abbelibabba

Var fascinerad av vägen som kantades av en superstor pagoda var hundrade meter. Med sin storlek och målade i starka färger och guld bryter de verkligen  mot alla små hyddor på pålar som utgör byarna på landet. Det är som om alla pengar investerats i pagodorna - och sen var det slut på flis.

När vi närmade oss berget med templet möttes vi av ett gäng glada grabbar på cyklar som viftandes hojjade efter bilen upp mot templen. Vi hann inte mer än ut innan vi överfölls av de ivriga kidsen som ville agera guider. Vi började vår vandring upp för de femhundranånting trappstegen med grabbsen skuttande brevid. Extremt mycket tiggare (en på varje trappsteg?) och pojkarnas idoga viftade med solfjädrarna kändes småjobbigt, men de slutade när jag bad dem på khmer.

Väl uppe var utsikten magnifik över risfälten. Det första templet vi kom upp till var nybyggt till kung Sihanouks ära och stod färdigt 2002. Vi gick runt lite med våra guider i hasorna och tittade på alla de olika templen (det äldsta på bilden från 1623, enligt guiden).

Maffigt med alla ristningar i templen, djungeln runt berget och risfält så långt ögat når.

Vi tog oss ner på baksidan där kommersen var lite lugnare och hittade Nak sovandes i en hängmatta (-Nej,nej jag vilade bara! ;))

I bilen hem somnade jag men vaknade till precis när vi passerade biljettkontoret till Siem Reap-båtarna. På kontoret jobbar servicesektorns otrevligaste kvinna i PP (syrran vet vad jag snackar om). Hon är likadan fortfarande...

Picknicken fastnade i bakluckan och intogs hemma på tomten.

Tack Johan och Lisa för att ni drog med mig ut i vildmarken...det är lätt att fastna i stan alltför ofta.