abbelibabba

Det var ett tag senjag skrev även om tankarna på bloggen alltid finns där. Förklaringen är naturlig - två barn tar tid. Lillebror har nu äntligen fått namnet Idris. Ett namn som vi snappade upp från Jonas Hassan Khemiris pjäs "Fem gånger gud" där vår kompis Joel spelade med. Namnet är tydligen både arabiskt och walesiskt men ursprunget spelar mindre roll för mig, jag tycker det är snyggt helt enkelt. Mina tio första föräldradagar rinner iväg som champagnen på Visby kallbadhus under Stockholmsveckan och redan på måndag ska jag börja jobba igen. Hur ska det gå till? Jag kommer längta ihjäl mig. Mimmi börjar bli rörligare efter operationen men har en bra bit kvar till full rörlighet och får absolut inte lyfta tungt osv. Någon som kan komma och knyta hennes skor och handla i veckan? =) I förrgår kom så äntligen containern med alla saker från Kambodja. Saker från tio rum och kök skulle in på 60 kvm - Tjeeeena! Jag behöver inte säga att det är stuffed här hemma nu och alla gäster som kommer och hälsar på måste ta något med sig när de går. Jag tycker trots allt att det ser okej här nu och det var kul att få alla grejer. Jag har saknat durkslag, stereo, gitarr och målargrejerna mest tror jag. Appropå målning så har Mimmis mor fixat så att jag kanske får ställa ut några taqvlor hos en kompis till henne under Konstrundan på Österlen i påsk. Lite läskigt men kul. Ska bli bättring med uppdateringarna nu...

Det är något speciellt med den där blicken. Nej, jag pratar inte om min egen sängkammarblick på bilden utan den där blicken som min nyfödda son ger mig där han ligger i min famn och jag skriver pekfingervals. En vecka gammal precis är han när detta skrivs och jag är så oerhört fascinerad av de där ögonen som aldrig slutar att suga in information och bara tittar, tittar, tittar. Han kan ligga där hur länge som helst och bara iaktta mig. Så koncentrerade och genomborrande de där ögonen är och det slår mig att det är väldigt sällan vi ser någon annan såhär länge i ögonen i vuxen ålder. Vad skulle vi se om vi hade modet att göra det? Jag tänker också på alla som menar på att vi föds till kvinnor och män med utstakade egenskaper och förmågor och jag tittar ner på mitt barn igen. Han är ännu oförstörd av alla fördomar om vem folk tycker att han är och ska vara och tycks undra om det blir någon mer mat idag för han snuttar på handen och kommunicerar redan sina behov och önskemål och Margret Mahler (mer om henne senare) kan ta sina teorier om apatiska spädbarn och anknytning och stoppa upp någonstans. Dra något gammalt över sig kan också de som påstår att människor kan födas onda göra. De kan aldrig ha suttit med ett barn som jag gör nu. Kanske fick de aldrig chansen för att en sån som Margret tutat i dem att de inte var skapta för det och att inget fanns att hämta där i den stunden. Oj, så fel de hade och oj, vad hungrig mitt barn är nu.

Ja, så här ser han ut Noams lillebror. I torsdags morse gick vi upp till Södersjukhuset kl. 07.00 för att plocka ut honom. När bedövning var lagd, skynke upphängt mellan mig och Mimmi och magen satte de igång. För att distrahera Mimmi från att tänka på att hennes inre låg blottat läste jag ur Hänt Extra i rekordfart. Linda Rosing hade tydligen en misslyckad 35-årsfest och samtidigt rullade ett blandband med Uffe på stereon i operationssalen. ja, det finns som sagt många sätt att födas på. Plötsligt skrek det till på andra sidan duken men det dröjde innan Lillebrorkom över till oss. Jag satt beredd med kameran och resultaten ser ni ovan. Tydligen hade han vädrat lungorna så fort han så ljuset och bara hade huvudet ute, därav väntan. Vår vackra bebis var klar och hade nog kommit vilken dag som helst sa läkarna ( vi var inne 2 veckor före utsatt datum). 3940 underbara nakna gram fördelat på 51 cm kropp. Mimmi var supermodig och mår efter omständigheterna bra. Vi låg kvar tre dar på BB men är nu hemma igen - familjen är lite större och lite bättre än tidigare. Lycka!

Hittade det här på text-tv och kan inte låta bli att tycka att det är förbannat roligt: Skyllde på Mållgan - friades En 23-åring friades från anklagelser för rattfylleri efter att ha påstått att en man vid namn Mållgan kört hans bil. Mållgan ska ha varit 120-130 cm lång, haft långt hår till knäna, bu- rit vita byxor och brutit på norska. Det var 2006 som polisen grep mannen, som hade en blodalkoholhalt på 1,25 promille. För en stund hade poliserna tappat bilen med blicken och när de kom fram stod mannen utanför bilen. Han hävdade att Mållgan hunnit smita. Värmlands tingsrätt ogillar åtalet, men konstaterar att berättelsen i vissa delar ger utrymme för tvivel. Mållgan = Alfons Åbergs låtsaskompis Man ser ju framför sig när fyllot drar storyn för snutarna och hur de skriver ner signalementet på Mållgan, hur anropet går ut över polisradion, hur radiobilarna i Värmland cruisar runt i jakten på en man med vita brallor, 120 cm lång med hår till knäna. Jag ser också mannen som dragit rövarhistorien vakna upp dagen efter jäkligt ångerfull och sedan någonstans på vägen mot rättegång inse att han kanske dragit sitt livs bästa ljug i fyllan och villan. Att sen se hans advokat peppa honom att berätta samma version som i förhören och hur han ser levererar skitsnacket i rätten. Frustrationen över att inte kunna fälla honom och hans firande med polarna är inte heller svårt att få fram på näthinnan. Idiotisk grej men kul story med många dimensioner.

Bussen går rakt utanför Under de solbleka slaka fanorna Håret framför mig är svart Som att stirra rakt in i en korp Hon luktar gott på det sättet som bara kvinnor kan Ängsblommor eller bara rent Jag har aldrig haft långt nog Att lukta om mitt eget doftat sådär Var på väg dit en sommar Men fick panik på skatboet Jag blundar Och märker inte förrän hon är borta Att jag saknar den där doften Som man saknar hos en bebis När den plötsligt En dag är borta Och man inte minns När den försvann

När dörrarna öppnar sig möts jag av en hel vagn proppfull med eldiga älskare och älskarinnor. Där sitter några som är på väg hem från KTH också. Tempot är uppskruvat men stilla när en kvinna i neonjacka tycker livet är orättvist med finsk brytning och låter världen veta vad lite billigt dessertvin kan göra för hämningarna. Jag ska bara en station och orkar inte ta ur musikpluggen som lägger en isolering mellan mig och obehag men när fyllot spänner sina blekgrå och sprider spott över en liten russintant får jag nog. "Nu håller du käften och låter henne va" säger jag med min myndigaste röst och häpnar nästan själv när det tar skruv och kvinnan med för mycket innanför västen blir lika plötsligt stum och förstoppad som hon fick mundiarré. När det kommer spridda applåder är jag redan på väg av vid Medis men jag känner dem som en varm tryckvåg i ryggen. Längtan efter Noam tar vid och jag joggar på lätta fötter. Elvis has left the building