Moet till frukost och tortyrmuseum på samma dag
Vissa dagar har ett blandat innehåll minst sagt. Jag fick Noam med mig till fotbollsträningen i morse och vi sprang runt lite. Noam konstaterade glatt när fotbollsskorna knöts att: Jag är Zlatan!
Efter en dryg timme i dammet var det dags för Michaels tvåårskalas. Vi gjorde oss så snygga vi kunde och gick över. Jag hade plockat upp mina första egendesignade t-shirts på vägen från pitchen så nu är jag, Joe och Andrew officiellt "The Phnom Penh Road Bowling Team". Det uppkom under en ölkväll när vi pratade om udda sporter. Andrew tyckte för övrigt att bandy (fieldhockey on ice, som han sa) lät som det sjukaste han hade hört.
(läs mer om road bowling: http://www.terracetalkireland.com/articles/road-bowling.htm)
Hos Michael H E Collins IV bjöds det på Moet, öl och god mat. tårta och saft satte vi också i oss innan vi rullade hem.
Jag passade på att hänga med Henrik och en grupp från Diakonia som skulle till Tuol Sleng (skolan som Khmer Rouge använde som fängelse och tortyrkammare under Pol Pot-tiden.)
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men ska försöka. Mina känslor svallade rätt friskt under hela besöket. Som guide hade vi vår khmerlärare som varit elev på skolan och gjort si militärtjänstgöring där. Han saknade själv alla släktingar utom två efter -79.
De första rummen var tomma sånär på en säng och ett stort kort på liket som legat i sängen när förläggningen stormades. I ett rum kollade jag runt och upptäckte plötsligt att det fortfarande satt blodstänk kvar i taket. Hus två bestod av rum efter rum med fotografier på alla människor som avrättats på skolan. Att bara se alla dessa blickar som förmodligen visste att de kommit för att dö tog hårt. Bland de foton från -75 satt uppe fanns det fortfarande några som log men ju längre fram man kom desto uppebarare var det att människorna visste vad som väntade. Sen kom barnen...och då brast det för mig. Alla barns oskyldiga blickar...
Jag fick andnöd och var tvungen att kasta mig ut för att få luft en stund. Att det sen kom bilder på liken, beskrivningar av tortyrmetoderna och stapplar med dödskallar efter det gjorde varken till eller från kändes det som...äcklet över all ondska had fått mig illamående redan.
Det tog en bra stund att återhämta mig men nu framåt kvällen har pulsen gått ner iallafall.
Ja, det är kontrasternas land det här som sagt...
Kommentarer
Postat av: Micke
Lite samma känslor som vi fick på krigsmusseet i Saigon, hemskt, man vet att fruktansvärda saker har hänt men jag pallade inte att se alla fruktansvärda bilder (tror att en och annan Amerikansk president skulle göra ett studiebesök där).
Gott föresten med Moet till frulle (slår havregrynsgröt alla dagar i veckan).
Har du föresten kvar listan på alla roliga T-shirt tryck som vi skrev ner?
Postat av: Suzan
Låter som ett hemskt besök!! Vet inte om jag klarat att gå runt där...
Vilken skyddad verkstad vi lever i här ändå!!
Kramar o kärlek till er!!
ps idag kom vårsolen och värmde himla skönt:)
Trackback