abbelibabba

Bilden är från vår utflyttningsfest i Phnom Penh men funkar säkert för en del en dag som denna också. Ta det lugnt där ute så syns vi på andra sidan. 

Vi tog ett litet familjefoto hemma i vardagsrummet innan vi åkte. Nu bär det av till arbetslöshet på KnivSöduur. Hå hå ja ja!

Separationsångesten har haft mig i ett järngrepp den sista veckan och därför har bloggen legat tyst. Med lite distans till vår avslutningsfest, en fantastisk jullunch, en suverän lyxmiddag och en magisk karaokekväll kommer även det att hamna på bloggen inom sinom tid. Just nu orkar jag bara tycka synd om mig själv och packa det sista sakerna innan avfärd. 

Igår när jag höll på att lägga Noam liksom vaknade han till när han höll på att somna in och satte sig ut i sängen och såg på mig och sa: Pappa, jag älskar dig enda härifrån och till Tyskland. Sen la han sig ner och somnade. En lycklig pappa gick till sängs igår.

Man kan fråga sig varför en fil dr (i matematik tror jag) och i egenskap av mamma får utrymme att skriva av sig om någonting hon inte har en blekaste aning om på SvDs Debattsidor. Det är knappt jag vill länka till skiten men för er som inte har läst den så finns den här : http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2224643.svd

Varje år ordnar den Internationella skolan i Phnom Penh en dag för alla länder att visa upp sig från sin bästa sida. Eftersom nästan alla mina vänner har barn på skolan och jag har hört om förberedelserna i flera månader nu var jag ju tvungen att besöka spektaklet härom veckan. Alla länder hade sin plats eller lilla bås på campuset och många erbjöd kul aktiviteter för barnen eller något att äta eller dricka. De hela inleddes med en stor parad där alla presenterades en efter en på stora scenen i bokstavsordning. Därefter följde uppträdanden - Kiwisarna stod ut från mängden med sin krigsdans - Haka. Ung som gammal med bara överkroppar och warfaces på. Ni som inte har sett det tidigare, kolla in vad det handlar om när Nya Zeelands rugbylag All Blacks gör en:

Bruce och hans yngsta krigsmålade inför Hakan. 

Tanya och James är två relativt nyfunna vänner jag kommer sakna. Här i Nya Zeeländska båset på ISPPs International Day.

De lömska norrbaggarna försökte lura oss över på deras sida genom att sticka en rolig flagga i handen (på Noam höll jag på att skriva när jag såg att jag visst håller i den). Det kan ha förekommit någon form av skönklingande hypnotiserande trancesång också. 

Michael, Noam och Susanna efter paraden på International Day på Internationella skolan.

Jag borde nog sett den här innan vi åkte upp till Angkor Wat. Intressant fakta från filmen: Man döpte ofta barnen till otrevliga namn för att inte onda andar skulle vilja ta dem så namn som: Gris osv var inte ovanliga. Vi kanske får tänka om vad det gäller namn.

Söder och hela supportersverige har sorg. En stor profil har gått vidare. Där här är en hyllning till Tomten, en sann bajare och en av de som lär mig vad sann kärlek till ett lag är. Vila i frid Johan.

Även i år hade nordborna samlats på Evas takterrass för att fira Lucia med Pepparkakor och glögg. Noam totalvägrade att sjunga eller ens gå med i tåget när det var dags och bröt sedan ihop när han insåg att han missat en åtråvärd belöningspåse med pepparkakor och annat gott i. Två sekunder senare var det dock glömt när stora idolen för stunden;Viggo dök upp. Jag fastnade för länge på framsidan av huset på bottenvåningen där vakterna delade ut brinnande tomtebloss till sockerstinna treåringar i för stora lucialinnen. Det svenska säkerhetstänket slog på varningslampan och jag klarade inte av att gå därifrån. =)

I tisdag var jag och Mimmi i Noams klass och pratade lite om att han ska flytta till Sverige. Jag passade på att promota Svedala lite extra och peppade barnen att studera duktigt. Det lät ungefär såhär: - And this is a picture of The City Hall in Stockholm during the Nobel dinner. The Nobel prize is a very nice price you can win if you have done something great for the world, but then you have to study hard and get very smart. Will you study very hard? (Barnen: Yeeees!) Then if you win the Nobel prize you can come and eat this big dinner in The City  Hall and get the prize from the King of Sweden. How about that?

Igår var Noams allra sista dag på skolan och klockan tio var vi inbjudna till avslutningsshow. Sång och dansnummer från alla klasser och ett hysteriskt fotograferande a la Asien. Noam verkar inte ha några nerver alls trots den stora uppslutningen, han ställde sig upp när hans klass var klara och förkunnade högt och tydligt: Now it´s time for Nursery 2 to share some songs with you! och fick stora applåder. Mamma och pappas ögon tårades av stolthet.

Publiken vår modiga son uppträdde inför.

I söndag hade vi adventglögg hemma i huset. Noam och jag hade bakat såväl lussekatter som pepparkakor och Mimmi kompletterade den importerade Blossan med hemmagjord glögg. Många brudar och Göran och jag...

Min grupp lirar pling-plong på Palatset.

Det har tagit mig nästan två år att komma i väg till The Royal Palace i Phnom Penh och det krävdes till slut en skolutflykt med Noams klass för att jag skulle få arslet ur. Påpälsade med stickade pochos och toppluvor dök de asiatiska barnen upp på morgonen då kalla 23 grader kan förkyla den bäste. Drillning av hur vi skulle bete oss och sen kom bussen som tog det sjungande sällskapet till kungens residence. Jag hade fyra illbattingar varav Noam var en av dem i min grupp och det kändes som att vara tillbaka på Matteusskolan. Roligt hade vi och höll på att missa bussen tillbaka eftersom vi satt oss i skuggan säkert 15 meter från uppsamlingsplatsen. Hur vi missade de andra undrar jag fortfarande.

Som ni ser så växer magen...

Efter julmarknaden förra helgen flydde vi iväg till en italienare i stan för nedvarvning och krubb. Mimmis kollega Martina hakade på.

Förra helgen var det den årliga stora julmarknaden på Intercontinental Hotel i stan. Noam pratade hela vägen dit om att han inte ville sitta i tomtens knä men att han gärna ville ha godiset Papa Noel delade ut. När vi kom dit gick tomten bra och han slapp knät men givetvis kom det superläskiga clowner istället. Hysteriskt mycket folk och Noam var ständigt tjugo meter framför mig och nästan borta hela tiden. 

She was the meanest cat...osv. Vad passar bättre till lussekattsbaket än Ma Baker med Boney M.

Startar härmed en följetong med Jultemalåtar. Först ut Syltar-sången nummer ett: Jammi´n med Bobban

Hemma har saker och ting börjat lugna ner sig på sjukdomsfronten och jag kan på nytt höja blicken och bli arg på världen runt om kring mig.