abbelibabba

Den låter den här stan. Hela jäkla tiden dygnet runt...
I söndags lyckades vi tydligen missa en gunfightuppgörelse med sådär en halvtimme. Det är konstigt när såna grejer händer. Nu känns det ju som det aldrig har hänt men hade vi varit på samma gata och hört skiten hade man förmodligen burit med sig minnet av det för alltid.
Nu var det ju inte det det här inlägget skulle handla om utan de vardagsljud som ständigt finns runt oss här.
På dagarna går tutorna av olika slag heta på gatan utanför- Metallsamlaren har en, plastsamlaren har en, majsförsäljaren har en, glasscykeln har sin och matvagnarna sina. Den idioten som har Lambada melodin non-stop på sin vagn är jag redan redo att mörda. De är för övrigt ett under att personen ifråga inte tagit livet av sig själv ännu eftersom melodin måste ringa i öronen varje natt när hon/han ska sova.
Och en sak gäller för alla ljud i Phnompan:
DET SKA LÅTA HÖGT!!!HÖGRE!!!HÖGST!!!!
Alla har mobilen på maxvolym. ALLA! Och några mobilrestriktioner existerar inte som ni nog förstår.
Yvonne berättade att munkarna som invigde deras hus ömsom rabblade böner och ömsom svarade i mobilen. Mimmi hade en föreläsare som inför hela publiken avbröt sin föreläsning, tog telefon och ställde sig och pratade i fem minuter.
Geckon ropar, hundarna skäller, katterna fightas, karaokebaren låter, grindarna gnisslar och grannen poppar khmer-pling-plong-music=kvällarnas musik. Rivningarna av hus är morgonens melodi och...
Nu under regnperioden ackompaneras allt av mäktig åska och maffiga blixtar.
And we love it!

Nu finns även jag på Facebook.com. Kul det där!