Ja är nej och tvärtom
Noam var uppe dödssent igår körde med oss, vilket resulterat i att han inte orkade gå till skolan i morse (tillsammans med en rätt ruggig hosta).
Nak och jag var ute och körde lite igår när jag kom på varför jag har så svårt att förstå om han fattar vad jag säger eller inte. När jag ställer en nekande fråga på engelska ex. You don´t like coffee? så svarar Nak : Yes! vilket blir helt knas i huvudet på mig när jag förväntar mig: No, I don´t! exempelvis. I början trodde jag bara att han sa Yes, Yes! som alla andra när han inte förstod men nu hajjar jag att han håller med mitt nekande. Vimsigt!
Försöket att beta av ett nytt hak per dag sket sig igår när Green Vespa hade stängt och Noam somnade - på´t igen idag.
Shoppade lite ritgrejer igår och insåg att jag har saknat att rita. Det har liksom inte funnits plats för det i småbarnslivet hittills men nu leker ju Noam själv och jag har extratiden. Tänkte passa på att trycka en och annan egendesignad t-shirt också eftersom det varit en dröm sedan många år och det är snuskigt billigt att göra i även små volymer.
Som ni hör lever jag på som förr med tusen små projekt igång istället för att slutföra ett i taget. En egenskap jag tror att jag ärvt av min far...känns det igen farsan? Förr kunde jag bli arg på mig själv för att jag var sån men nu har jag accepterat att det är det sättet att leva som får mig att må bäst (tror jag ;) ).
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är smickrande och samtidigt hemskt att höra hur man har planerat saker i sina barn utan att riktigt vea hur det gick till. Emilie berättade för lite sen om hur hon också hade hundra projekt o hur de snurra i skallen , jag blev helt fascinerad. Skillnaden mellan er o mig verkar vara att ni har lärt er att leva med det men inte jag, ännu. Pussar o kramar
Trackback