abbelibabba

Precis nu så satt jag fångad i datorn när Noam säger:
- Jag vill inte ha snopp, jag vill ha snippa istället!
-Jaha, säger jag och Mimmi (som är fångad i tv:n)
varför då?
När jag tittar upp står Noam med nagelsaxen i handen...

För övrigt kan man ju hoppas att ett märke som Playboy blir urvattnat av att varenda sopletare i Phnom Penh numera har en fet kanin på sig...

Nu har precis morsan, syrran, Micke och Rio lämnat oss för den här gången och jag sitter här med en tår i ögat övr morgonomeletten. Det kändes nästan som de bodde här nu och huset kommer kännas väldigt stort och tyst ett tag framöver.
Men vardagen rullar på...och snart kommer fler gäster att ta hand om:
Välkomna Lajsa och Dr. Svinto...när ni nu orkar ta er från beachen i Thailand.

Noam följde tappert med på de många restaurangbesöken men ibland fick en axel duga som kudde när det blev för sent.

Mycket sol och alkohol - Vem vet om hon någonsin kommer repa sig igen...

Vi käkade en hel del seafood i Sihanoukville - här sitter vi på stranden och njuter tillsammans med Kronvallarna.

Sen ett tag tilbaka väljer Noam sina egna kläder på morgonen och klär sig själv.
Idag hade han satt på sina kläder som vanligt och valt en klänning när han kom ner till frukost.
Jag vet inte om jag skrivit om det på bloggen så mycket men Noam har haft det lite jobbigt i skolan med "kompisar" som gärna kommenterar hans målade naglar och färgglada kläder med den nedsättande orden: You´re a girl!
Tydligen tycker vissa föräldrar att det är viktigt att deras barn lär sig att:
Flicka/kvinna=Skit
när de är tre,fyra år gamla.

Jag ocjh Mimmi har diskuterat mycket om hur pass man får använda sina barn i sin egna politiska kamp för jämställdhet. Vi vill att Noam ska få göra sina egna val i livet utan att påverkas av könsstereotypa förväntningar men vi vill givetvis skydda honom också.
Imorse tittade vi på varann och kom med viss tvekan fram till att det nog var bäst att han bytte kläder innan han gick till skolan. Rätt eller fel, jag vet inte?
Jag resonerar så att: Så länge inte jag går på stan med klänning eller kjol - ska jag inte sätta på Noam kjol eller klänning. Men nu valde han ju själv, hmm.

När ska mäns kamp för att få bära kjol/klänning ta fart?
Jag är förste man att kliva på tåget men än är jag inte modig nog att starta det.

Har inga planer på att följa efter dig i viktökning Marc - det kommer en dag när du också måste sluta äta calzones till frukost...
Jag vet fortfarande inte hur man får in youtubevideor så där snyggt i bloggen så det får bli såhär igen (hjälp någon):
http://www.youtube.com/watch?v=JxiblWH4KMo&feature=related

Lite music from da hood är vad bloggen bjuder på idag.
Annars har det varit en pissdag då jag bara svurit över idioterna på Noams skola och hela landet Kambodja i huvudtaget, längtat hem till isregn och ett grått Åsötorget.
Kanske är det lite ångest över att gästlasset lämnar oss snart.
Hoppas vakna som en ny människa imorgon...

Har en hemsk magknip och är helt tom på energi efter en indisk middag och en natt på muggen. Borde bara lägga mig att sova men Noam lever rövare och skriker: -Pappa! Pappa! varje minut för att få min uppmärksamhet.
Jag har börjat läsa "Bitterfittan" av Maria Sveland och känner igen tankarna och resonemangen.
(Nu kom Noam ut från duschen och gick rätt in målarfärgskladdet på golvet en gång till...mot duschen igen)

Jag måste citera lite av det jag läser:
"Om vi slutade att se kärleken som bara en känsla, så skulle vi lättare slippa tjafsa mot argumentet att kärleken kan ta sig olika uttryck för olika individer. Om vi hade en gemensam definition av kärlek skulle vi lättare komma undan alla Hollywoodromantiserade bilder som skymmer bristerna i en relation. Alla berättelser som handlar om hur tråkig kärleken blir utan romantik, utan rosor och champagne. Berättelser jag läst och sett tusentals av och som fått mig att tro att min saknad handlar om prunkande snittblommor.
Jag kan lätt leva utan rosor och champagne, men jag står inte ut med ojämlikheten. Den borde inte ha något existensberättigande i en relation där två människor påstår sig älska varandra."

Jag är helt fast efter 55 sidor...Bitterfittan av Maria Sveland är mitt boktips till alla.

Veckan som gått har varit intensiv men kul. Mimmi var i Hanoi från söndag till torsdag. I onsdags kom Maria, Cecilia och Lisbet från Sverige, storfamiljen var nu uppe i nio medlemmar. Det var så trångt vi frukostbordet att vi fick flytta ut i salongen (herre jösses). De soltörstiga har badat så fort tillfälle getts och shoppat loss på marknaden. I fredags kom så min mor för att slutligen göra skaran tvåsiffrig. Gårdagen spenderades på Raffles med "Movie under the stars" ute vid poolen. Klassikern Casablanca och sköna cocktails. Jag kan dock inte skryta med att jag såg mycket av filmen då Noam inte var förtrollad av Ingrid Bergman ute hellre sprang runt i hotellet och lekte med mig i bakhasorna. Syrran fick magont efter middagen och missade tyvärr. Bad och simning idag också - Noam har börjat lära sig dykning, crawl och ryggsim och visar sina konster inför en förstummad farmor.
Imorgon är det dags att komma in i rutinerna igen dvs. träning. Deff och mycket mage om jag ska ner under åttiostrecket igen.
Fotboll: Är alla i landslaget jämngamla med Lagerbäck nu för tiden. Ger mig fan på att idioterna missar hela skiten nu...blir en lång natt på onsdag.

Härom dagen slog jag nytt personligt viktrekord: 83.2kg.
Bara muskler...





...älskling! Tar du upp en till öl när du ändå är där nere!

...är ett av de uttryck jag hatar mest av alla. Det syftar enbart till att rättfärdiga all skit som män fått/haft/tagit sig utrymme att syssla med genom historien.
I Kambodja är det ingen lek att gå omkring med en skalle som myllrar av jämställdhetstankar.
Igår när vi var vi poolen sprang ett gäng smågrabbar runt med plastvapen och skjuter på varann. I sin väska hade de en hel arsenal med kopior av allt från hagelbrakare till AK-4or. Och vilka är de som är med dessa barn vid poolen? Jo, deras mor- och farmödrar. Kvinnor som måste varit med 30 år tidigare när Khmer Rougebarn kom in Phnom Penh med vapen i hand och evakuerade alla ut på landsbygden. Starten till folkmordet...
...hur fan e folk funtade?

På gatan ligger de.
Precis intill en av de restauranger som vi brukar äta på ibland. Två barn med sina föräldrar bara ligger där hela dagarna vid sidan av vägen. Barnen är så långt borta ifrån Noam med all sin energi som man kan komma. Jag tror att pappan knarkar för han ser så väck ut.
Mimmi sa att hon såg att mamman såg gravid ut nu. Fan!
Jag vet inte vad de heter. Jag vet bara att de ligger där jag åker förbi med min stora bil flera gånger om dan. Några gånger har jag gett dem lite pengar till mat, en annan gett dem lite kläder, välling och leksaker. Jag kunde ha gett dem mycket oftare förstås.
Förra veckan bestämde sig Mimmi för att försöka prata med dem och höra vad som hänt dem med hjälp av en kollega.
När hon kom dit var de borta. De som alltid brukar ligga där.
Förmodligen bortkörda av någon till nåt ställe.
Bortkörda för att såna som jag ska slippa se verkligheten...

Jasså, inte det?
Men det finns ju massor med flickor/kvinnor i Kambodja som "arbetar" med att sälja sina kroppar till män. Ska inte de få vara till salu om de vill vara de? Det är väl bättre att de får hjälp med att organisera sig och kan betala skatt som...(hmm, ja ändå)....
För de svenskar som reser på semester till Kambodja och vill "roa sig lite" vore det ju också bekvämt om information om hororna fanns på svenska. Kanske kunde Ving och Fritidsresor hjälpa till med att ordna så att det redan finns en "sån där" på hotellrummet när man anländer. Istället för en Dumle på kudden liksom...
De kan ju vara lite knepiga att hitta och vissa människor har ju inte förstått att dessa egenföretagare bara gör ett jobb som vilket annat. Att det faktiskt är det de valt att göra. Valfriheten kan vi väl inte röra, den borde vi väl stödja i sann marknadsekonomisk anda?

Tillbakablick i kambodjansk flickas liv:
Dottern: - Mamma och pappa vad tycker ni jag ska välja för yrke. Jag sitter här och tittar i gymnasiekatalogen och kan inte bestämma mig riktigt. Jag funderar mellan sömmerskegymnasiet, fordonteknisk- eller horgymnasiet, vad tycker ni?

Mor och far: - För guds skull, ta horgymnasiet! Visst är konkurrensen hård men du kommer klara det alldeles utmärkt min kära.

Dottern: - Jo, ni har ju rätt. Både textilindustrin och bilindustrin är ju lite si och så nu för tiden. Män som vill köpa sig sex finns det dock alltid. Dessutom skulle jag inte vilja ligga samhället till last genom att vara arbetslös.

Var åttonde svensk man säger sig ha köpt sex.

Kristina Axén Olin borde stödja bordellbistånd eller vad sägs om detta citat om prostitution som ett privatekonomiskt alternativ - "Men det finns människor som helt enkelt inte vill ligga samhället till last och det måste man respektera".

Independence Monument har renoverats och avtäcktes igen för någon vecka sedan. Runt Fallosstatyn har det byggts fontäner med ljus under som skiftar i färg var tionde sekund ungefär. Givetvis är detta stans nya attraktion och folk valfärdar dit på kvällarna för att se miraklet. Opraktiskt nog så ligger monumentet mitt i en rondell vilket gör det lite bökigt när ett par hundra ska parkera sin moppe där för att hänga vid "the place to be". Givetvis har det stationerats ut vakter runt hela monumentet så att ingen ska komma nära de nya fina fontänerna och trapporna (där det finns gott om plats att sitta, stå, hänga i rondellen).
Som krydda på verket hänger banderoller uppe där Nordkoreas demokratiske ledare Kim Jong Il välkmnas det varmaste till landet. Är bra sugen att smyga upp på natten och bara rita dit "Not so" före - Democratic leader of Korea på banderollen.
Men man vill ju leva också...
Mimmi har besökt ett av fängelserna här vittnat om att det inte är något ställe att spendera tid på. Men om man tar med diplomatpasset...hmmm!
Nää.
Funderar på att hänga upp en parallell banderoll istället : Kim Jong - Wanna come to dinner, deliciuos swedish meatballs and serious talk.

När vi var i Kep åkte vi och tittade på ett tempel som var byggt i en grotta på 600-talet. Berget ser i i bakgrunden. För att komma dit gick vi genom risfälten.
Noam sa sig vara rädd för gräs....det kallar jag asfaltsunge!

Läste en artikel om gatuartisten och graffitimålaren Banksy som fångade mig totalt...vilken snubbe. Texten är från hans hemsida som jag tycker alla bör kolla in.

An extract from the diary of Lieutenant Colonel Mervin Willett Gonin DSO who was
among the first British soldiers to liberate Bergen-Belsen in 1945.

I can give no adequate description of the Horror Camp in which my men and myself were to spend the next month of our lives. It was just a barren wilderness, as bare as a chicken run. Corpses lay everywhere, some in huge piles, sometimes they lay singly or in pairs where they had fallen. It took a little time to get used to seeing men women and children collapse as you walked by them and to restrain oneself from going to their assistance. One had to get used early to the idea that the individual just did not count. One knew that five hundred a day were dying and that five hundred a day were going on dying for weeks before anything we could do would have the slightest effect. It was, however, not easy to watch a child choking to death from diptheria when you knew a tracheotomy and nursing would save it, one saw women drowning in their own vomit because they were too weak to turn over, and men eating worms as they clutched a half loaf of bread purely because they had to eat worms to live and now could scarcely tell the difference. Piles of corpses, naked and obscene, with a woman too weak to stand proping herself against them as she cooked the food we had given her over an open fire; men and women crouching down just anywhere in the open relieving themselves of the dysentary which was scouring their bowels, a woman standing stark naked washing herself with some issue soap in water from a tank in which the remains of a child floated. It was shortly after the British Red Cross arrived, though it may have no connection, that a very large quantity of lipstick arrived. This was not at all what we men wanted, we were screaming for hundreds and thousands of other things and I don't know who asked for lipstick. I wish so much that I could discover who did it, it was the action of genius, sheer unadulterated brilliance. I believe nothing did more for these internees than the lipstick. Women lay in bed with no sheets and no nightie but with scarlet red lips, you saw them wandering about with nothing but a blanket over their shoulders, but with scarlet red lips. I saw a woman dead on the post mortem table and clutched in her hand was a piece of lipstick. At last someone had done something to make them individuals again, they were someone, no longer merely the number tatooed on the arm. At last they could take an interest in their appearance. That lipstick started to give them back their humanity.

Source: Imperial War museum

Kolla hemsidan: http://www.banksy.co.uk/

Vi backar några veckor i tiden och tar oss till Kep. Här njuter syrran med familj av utsikten från trädkojehotellet Verandas veranda.

Hemkommen från Bangkok igår insåg jag att Noams skola haft öppet hela veckan till skillnad från alla andra internationella skolor som bommat hela veckan pga kungens födelsedag. Medhjälp till skolk! Jag får förklara mig ordentligt imorgon.
Helvete vad Bangkok är stort! Vi gick omkring och kände oss som kusinerna från landet i våra skabbiga cityshorts och t-shirts. De gigantiska shoppingcentren var fullkomligt späckade med piffiga tjejer i högklackat (född thailändskorna med såna på?) och stylade snubbar. Vilka ställen för övrigt, som tio gånger NK och så låg det ett nytt var tionde meter. My God!
Gick på OceanWorld och såg allt som någonsin levt i vatten - två fotbollsplaner stort. Noam sprang runt och pekade och munnen gick i ett (det gör den för jämnan iochförsig). På kvällen skulle det bli biopremiär för Noam och bijetter till Surfs Up inhandlades tillsammans med popcorn och läsk. Gigantisk salong (vad annars) och 20 minuter skräckfilmsreklam innan en barnfilm.När det väl drog igång kommenterade Noam varje scen stående i stolen i en kvart och konstaterade sen att han var trött och ville hem. Sagt och gjort.
Dag två hade vi en tolv timmars shoppingtur på CentralWorld, från 9-21. Hittade två par shorts och Mimmi hittade...ja...allt!
Fantastisk mat på the FoodLoft. Italienskt,Indiskt,Thai,Vietnamesiskt, Grillat, Japanskt osv i olika stationer. Där skulle jag kunna äta varje dag i resten av mitt liv tror jag.
Halv sex på morgonen rang brandlarmet på sjätte våningen där vi bodde. Drillad av år med brandövningar i skolan kastade jag upp Mimmi och Noam. Utan skor och med Noam näck, ner för brandtrappan som var fylld med skit och brandfarliga saker, gammal disk osv. Kom inte ut där vi skulle kommit ut utan fick springa över en våning extra för att ta oss ut i lobbyn. Där sitter en sömnig nattvakt och har inte hört ett skvatt. Vi och ett par är de enda som kommit ner och medan personalen kollar läget snackar vi lite med dem. Han visar sig vara Portsmouths "man in Asia" och när vi säger att vi är från Sverige visar det sig att han är gudfar til Mathias Svenssons barn sedan hans tid i England. Vi pratar lite fotboll givetvis och jag hinner tänka att närmare än så här kommer jag aldrig komma Premier League (var är alla apelsiner man måste jonglera med när man behöver dem?)
Vilken skön Askungesaga: - Jaha, Albin hur fick du proffskonrakt?
- Jo, det var i Thailand och brandlarmet gick....
*Poff* Wake up!!!
Efter fem minuter kom nån och sa att det var lugnt men de hade de å andra sidan sagt om skiten varit helt övertänd också. Till slut kom vi i säng och sov sött.
Dag tre blev vi hembjudna till Mimmis kollega Johan och hans fru Mia. Fantastisk vy från 17:e våningen men när de berättade om hur det kändes där under efterskalvet till tsunamin var jag inte avundsjuk för fem öre. Fy va läskigt när hela världen börjar svajja.Nere på backen hade de inte känt ett smack.
Min värld rockar tillräcklgt ändå och jag är mer än nöjd i lilla tiorummaren här i PP.
Foton kommer.