag har jag jobbat min första dag på Länsstyrelsen och jag känner mig laddad som f-n för mitt nya liv som kontorist. Ja, nu hinnner jag ju inte jobba så länge innan det är dags för föräldraledighet men ändå. Jag har tidigare tjatat om hur bara tanken att få trycka in IPod-lurarna i öronen fortfarande får mig att hoppa upp ur sängen på mornarna. Därför tänkte jag dela med mig lite av den musik som får mig att gunga genom folkmassan på Treans buss och tunnelbanan. Så här ser spellistan Ta sig genom vintermörkret-mix ut:
Wonderchild - Christian Walz - är ingen fantast av Walz men den här svänger bra som start, studsar nedför trapporna.
I say a little prayer - Aretha Franklin - Aretha har ju varit en husgudinna länge och vad går upp mot att ta första stegen mot tuben till "The moment I wake up, before I put on my make-up..."
Did you give the world some love today babe - Doris - En klassiker som alltid får mig att ge mig sjutton på att sprida lite kärlek omkring mig idag också. Hur trångt det än är på tunnelbanan.
I will survive - Gloria Gaynor - Gayikonen framför alla andra. Som att Travolta-gå på moln genom folkmassan och strunta i allt som varit. Idag blir en kanondag. Idag också.
I want you back - Jackson 5 - Dags att ta sig av bussen och vad är bättre än att göra det på tioåriga Michal-ben när det är trångt och jävligt. Hoppar ur bussen och dansar in på jobbet.
Pausar.
Arbetsdagen är slut och in åker lurarna igen.
Braya - Khaled - Raikungen får mig i helgmood på två sekunder och jag känner inte kylan i väntan på bussen. Jag är ju i algerisk högsommarvärme.
Pata Pata - Miriam Makeba - Dags för trång buss och rappa fötter igen. Dansar igenom gången på 3:an, undrar varför ingen annan dansar?
Hey Ya! - Outkast - Ytterligare en låt som är helt omöjligt att stå still till, ökar tempot på stegen på väg ner till tåget. Studsar på när dörrarna öppnas och funderar på att dra igång "Tåget" i tåget. Shake it like a polaroid picture!
Love Child - The Supremes - Hoppar av på Medis och inledningskören bär mig upp för trapporna i två långa kliv. Är tillbaka i filmens värld när jag kommer upp på gatan. Människorna blir till statister i mitt soundtrack och ett förvånat eftermiddagsfyllo som röker utanför Jägar´n undrar varför en 33-årig kontorist står och ylar: ...and I always love you, huo,huo,huooooo i hans öra...innan han dansar vidare gatan fram. Rakt in i helgen!
Måndag på Söduur
Bokade upp mig på jobb i morse men bokade av en halvtimme senare när magen bubblade värre än jacuzzin på Eriksdalsbadet. Blev utputtad från Svarta Grisen där de var trötta på magbakterier som gått runt runt och tog mig hem igenefter en sväng på Wirströms. Äntligen skulle Ikea-hyllorna upp på väggen och det är stor ångest varje gång jag, betongvägg och slagborrmaskin nämns i samma mening, men skam den som ger sig. Måttade och svor när skåpen som fick plats i teorin inte passade väggen i praktiken men körde taktiken: Ett-skåp-i-taget-så-löser-jag-det-på-slutet. Det visade sig vara rätt medicin och den enda som inte var helt nöjd med mitt arbete var dörrkarmen som fick smaka på stämjärnet till förmån för sista skåpets lebensraum (tyska är ett skitspråk ändå så jag stavar som jag vill).Sen var det dags att friskförklara sig själv genom att utmana kistan med en kebabrulle. Mycket riktigt fungerade huskuren skruv, vitlökssås, knästående toppat med taco-dinner kalas, så imorgon blir det kneg igen - engelska och svenska på högstadiet, huvva!
Nu kom svärmor in genom dörren när en annan sitter i handduk. Tjena!
IPoden jag fick av Mimmi är fortfarande det bästa som har hänt. Jag fullkomligen dansar fram i rusket och tycker alla människor är underbara trots T-baneträngsel och långa resor till jobben. Vi får se hur länge det håller i sig.
Till våren hoppas jag.
Sverige idag...
Vi satte in persienner i vardagsrummet i fredags eftersom vi kommer bo i ett akvarium när det flyttar in folk i nybygget tvärs över gatan. Snubben som var här och mätte våra fönster förklarade för Mimmi på telefon vad som skulle ske på fredag:
- Jo du, jag skickar en kille på fredag....(paus)... alltså han heter Vahid och är från Iran men han pratar svenska...(paus)...alltså han är en sjysst kille...men han är från Iran som sagt...men han pratar svenska.
Samtidigt i en exklusivare stadsdel i stan där jag vikarierade som lärare.
6-åring: - Var ska jag lägga läxan?
Jag: - Du kan lägga den här. Vad har ni haft i läxa?
6-åring: - Vi skulle räkna hur många fönster vi har hemma.
Jag: Jaha, hur många hade du hemma då?
6-åring: 164 st
Jag: Jaha.
(Vår lägenhet har 10 fönster)
Dagens Noam
Idag satt Noam försjunker i djupa tankar över middagen och jag frågade honom vad han tänkte på.
Då tittar han upp på mig med sina vackra blå och säger:
- Pappa, jag tänker jag e pussugen på dig!
...och ler med hela ansiktet.
Vem kan tjata om att maten ska ätas upp efter det?
Det var på tiden...
...att de förenta staterna av Amerika bröt 220 år av vita gubbar vid rodret, nu väntar vi på den första kvinnan. Lycka till Barack!...att någon som förstår sig på service tar över driften i tunnelbanan. Idag fick MTR ansvaret som bland annat har hand om tågen i Hong Kong. Efter att precis ha varit i Hong Kong och sett hur smidigt allt rullar där har jag stora förhoppningar på att detta är slutet på försenade tåg och taskig service. Ser fram emot många år av kollektivt resande. Tjehoo!
Morgonstund
Jag tänder inte.
Bygglamporna som slickar plastfasaden mittemot ger nog ljus att koka vatten och bre bröd på.
Noams ben hänger sömnslakt emot den nylackade parketten. För två nätter sen hittade jag honom oroligt trampandes på samma plats i sin leksakslåda. Han hade fastnat i en mardröm som jag bar honom ur.
Jag slinker på pastejen och kniven slår likt en bödels yxa i städet, så ekar det i diskbänken.
Står still medan teet är varmt, för varmt att dricka än.
Det är smörat och klart och jag ska inte väcka någon.
Därför äter jag tyst och stående i långa tuggor.
Bara frost på gatan och sneakers håller idag med. Bra.
Men tar dubbla strumpor ändå.
Heta händer runt koppen nu.
Beklär mitt barn i luftkyssar för att han ska få en timme till med leendet kvar på läppen.
Glider i jackan och in i lurarnas melodier.
Då går jag ut.
Jag ska va Lassie
Idag har jag jobbat min första dag på över två år. Jag vikarierade i en mellanstadieverksamhet och det tog mig en halv dag att både komma ihåg vad jag älskade med att jobba i skola och varför jag slutade. Imorgon ska jag vara gympalärare istället för ordinarie lärare som är friidrottslegenden och numera dansstjärnan i Let´s Dance: Linda Haglund. Imorgon ska jag alltså inte träffa Lassie utan vara Lassie.
Vardag
Så börjar då vardagen infinna sig så smått även om jag inte har gått till jobbet ännu. Noam började på sin gamla förskola Svarta Grisen i måndags och det har gått galant att komma tillbaka för honom. Jag tror han kände igen några barn, personal och föräldrar och det kändes nog skönt. När han väl insett att dagarna på "dagis" handlar bara om lek och inte innehåller vare sig lektioner eller bestraffningar kändes det som gläden bara flödade fram. Svarta Grisen är ju också väldigt speciellt på det sättet att många föräldrar har tid att ta det lugnt på morgonen med sina barn och hänga runt på en fika i soffan över en saga osv. Vi får väl se hur det kommer funka för oss när allt drar igång på allvar. För mig personligen var det en fröjd att kunna diskutera ordenligt med personalen och att träffa andra föräldrar - vilket inte fanns som många möjligheter till i Kambodja.
Annars går dagarna mest åt till fix. Renovering av lägenheten, jobbintervjuer och idag källarrensning. På eftermiddagarna försöker vi underhålla Noam i Söders parker eller med kakbak och matlagning hemma.
Dagens Noam: Idag hörde Noam om något på radio som lät som Hagbergsgatan och konstaterade snabbt till sin mor: "Där kan jag och pappa bo så kan du bo kvar på Västgötagatan och baka kakor själv."
Imorgon ska vi jaga trägolv och jag nya jobb.
Trettiotre
Bilden är ifrån vår avslutningsfest i Phnompan när Bruce och Vee utmanade mig på en Haka. De som var där vet att den Svenska dans-Hakan sjungandes Dancing Queen utklassade den Nya Zeeländska lip-och-macho-Hakan med hästlängder. Idag är det den sjätte januari vilket i mitt fall betyder att jag tippar över trettitreårskanten, sjukt vad tiden går fort. Blev uppvaktad på sängen i morse av Mimmi och Noam. Av min fru fick jag en Ipod Nano som verkar väldigt smidig och bra (jag har saknat min musik sedan den gamla gick sönder i PP). Noam tyckte att pappa skulle ha en guldklocka men efter kompromissande med mamma blev det en ordentlig "guld"ring i storleken massiv som låg i paketet. Noam hjälpte sedan mig att handla kakor och trots gediget fikande av släkten vid två finns fortfarande ett berg av sötsaker kvar.
Den första veckan i Svedala har gått snabbt som sagt och imorgon ska jag börja jaga jobb på allvar, konsultera hantverkare och förhoppningsvis skaffa mig ett par varmare dojjor än mackorna jag nu glider runt och fryser i. Noam har hunnit med att både få skridskor och slalomlektioner i julklapp så det ska nog bli människa av det lilla tropik-lyx-barnet också.
Annars känns Kambodja väldigt långt bort. Det är galet hur fort man anpassar sig till nuet.
Tack alla vänner som har kommit ihåg mig och skickat gratulationshälsningar idag. Det värmer mycket att ni finns.
Ikväll sitter Marc barnvakt och vi ska passa på att se Låt den rätte komma in som vi båda har sjukt höga förväntningar på efter att ha läst boken och recensioner.
Mot trettiofyra...