abbelibabba

Det här är nog första och enda gången ni får se mig göra en modevisning på bloggen. Här ser ni Noam posera i ett av mina köp på Ryska marknaden. Mimmi shoppade för övrigt en "Gås" (Canada Goose-jacka) i Bangkok för 500 bagis.Vi får se om hon vågar visa sig i den på Knivsöduuur! Varm var den när jag provade den här nere i alla fall...

Luvtröja för Nosam från Ryska marknaden: ca:45 spänn

Calvin Klein-jeans och khmertuff hoodtröja från Ryska marknaden. Kostade tillsammans ca: 130 spänn.

Här kommer hela anledningen till vår Bangkokresa: Noams lillebror. Idag gjorde vi alltså ultraljud igen och tyvärr körde de bara 4D på slutet när vi skulle få en sjysst bild men huvudsaken var ju förstås att allt verkar vara okej med den lille. 

Noam fick välja vad vi skulle göra på söndagen och då blev det Ocean World precis som förra året vid samma tid. Och magen börjar bli stor som ni ser.

På Ocean World kom ett helt gäng med fiskar till attack rätt var det var. Rockan kom för mig och den blå fisken skrämde Noam så att han sket knäck. Ska inte såna där mysdjur vara stora och gulliga?

Det var mycket 4-D  denna helg, både bio och ultraljud. Noam tyckte det var rock n´roll innan föreställningen men filmen var lite väl avancerad och läskig (det tyckte pappa också när ormar kom ur duken). Stolarna skakade och vindpustar kom ur stolarna framför vilket gjorde att man inte fick ha popcornen med in och där var halva filmupplevelsen förstörd.

Varje död minut vill Noam ha pennor och papper. Det ritas och målas i ett och att han har talang har ni ju sett tidigare.

Min humor igen. Vid vår station Nana kunde man välja att åka mot - Mo (re) Chit eller On Nut. Kul =)

På söndagen vaknade jag med feber och har mått ungefär som jag ser ut hela dagen. Fin avlutning på semestern, apuh!

Är det någon skötsam bloggläsare som har sex pix i månaden över att lägga på en tvåa på Söder ska man kontakta mig snarast.

Att min engelska var mer än knackig innan jag flyttade hit ner kan man säga att jag har blivit uppmärksammad på allt eftersom tiden går och språket flyter bättre och bättre. Jag har lyckats kläcka några klassiker efter några öl när jag själv tycker att det flyter på bra varav den jag minns bäst är när jag skulle säga ordet: skid marks=bromsspår i kallingarna (fråga mig inte i vilket sammanhang för det minns jag faktiskt inte) och sa Shit crackers istället. Några fick sig ett gott skratt iallafall. Med min vän Parag som talar tyska är det lättare, när jag hittar på mina försvenskade ord snappar han oftast upp betydelsen från tyskan och kan ge mig det rätta ordet.

Idag hade jag gärna haft ett jobb fullt av otäcka gårdare att gå till. För finns det något skönare än derbysegrar över bratsen från Öfvre Östermalm? Jag tror inte det. När jag ligger uppe och halvslumrar till tre på nätterna för att kunna följa matcherna live över webbradion behöver jag mer än någonsin dessa segrar. 

Inatt är det derby och jag utlyser härmed en tävling. Den som kan hitta en person i myndig ålder i den patetiska apklacken vinner en öl på Kvarnen. Forza Bajen!

Tillbaka i svartvitt. Freedom är målad i akryl och mäter 30 x 40cm.

Tillbaka i svartvitt. The Band är målad i akryl och tusch och mäter ca: 23x30cm.

Det är sjukt att jag redan nu börjar sakna allt det som jag är mitt uppe i. Ju närmare ihoppackning vi kommer desto värre känns det. Framförallt är det ju klimatet och det ljuva livet som försvinner i samma stund vi sätter oss på det där planet hem till Sverige. Jag ska försöka få er att förstå:

Jag var iväg och spelade lite fotboll ikväll och Chenda passade Noam. När jag kom hem satt de och ritade på golvet. Noam hade dessutom ljudat fram två ord som han hade skrivit ner: Piano och Pizza. Han är ett geni, det har jag alltid sagt. =)

...så dansar rockers i badrummet! (eller så tar mamma kortet)

Här är Noams öga för detaljer. Han har ritat samma tv som på bilden nedan om ni inte ser det redan.

Så här ser vår tv-hylla ut.

Idag hade en slarvig pappa glömt att lägga ner en extratröja i Noams väska när han gick till skolan eftersom han gick dit i sin badtröja på morgonen. När tröja 2 blivit sandig tog Noam saken i egna händer och skulle tvätta den vilket gjorde att den blev lite mer blöt än den behövt bli. Noam tog då på nytt saken i egna händer och gled i en kycklingkostym de har i klassrummet så var den saken löst. 

En ny vecka harstartat och Noam hade "Show and tell" i skolan igår som vanligt. Det betyder att man tarmed en sak hemifrån (som inte är en leksak) och pratar om inför klassen. Noam är mycket laddad inför varje måndag och frågar varje morgon han vaknar hur långt det är till nästa gång. Igår pratade han om en gul plastring han brukar bära som han själv hade utsmyckat med en "diamant" av vad vi kallade Klutt när vi var små - sån där gråblå massa som man trycker upp teckningar med. 

Arches and stairs påbörjades när jag hade målat mycket svartvitt ett tag och behövde jobba med färg. Den är i akryl och olja och mäter 40x30 cm.

Ånglok är 20x20 cm och målad i akryl.

Noam är också redo för Halloween.

Jag har glömt att skriva om de klockrenaste kommentarerna som fälldes under en middag i Hong Kong. Yva och Noam sitter bredvid varann och äter när Parag håller på att larvar sig med trolleritricks på andra sidan bordet. Yva vänder sig till Noam och säger ursäktande:

Från vänster: Kilian, Yva, Samuel och Noam vid vattenfallet utanför tehuset i Hong Kong Park.

Mimmi passade på att fira att vi hittade alkoholfri öl i Hong Kong med att sätta på sig alla Halloweeninköp från marknaden. 

Vi besökte ett antal olika marknader när vi var i Hong Kong. Blomstermarknaden, fågelmarknaden och på bilden fiskmarknaden. Tydligen betyder guldfiskar tur i Hong Kong och det är vanligt att businessmen plockar upp en guldfisk i en liten påse på väg mot stora affärer. Fågelmarknaden gjorde nog störst intryck med sitt eviga tjatter av tusentals fåglar i sina burar. Det såldes levande gräshoppor i påsar i hundratusentals och maskar och larver fanns också. Roligt att se var alla äldre män som kom med sina fåglar i traditionella burar till marknaden för att fåglarna skulle få sällskap. Längs marknaden fanns rastplatser i form av ställningar där gubbarna hängde upp sina älsklingar och sedan satte sig på bänkarna och pratade med både sina kompisar och fåglarna.

De här solnaiterna hade blivit infångade i ett terrarium i ett skyltfönster.

Traditonerna kring just mat väger fortfarande tungt i Hong Kong. Här tillåts inte att maten ligger och blir gammal i hyllorna. Sin fisk vill man se levande och styckad på plats innan man köper den och som på bilden har de flesta varuhus därför sina akvarium på plats med allt från skaldjur till fisk. 

Att Hong Kong var hi-tech fattade man redan på flygplatsen där man var tvungen att gå igenom temperaturkontrollen. Vilken familj som var svettigast av alla: Vi förstås.

Längs hela Hong Kong Islands kust gick de gamla sjyssta spårvagnarna hela tiden. Bara hoppa på och åka hur långt man ville för två spänn, se och lär Connex.

Det är iallafall vad de tycks tycka i Hong Kong. Här dansar de stora elefanterna och folk var i största allmänhet snygga upp uppklädda till tänderna. En kväll var vi hembjudna till några kompisar till Parag och Christiane som var från Lichtstenstein (äh, jag får inte till det rätt). De bodde på motsvarande 41 våningen med glasfönster från golv till tak och jag tänkte på min stackars höjdrädda mor när jag stod där och blickade ut över skyskaporna i natten. De bjöds vin, ost  och choklad och allt ätande och drickande föregicks av en liten föreläsning om vad det var vi skulle stoppa i munnen och visst går man på det enkla tricket precis som med all annan reklam. Någon som passionerat talar om mat gör allt så mycket godare om det inte går till överdrift förstås. Roma, som herrn i huset hette gjorde det halvt på allvar, halvt på skoj och var en hejare på att snacka. 

På bilden ser vi en vodkabar där gästerna fick låna pälsar eftersom väggarna var av is. Annars tyckte jag om restaurang och barlivet i HK. Det fanns förstås en oändlig uppsjö av ställen för alla smaker och vi hann besöka ett gäng. Vegetariska dumplings på Tehuset i Hong Kong Park var en hit, likaså de buffé av indiska rätter Parag beställde in på en liten indier i Chunky Mansions. En skyskrapa som tydligen har ett rykte om sig att erbjuda vad som helst i drog-, vapen- och prostitutionsväg men som rensats upp under senare år. Gamla brandvägar har byggts för under åren och hela huset var som en oändlig labyrint av billiga guesthouses och sunkiga restauranger. Vad vår indier hette minns jag inte tyvärr men snorbilligt var det ca:hundra spänn för många öl och hundra indiska rätter. Jag var där med Parags gamla hemmapappegäng. 11 snubbar utan machoattityd eller något att bevisa skapade en skönt gäng som det kändes som man känt i ett år efter första ölen. Intressant när könsmönster bryts och svängs om och det märktes mycket tydligt i det här gänget att de var vana vid att inte vara breadwinners - den klassiska manshierarkin var bruten redan och ingen behövde stå längs upp på stegen. 

Som ni ser körde taxibilarna i Hong Kong ruskigt fort men var således också väldigt effektiva då vi ville ta oss runt i stan. Att de dessutom var en av de få sakerna i stan som var billiga valde vi att oftast färdas i de röda raketerna (På Hong Kong Island var de röda i andra områden blå eller gröna och de körde bara i sina områden). Med tanke på att de bor ca 9 miljoner människor i stan fanns det en och annan taxichaffis. Otrevliga som satan, körde som idioter - men billiga som sagt. Till ytan är Hong Kong stad mot vad man kan tro väldigt liten. Från hamnen känns det som tio kvarter upp mot berget (de kvarteren är dock jäkligt höga) och sen är resten av ön helt grön och en taxi ner till värsta beachen på andra sidan berget gick på 150 bagis ungefär. Inom stan pröjsade man en tjuga åt gången.

Det blev visst ingen fullständig reserapport idag eftersom mina ögonlock håller på att klappa ihop redan nu klockan halv tio. Istället kommer det som kanske är en nyhet för vissa: Mimmi har inte bara förätit sig på dumplings utan vi ska ha ett nytt barn i februari. Kortet vred sig tyvärr på vägen mot publicering och jag vet inte hur jag ska vrida tillbaka det. Jag tror ni ser hur det putar ändå. Ungefär halvvägs in i graviditeten mår min kära fru förhållandevis bra men längtar efter rödvin och stinkiga ostar, går in i väggen emellanåt och har gått upp alldeles lagom många kilon för tiden. På ultraljudet kunde den kambodjanske läkaren inte hålla sig från att säga att det nog är en son till på ingång (eller utgång kanske) så väntar jag på att namnförslagen ska rassla in. Och Uffe: Det är inte en Ulf-Ulf den här gången heller bara så att du vet!

Det är ett blek ljus som möter oss snett från höger när jag trycker pannan mot fönstret för att möta Kambodja med blicken igen. Ett ljus som vilar på tunna molnbankar och släpper igenom bilderna av landskapets konturer och färger. Kustlinjens tropiskt beklädda berg, de ljusare nyanserna av grönt som betyder att riset står sig väl i fälten som bildar ett lapptäcke under mig. Floderna är översvämmade och breda och jag ser hur de har pulserat och expanderat ut i landkroppen likt blodådrorna under min hud men från min plats liknar de mest ett utspillt  glas O´boy. Alldeles stilla, tysta och mäktiga ligger de under locket i mina öron där vi sakta sjunker mot dem och undan för undan reflekterar de en allt mer glödande horisont av landet jag kommer att sakna om bara några månader från nu.

Jo, vi kom hit till sist och tyfonen som kom nagra dagar innan oss var borta nar vi landade. De sager att en ny ar pa ingang nar vi ska hem pa sondag men vi far val se. Parag med familj drar runt oss pa allt som maste ses och atas i stan och det ar svart att inte ma bra. Vi bor hos kompisar till dem i en skyskapa mitt i stan och det finns, pool, lekrum och nanny i huset vilket gor tillvaron enkel. Manga intryck och mycket haftigt. Skulle garna ta nagra ar har om de inte vore sa forbannat dyrt (lagenheten vi bor i gar loss pa 100 lax i manaden vilket sager det mesta.) Utforligare rapport och kort kommer pa mandag nar vi forhoppningsvis ar tillbaka.
Kyss som tyskarna sager!