abbelibabba

Berg- och dalbanan har startat igen och jag känner mig precis som när centifugalkraften trycker en ner mot backen i den djupaste kurvan på Jetline. Vetskapen finns där om att jag kommer upp igen men trycket över bröstet håller i sig väl länge ibland. De senaste intrycken och berättelserna som satt sig kom från min nya bekantskap Jimmy som varit här i ett år lite drygt. Han har en flickvän som är khmer och just hans alla historier om döden som närvarande på ett annat sätt än hemma berörde mig mycket. Utan att gå in för mycket på detaljer av äckel och ondska kan vi väl säga att det handlar om otrogna pojkvänner som smittar flickvänner med hiv, barn som i sin tur dör, folk som inte får akutvård fast de håller på att förblöda för att de inte har pengar till sjukhusräkningarna, områden där han behövde eskorteras hem av pistolbeväpnad vakt för att alla i kvarteret var så påtända av "jamma" att de var beredda att döda för en spottstyver osv osv........................................och vi var på lyxrestaurang i helgen. Vi ska till lyxhotellet vid stranden till nästa helg. Vi åker hem till Sverige och tar semester från semestern när det blir lite varmt och regnigt här. Blääääääääää!

Nästa vecka blickar jag förmodligen ut över Djurgårdsfjärden igen, hinner dra in en ljuvlig doft av nygjorda popcorn och stannar lagom upprymd och adrenalinberusad in brevid mina fantastiska vänner och är på nytt redo för att rädda världen.