Karaoke-night
I fredags kom Pär, Maja och Erik på middag och sen bar det ut på galej. Jag bröt min nya månad för en kväll och plussar på en extra vecka istället, för vem grejar att sjunga karaoke med en f.d. tvättäkta rockstar helt nykter. Just det. Mimmis kollega Erik har varit sångare i bandet Watermelon Men som på 80-talet var på framsidan av The Rolling Stone som the upcoming superband. Eftersom det var hans sista vecka i Phnom Penh innan han flyttar med familjen till Sarajevo hade vi sedan länge bokat en kväll på stan. Inte mindre på The Rock! "Stenen" är stadens karaokepalats nummer ett och vi har inte lyckats ta oss dit förrän i fredags. Som ett gigantiskttempel uppenbarar sig denna neonbakelse framför oss sedan den påtända och hetsiga parkeringsvakten bryskt låtit oss förstå hur han vill ha bilarna stående. Obligatorisk visitering och guncheck vid entren, det är inte bara fulla svennar som gillar att sjunga loss utan playboysen men pappas kort och kort stubin går tydligen också hit och stället har ett rykte om sig på stan.
Vad som sedan händer under ett par timmar ligger som i en dimma sedan vi äntrat de sammetsklädda korridorerna med dörrar i oändlighet, över hundra karaokerum sägs det men ingen vet. Lägg till det ett jättedisco med hysteriskt högt ljud och massiv ljusshow i en katedralsmiljö. Personalen gick som zombies med brickor kors och tvärs och såg ut som de jobbat 36-timmarspass i de fönterlösa passagerna och stämningen var ett mellanting av Eyes wide shut och partynatten i Lost in translation dvs. helt surrealistisk när dörrar ständig öppnades och musik strömmade ut från alla håll och kanter, fyllon snubblar runt. De hade en bra samling av musik dock och vi sjöng loss till halsarna var hesa på vårt privata rum.
Noam var i tryggt förvar hemma i Chendas knä för er som undrar. Han satt där med popcornskålen och matade henne över axeln men ordern: - Open!, när Chenda skulle matas.
Kommentarer
Trackback