Ett inlägg som borde vara två
Nu ska jag skriva ytterligare ett av dessa inlägg som visar på hur livet här gestaltar sig för oss - himmel och helvete på samma gång.
I fredags satt pappa och Irene barnvakt till Noam och jag och Mimmi skulle äntligen få fira vår försenade bröllopsnatt med övernattning på hotell. Som välinitierade läsare vet så firade vi vår bröllopsnatt i somras i en gammal husvagn från 70-talet. Väldigt romantiskt men inte så lyxigt om man säger så. I bröllopspresent fick vi därför pengar till en hotellnatt av min farmor och farfar. (tack igen - Bill och Marie)
Vi åkte iväg redan på eftermiddagen och han med att ligga och slappa vid poolsidan och ta en powernap på Le Royal. Fick ett fint rum och busade med att äta middag i sängen framför teven innan det var dags att svida om. Hann med en drink på Elephant Bar innan vi skulle iväg en sväng på fest till Erik, Mimmis kollega. Vi åker med en tuk-tuk-kille som kör lite för fort ut i varje korsning och vi ber honom gång på gång att sakta ner.
Sen kommer vi till det som gör att det här inlägget bara handlar om en lycklig man.
Nere på 51:an möts vi plötsligt av att det är tjockt med folk som blockerar gatan och vi förstår att det hänt en olycka nu igen. Instinktivt säger jag åt Mimmi att inte titta. Folkmassan skingrar sig lite när vi ska passera på gatan och där står en vakt med ficklampa och lyser upp "det" som ligger på gatan. Jag vet inte varför vi ändå tittar...kanske för att se om man kan göra något eller för att människan i sin natur är morbid i sin läggning....jag har inget vettigt svar men tittar gör både jag och Mimmi.
Det är blod precis överallt....kvadratmetervis och en person som är definitivt död ligger livlös i gatan med krossad skalle....
...hela situationen blir så extra äcklig av alla dessa människor som bara står runt kroppen, mer eller mindre i blodet och bara glor. Som det är en clown de står och kollar på...
Mimmi och jag blir tysta. Hela vägen bearbetar våra huvuden vad vi precis har sett. Tankarna maler och maler. Vem var denna person som inte kommer hem till sin familj ikväll? Var är bilen som högst trolig har smitit från olycksplatsen? Vad tänker den chauffören just nu? varför, varför varför? Hjälm - och personen hade trots allt troligvis levt idag...osvosv.
Sen åker vi på fest...men det blir inte riktigt kul av förståliga skäl.
Sen åker vi till hotellet och drömmer konstiga mardrömmar båda två.
När jag skriver detta kommer Mimmi precis upp från sängen idag och säger att mardrömmarna jagat henne hela denna natten också.
Vi äter den bästa hotellfrukosten jag någonsin sett och livet är aldrig bara lycka eller bara skit.
I fredags satt pappa och Irene barnvakt till Noam och jag och Mimmi skulle äntligen få fira vår försenade bröllopsnatt med övernattning på hotell. Som välinitierade läsare vet så firade vi vår bröllopsnatt i somras i en gammal husvagn från 70-talet. Väldigt romantiskt men inte så lyxigt om man säger så. I bröllopspresent fick vi därför pengar till en hotellnatt av min farmor och farfar. (tack igen - Bill och Marie)
Vi åkte iväg redan på eftermiddagen och han med att ligga och slappa vid poolsidan och ta en powernap på Le Royal. Fick ett fint rum och busade med att äta middag i sängen framför teven innan det var dags att svida om. Hann med en drink på Elephant Bar innan vi skulle iväg en sväng på fest till Erik, Mimmis kollega. Vi åker med en tuk-tuk-kille som kör lite för fort ut i varje korsning och vi ber honom gång på gång att sakta ner.
Sen kommer vi till det som gör att det här inlägget bara handlar om en lycklig man.
Nere på 51:an möts vi plötsligt av att det är tjockt med folk som blockerar gatan och vi förstår att det hänt en olycka nu igen. Instinktivt säger jag åt Mimmi att inte titta. Folkmassan skingrar sig lite när vi ska passera på gatan och där står en vakt med ficklampa och lyser upp "det" som ligger på gatan. Jag vet inte varför vi ändå tittar...kanske för att se om man kan göra något eller för att människan i sin natur är morbid i sin läggning....jag har inget vettigt svar men tittar gör både jag och Mimmi.
Det är blod precis överallt....kvadratmetervis och en person som är definitivt död ligger livlös i gatan med krossad skalle....
...hela situationen blir så extra äcklig av alla dessa människor som bara står runt kroppen, mer eller mindre i blodet och bara glor. Som det är en clown de står och kollar på...
Mimmi och jag blir tysta. Hela vägen bearbetar våra huvuden vad vi precis har sett. Tankarna maler och maler. Vem var denna person som inte kommer hem till sin familj ikväll? Var är bilen som högst trolig har smitit från olycksplatsen? Vad tänker den chauffören just nu? varför, varför varför? Hjälm - och personen hade trots allt troligvis levt idag...osvosv.
Sen åker vi på fest...men det blir inte riktigt kul av förståliga skäl.
Sen åker vi till hotellet och drömmer konstiga mardrömmar båda två.
När jag skriver detta kommer Mimmi precis upp från sängen idag och säger att mardrömmarna jagat henne hela denna natten också.
Vi äter den bästa hotellfrukosten jag någonsin sett och livet är aldrig bara lycka eller bara skit.
Kommentarer
Trackback