Bangkok
Hemkommen från Bangkok igår insåg jag att Noams skola haft öppet hela veckan till skillnad från alla andra internationella skolor som bommat hela veckan pga kungens födelsedag. Medhjälp till skolk! Jag får förklara mig ordentligt imorgon.
Helvete vad Bangkok är stort! Vi gick omkring och kände oss som kusinerna från landet i våra skabbiga cityshorts och t-shirts. De gigantiska shoppingcentren var fullkomligt späckade med piffiga tjejer i högklackat (född thailändskorna med såna på?) och stylade snubbar. Vilka ställen för övrigt, som tio gånger NK och så låg det ett nytt var tionde meter. My God!
Gick på OceanWorld och såg allt som någonsin levt i vatten - två fotbollsplaner stort. Noam sprang runt och pekade och munnen gick i ett (det gör den för jämnan iochförsig). På kvällen skulle det bli biopremiär för Noam och bijetter till Surfs Up inhandlades tillsammans med popcorn och läsk. Gigantisk salong (vad annars) och 20 minuter skräckfilmsreklam innan en barnfilm.När det väl drog igång kommenterade Noam varje scen stående i stolen i en kvart och konstaterade sen att han var trött och ville hem. Sagt och gjort.
Dag två hade vi en tolv timmars shoppingtur på CentralWorld, från 9-21. Hittade två par shorts och Mimmi hittade...ja...allt!
Fantastisk mat på the FoodLoft. Italienskt,Indiskt,Thai,Vietnamesiskt, Grillat, Japanskt osv i olika stationer. Där skulle jag kunna äta varje dag i resten av mitt liv tror jag.
Halv sex på morgonen rang brandlarmet på sjätte våningen där vi bodde. Drillad av år med brandövningar i skolan kastade jag upp Mimmi och Noam. Utan skor och med Noam näck, ner för brandtrappan som var fylld med skit och brandfarliga saker, gammal disk osv. Kom inte ut där vi skulle kommit ut utan fick springa över en våning extra för att ta oss ut i lobbyn. Där sitter en sömnig nattvakt och har inte hört ett skvatt. Vi och ett par är de enda som kommit ner och medan personalen kollar läget snackar vi lite med dem. Han visar sig vara Portsmouths "man in Asia" och när vi säger att vi är från Sverige visar det sig att han är gudfar til Mathias Svenssons barn sedan hans tid i England. Vi pratar lite fotboll givetvis och jag hinner tänka att närmare än så här kommer jag aldrig komma Premier League (var är alla apelsiner man måste jonglera med när man behöver dem?)
Vilken skön Askungesaga: - Jaha, Albin hur fick du proffskonrakt?
- Jo, det var i Thailand och brandlarmet gick....
*Poff* Wake up!!!
Efter fem minuter kom nån och sa att det var lugnt men de hade de å andra sidan sagt om skiten varit helt övertänd också. Till slut kom vi i säng och sov sött.
Dag tre blev vi hembjudna till Mimmis kollega Johan och hans fru Mia. Fantastisk vy från 17:e våningen men när de berättade om hur det kändes där under efterskalvet till tsunamin var jag inte avundsjuk för fem öre. Fy va läskigt när hela världen börjar svajja.Nere på backen hade de inte känt ett smack.
Min värld rockar tillräcklgt ändå och jag är mer än nöjd i lilla tiorummaren här i PP.
Foton kommer.
Helvete vad Bangkok är stort! Vi gick omkring och kände oss som kusinerna från landet i våra skabbiga cityshorts och t-shirts. De gigantiska shoppingcentren var fullkomligt späckade med piffiga tjejer i högklackat (född thailändskorna med såna på?) och stylade snubbar. Vilka ställen för övrigt, som tio gånger NK och så låg det ett nytt var tionde meter. My God!
Gick på OceanWorld och såg allt som någonsin levt i vatten - två fotbollsplaner stort. Noam sprang runt och pekade och munnen gick i ett (det gör den för jämnan iochförsig). På kvällen skulle det bli biopremiär för Noam och bijetter till Surfs Up inhandlades tillsammans med popcorn och läsk. Gigantisk salong (vad annars) och 20 minuter skräckfilmsreklam innan en barnfilm.När det väl drog igång kommenterade Noam varje scen stående i stolen i en kvart och konstaterade sen att han var trött och ville hem. Sagt och gjort.
Dag två hade vi en tolv timmars shoppingtur på CentralWorld, från 9-21. Hittade två par shorts och Mimmi hittade...ja...allt!
Fantastisk mat på the FoodLoft. Italienskt,Indiskt,Thai,Vietnamesiskt, Grillat, Japanskt osv i olika stationer. Där skulle jag kunna äta varje dag i resten av mitt liv tror jag.
Halv sex på morgonen rang brandlarmet på sjätte våningen där vi bodde. Drillad av år med brandövningar i skolan kastade jag upp Mimmi och Noam. Utan skor och med Noam näck, ner för brandtrappan som var fylld med skit och brandfarliga saker, gammal disk osv. Kom inte ut där vi skulle kommit ut utan fick springa över en våning extra för att ta oss ut i lobbyn. Där sitter en sömnig nattvakt och har inte hört ett skvatt. Vi och ett par är de enda som kommit ner och medan personalen kollar läget snackar vi lite med dem. Han visar sig vara Portsmouths "man in Asia" och när vi säger att vi är från Sverige visar det sig att han är gudfar til Mathias Svenssons barn sedan hans tid i England. Vi pratar lite fotboll givetvis och jag hinner tänka att närmare än så här kommer jag aldrig komma Premier League (var är alla apelsiner man måste jonglera med när man behöver dem?)
Vilken skön Askungesaga: - Jaha, Albin hur fick du proffskonrakt?
- Jo, det var i Thailand och brandlarmet gick....
*Poff* Wake up!!!
Efter fem minuter kom nån och sa att det var lugnt men de hade de å andra sidan sagt om skiten varit helt övertänd också. Till slut kom vi i säng och sov sött.
Dag tre blev vi hembjudna till Mimmis kollega Johan och hans fru Mia. Fantastisk vy från 17:e våningen men när de berättade om hur det kändes där under efterskalvet till tsunamin var jag inte avundsjuk för fem öre. Fy va läskigt när hela världen börjar svajja.Nere på backen hade de inte känt ett smack.
Min värld rockar tillräcklgt ändå och jag är mer än nöjd i lilla tiorummaren här i PP.
Foton kommer.
Kommentarer
Trackback