abbelibabba

Nu sitter jag på hotellet och ska checka ut för gott när detta är skrivet. I nya kåken är allt skit inöst i en enda röra och sorteringsarbetet kommer ta månader. Vatttnet funkade inte i morse men det ska fixas. Vi har skaffat en katt också. Skruttis skakade som ett asplöv när hon kom men tog ganska fort huset och oss till sig. Noam är överlycklig men blev förståss rädd då hon smet in till honom och hoppade upp i sängen när han sov. Först skrek han men när vi sa att det var Skruttis så skrattade han lyckligt i sömnen och somnade om.
Det kan dröja inna datorn blir inkopplad igen så håll utkik då och då efter nästa inlägg. Det kan dröja som sagt.
Må väl så länge.

Någon smart människa myntade begreppet: Det man inte har i huvudet får man ha i benen! Den meningen brukar poppa upp ganska ofta för mig eftersom jag glömmer grejer hela tiden och får springa tillbaka till ruta ett. Mitt minne är bra men kort brukar jag säga.
Min son däremot; han verkar ha fått ett minne som inte är av denna världen. Idag såg Noam de olympiska ringarna han har på sina sandaler och sa: - Farmor har såna på sin bil! (Morsan har en Audi)
Har alla ungar sånt här detaljminne eller är det bara min son som är ett geni som jag har anat?

Glädjande nyheter på temat barn är att Polarn o Pyret som första barnklädesaffär verkar ha fattat att alla konsumenter inte vill ha blå kläder med machoman-tryck på till sina pojkar och rosa rysch-pysch till sina flickor utan praktiska, färgglada kläder för lekande barn. Sånt här känns extrakul eftersom det var en av frågorna som vi drev genom Foff (forum för feministiska föräldrar). Mimmi skrev bland annat ett jättebra brev som gick ut till många butiker.

Läs mer på:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=642913

Jag började köpa plantor till huset idag och det är otroligt roligt att se hur fint de blir. Fem orkideér och fem andra hängande blommor för 140 spänn samt tre stora plantor för 8 dollar styck. Imorgon bär det av till trädgården igen. Djungel ska det bli!

Gårdagen gick i fixets tecken igen. Tvätta sofföverdrag, plocka upp lådor, tvätta huset, mäta biljardrummet och diska nedpackad disk. Hantverkarna satte upp luftkonditionering och borrade genom väggarna så hela huset skakade. Sen klättrade de ut på små jäkla takavsatser med jätteborr i ena handen och en gigantisk aircon i andra utan att hålla i sig och 7 meter till marken. Säkerhetstänket är inte det samma som hemma och mina försök att hjälpa till skrattades bara åt. Innanför garaget fick vi tvättmaskin och torktumlare inkopplat också, så inflytt till helgen kanske är möjlig om gardinerna blir klara. Nu går det att vara i huset, när värmen kan hållas ute.

Dagens Nak: Jag frågade vår chaufför Nak om han gillade rap/hip hop (appropå en låt på radion) idag. Jag: -Do you like hip hop? Nak:- Yes! Jag: -Do you like any special group or song?
Nak: Yes, I like the song you sing with Noam in the car yesterday.
Jag(sjunger): Do you mean Ol´McDonald had a farm, ia ia oo?
Nak (skiner upp): Yes!!! I like that rap: iaa iaa ooo!!
(Jag undrar vad NWA hade sagt...?)
Jag kunde inte sluta garva på en lång stund iallafall.

Noam uppskattar flickorna och pojkarna i pappas bokmärkssamling...

Noam har gjort sig restaurangfin!

Vår solstråle i solbrillor!

En av många övergivna gamla häftiga kåkar i Phnom Penh. Den här ligger på baksidan av FCC och kommer garanterat vara upprenoverad om 5 år.

Tog en reklambild från balkongen.

Hittade en snygging på beachen!

Solnedgången var tvungen att dokumenteras med oss framför.

Medan lyxstranden på Sokha låg tyst och stilla på kvällarna var det betydligt mer livat på grannstränderna där khmererna firade nyår med ett kvällsdopp.

När vi läste smet Noam bort till strandbaren och försökte desperat beställa en limejuice. Han studsade upp o ner och skrek: Liiiimejoooooooos!

Ett evigt hattande mellan hotellet, skolan, nya huset och diverse affärer har dagen bjudit på. Noam verkade nöjd med att vara tillbaka bland kompisarna efter långledigheten och dansade in på skolan i morse, sa: -Jag är inte ledsen, bye bye daddy och vinkade hej då. Vi försöker prata lite engelska hemma nu också för att komma bort från Majsi majsi-snacket. Vi får se om det ger några resultat.
Jag har jagat på fixarna och fått upp lite lampor, mätt gardiner med sömmerskan, valt tyger, skurat och plockat upp grejer i kåken. Imorgon ska de börja måla om köket, sätta upp myggnät och förhoppningsvis installera tvättmaskin. Mimmi har redan lackat ur på två av vakterna och jag på en av dem. Så fort man ska parkera här så ska nån rackare bakom bilen och vinka in en på plats - det gjorde vår nya vakt 1 också. Bara att han vinkade Mimmi rakt in i grinden...Vakt nr 2, bjöd först in lite polare som satt och hängde på vår gård när jag kom dit och huset stod öppet och blev senare på kvällen hittad längre ner på gatan med grinden olåst när vi kom dit på kvällen. Det känns trist att behöva misstänka och misstro alla och jag önskar att vi slapp bo under bevakning. Samtidigt hör och ser vi ju dagligen vad människor här gör för minsta lilla peng så en olåst/obevakad kåk smakar nog mumma för många. Vi har väl redan blivit skadade av vår miljö gissar jag...

Dubbelboendet fortsätter alltså ett tag till. Vi får se när den definitiva flytten blir av. Vi skålade in huset idag med Henrik som är på besök igen. Den balkongen kan bli kanon med lite grönsaker och en fläkt...nu rann svetten konstant trots att solen lös med sin frånvaro. 45 grader som värst under dan idag och min yrsel och illamående kom som på beställning trots att jag bälgar i mig vatten. Stress och värme är en taskig kombo. Tänkte på 85-åringarna vi mötte i Sihanoukville som skulle upp till Angkor Wat och traska i hetta. Glad att jag inte håller i de resorna...

Ny dag, nytt fix imorgon!

Chenda och jag har gnott huset skinande invändigt idag. Nu ska vi bara ta fönstren med en högtryckstvätt så vi kan se ut också. Puthy har lejt Vuthy och Luthy att fixa i huset (Ja, de heter så) och idag blev förvånansvärt mycket fixat med kambodjanska mått mätt. Spis och två varmvattenberedare (Masiin töck kdaao på khmer) inkopplade och vi ser ljuset i tunneln. Ser fram emot att flytta in men kommer sakna min uppkoppling på hotellet - bredbanden hijackas tydligen rätt ofta, hur det nu går till, så vi får sköta bloggandet utifrån ett tag. Farväl å, ä och ö!

Le Royal hotel (det som är med i filmen Killing Fields sägs det) hade som vanligt två drinkar för priset av en på fredagar och vi passade på igen. Imorgon har de filmvisning av Gökboet under stjärnorna vid poolen. För 18 dollar får man en skön stol, snackbasket och en halvflaska vin. Det kan nog bli svårt med Noam dock så vi spar nog det för framtiden.

Lyx, lyx lyx! Jag börjar höra min ton här på bloggen. Bakom allt glass finns en grå vardag med jobb, skrikande barn, sömnsvårigheter, hemlängtan, bakfylla och bastuvärmedåsighet också. Men hur kul är det att skriva om egentligen?

Såhär ser det ut!

Noam i poolbaren på Sokha:"-Jag tar limejuice, mamma bananna och pappa sprit!"

Idag roddade vi vidare vid huset och flyttade in alla lådor från Pias hus. Effektiviteten var en helt annan idag när jag slapp bry mig om en galen värd som irrade runt kring kåken. Jag fick inte bära så mycket idag heller utan fick stå och dirigera vart lådorna skulle istället. Helt okej för mig eftersom termometern i bilen visade på 47 grader...galet!

Noam lekte hos Casper och Frida fick se kåken senare på eftermiddagen. När hon började räkna rum kände jag att det blev en aningen pinsamt. Vi vet ju inte vad vi ska göra med all yta. Vi säger att vi har så jäkla många kompisar som ska komma hit och hälsa på - så upp till bevis!

Okej, håller ni i er nu:














Frida räknade till:
10 rum, ett kök, 6 toaletter, två altaner och två vakt/maidrum. Jag vet inte om det stämmer...
Det kommer bli tungt att komma tillbaka till sextio kvadrat på Västgötagatan, that´s for sure!

I all hast kommer vi när det lugnat ner sig bli en till i familjen. Skruttis är mobbad hemma hos Sara och Bernard. Hon bor på taket och blir jagad så fort hon kommer ner av de andra tre katterna.
Frida: -"Hon kommer bli en jäkligt snygg kontrast mot det vita huset". Skruttis är kolsvart och en god jägare enligt S och B.
Appropå det så var jag inne på SPAt som ligger vägg i vägg med nya huset: Street 242 number 67! Nyttiga fruktdrinkar och all världens massage och behandlingar - billigt med svenska mått mätt. Jacuzzi på gården och bäddar där jag såg mig själv ligga och bli knådad.....
tills halvmeters råttan sprang över mina fötter och hjärtat fastnade i halsgropen. Jag har just tryckt det på plats igen med lite käk. Imorgon står storstädning på programmet...

Opp i ottan och slänga i sig fettig hotellfrulle. Så mycket Basonfläsk, stekt potatis, omelett och smöriga kroasånger (gav upp med franskan efter ettan i gymnasiet) som magen pallade med för att stå sig under fyratimmarstrippen tillbaka till Phnom Penh (eller Kambodja som Noam sa). Ja, Noam har inte riktigt koll på vårt flackande, att hemma är Kambodja har han dock accepterat nu. Allt som oftast blir borta - Bangkok eftersom vi reste dit först. Den här gången var vi dock i SihanoukVille vid kambodjas kust.

Jag ska förklara vad en liten rar rasistkärring är igen eftersom det blev lite luddigt i senaste inlägget. Det är en rar liten tant som ser oskyldig och snäll ut och som man gärna utbyter trevlighetsfraser om väder och mat med. Men: När man har pratat klart om väder och mat så kommer de ALLTID in på hur befolkningen i Kambodja ÄR. " - Ja, man ska ju inte lita på de dära, ja, vi hörde om några som hade lämnat sina väskor och blivit av med...blabla" " Ja, de tjänar ju lite här. 70 dollar i månaden hörde vi. Men då lever de ju så billig ändå så. Och ger man dem dricks så super eller spelar de upp det, ja det hörde vi en som bodde här som sa blablabla" osv osv. Snart önskar man bara att den lilla rara tanten med tysta gubben brevid sig hade stannat i suveräna Östersund, Säffle osv och aldrig satt sin fot nära min. Och försöker man konfrontera deras fördomsfulla snack så hänvisar de bara till den skvallerkälla de plockat sina fördomar och rövarhistorier ifrån och har inget ansvar för vad de vräker ur sig. SUCK och åter SUCK!

Av bussen kom vi efter att åter igen sett en jävlig otäck dikeskörning på vägen. Fullastade bilar och dåliga vägar, fy fan!
I med lunch och sen startade flyttkarusellen: Packa lådor i panik, hämta nyckel till Pia, möta lastbilen, hämta möbler hos Pia, fel nyckel, hämta grejer hos Margot, få tillåtelse av värden, ringa Evas maid, Hämta grejer hos Eva, lämna grejer vid huset, tjafsa med knasiga värden som hade grejer kvar i huset och inte installerat aircons, hämta grejer på Embassy Place, lämna grejer, pröva ny nyckel hos Pia, fel nyckel, lämna grejer vid huset, få i Noam mat, få idiotvärden ur huset, se till att de fick upp aircons, få alla nycklar av värden, få iväg värden, få iväg värden, jag är hungrig - ut nu för fan och hit med alla nycklar innan då går AAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!
HAHAHA! Huset är vårt! Jehoooo! Duscha, äta Mimmis medhavda mat, skriva blogg och soooooova!
ZZZZZZZZZZZZZZZZ!

Var tillvaro pa Sokha ar inte speciellt spannande att skriva om. Vi ror oss mellan pool, hav och rummet i det mesta. Pa kvallarna har vi tagit oss ivag till nagra av de andra stranderna och atit middag. Att sitta med sanden strilande mellan tarna och se solen ga ner over havet ar ju aldrig fel. Priserna ar en femtedel dessutom och battre mat.
Noam tranar sin engelska allt intensivare nu. Han pratar med allt och alla aven om det blir mycket: Stop it!, Nooo(w)! Don`t do that! Annars anvander han sitt kodord: Majsi! fore svenska och da blir det engelska for honom. Att folk har lite svart att forsta vad: Kan jag fa majsi tallrik med majsi apelsin pa majsi majsi! betyder verkar inte bekymra allt for mycket.

Det kryllar av svenskar har - Tysta gubbar med sma rara rasistkarringar brevid sig. Svarmorsdrom som man ar ger jag mig ju i kast att trevlighetsprata med ala ocksa. Det ar da de kryper ur dem. Ja, folk har kan ju inte spara sina pengar - de bara spelar bort varenda peng man ger dem i dricks osv osv. Jag fick hora att Fritidresor tydligen planerar att fyrdubbla resorna hit nasta ar och sag for en stund mig sjalv som guide i Phnompan. Kanske man ska gora en insats for att svennarna som kommer hit ska fa sig en verklig bild av vad fattigdomen innebar med sig hem istallet for en massa ackliga fordomar om sin egen suveranitet.
I morgon bar det av till stan igen. Ser fram emot flytten!

Ber om urrsakt for nagra dagars franvaro, problem pa blogg.se\
Sa har det da antligen hant...vi har ett hus klart. Checken ar overlamnad och pa torsdag flyttar vi in de forsta grejerna. Ja, det blev det hus som vi sa idogt har jagat och forhandlat om. Till slut foll alla bitar pa plats i landlordens huvud och efter att ha haft huset outhyrt en vecka extra var hon inte lika motstravig som innan. Nu far alla vi kanner ta att palla sig hit for rum finns det sa att det blir over. Det verkar som varenda kotte vill komma till hosten, sa det ar val bara dopa om huset till Petit Suede och ha ett jattekollektiv med matlag och poesiaftnar.
Just nu sitter jag i ett bortglomt litet kontorsrun pa Sokha beach hotell och lyssnar pa Bajens hemmapremiar mot TFF. Minimalt ljud och jag far ligga med orat mot datorn for att hora =) allt som sags. Ar man sjuk sa ar man!
Det firas khmer nyar har just i helgen och det ar fullt padrag vid kusten. Kambodjas vassaste (dans)band har man skaffat hit och en fet skaldjursbuffe vid poolen har vi ocksa hunnit med. Mimmi tyckte det var sadar men jag hade kunnat ata grillad hummer med lime/peppar-sas hela natten tror jag.
Kom igen nu Bajen!

Pappa har en likadan så Mimmi får svårt att hålla brudarna borta från oss på beachen!

I helgen firas khmer-nyåret. Alla flyr Phnom Penh och likaså vi. Vi styr kosan mot Sokha Beach igen, lite extra lyx har ingen dött av. (eller Elvis, åt väl ihjäl sig va?) Får ta det lugnt med buffén...

Moto-dup-förarna tar sig gärna en tupplur mellan körningarna och detta är ingen ovanlig syn. Jag fattar fortfarande inte hur man kan sova som en stock på en moppe, imponerande!

Jag och Katrine gick på Nationalmuseum en dag i hettan. Här poseras det utanför.

Helgens stora ögonblick för Noam var när mormor och han tittade på aporna vid Wat Phnom. En apa stal Katjas vattenflaska ur hennes hand, skruvade av korken och drack upp vattnet. Den historian återberättade Noam med stor inlevelse om och om igen när vi kom hem.

Med Noam i tryggt förvar hos mormor i Phnompan skulle jag och Mimmi ge oss ut på vägarna med målet inställt på kuststaden Kep. Att hitta rätt i Kambodja är inte det lättaste trots att det nästan bara finns en sfalterad väg att åka på. De undantag som finns gör en dock mer än lovligt osäker eftersom man vet att inget kan indikera en felåkning i form av skyltar. Med hjälp av trevliga vägvisare och god körning klarade vi oss ganska bra trots allt. Asfalten är som tvättbrädor med gropar i och det är den bra vägen vi talar om nu. Fyll sedan vägen med lösdrivande hundar, kossor, ankor, 10-åringar på moppar, överlastade bilar, minibussar och lastbilar. Ingen har körkort och tuta och kör är regel nummer ett. Mimmi kom in i tempot och jag höll i mig. Ett par flygresor blev det och en bil försökte prejja oss under en omkörning annars var det lugnt.

Väl framme vid The Crab Market var det inte långt till vårt hotell Champey Inn. Den övervintrade fransmannen Nicolas öppnade stället för 7 år sen och hade inte jobbat på underhållet sen dess tror jag. Små bungalows runt en pool med yvig vegetation. Regnskogen och de lummiga bergen bakom - havet och fiskebyn framför, en otrolig inramning. Cikadorna tävlade ii oljud och hundarna jagade varann under månen på natten och vi hade lite svårt att sova. Att Nicolas sparade på elen till fläkten på natten och att vetskapen om att glipan mellan vägg och tak fanns för råttorna gjorde inte saken bättre. Vi tog oss genom natten men när Mimmi såg råttan i glipan under taket bästämde vi oss för att flytta den kommande natten. Härligt med toa och dusch på den lilla innergården dock. Skita under stjärnorna går inte av för hackor ;)
Middagen på kvällen innan intogs för övrigt på trädkojehotellet Veranda tillsammans med goda cocktails. Vi hann med en promenad också. Oj, vad jag har saknat att gå. Härligt att ta strandvägen längs havet och titta på alla gamla kolonialhus som nu var ruiner. Allt skövlades när vietnameserna besegrade Khmer Rouge (som hade sin lyxbadort i Kep). Kep var också fransmännens badort nummer ett under 20-talet och framåt. Man kunde anat hur champagnen flödat där i de väldiga kåkarna. Vi tog en drink på ett nybyggt horhotell innan vi fick syn på La Villa. En hundra år gammal kåk som renoverats och nybyggda bungalows runt ett stort grönområde. Runt huset slingrade sig en gammal trädrot som bevarats och nu växte både genom och runt väggar och tak. Vi var tydligen deras första gäster och viljan till service var stor även om kunnandet och resurserna inte riktigt fanns än. De hade just fått el till den delen av staden. Vi beställde middag till lördagen på fredagen "- Fried rice and shrimp/squid is that good?", kvällsdrinken: "- You should really try the gin and tonic!" det visade sig att baren saknade shaker och mer avancerat än gt och rom/cola blev det inte. Man fick känslan av att nån kastade sig på moppen till marknaden utanför varje gång vi frågade efter något vid bordet: Pineapple!(blick mot köket och nickning tillbaka) yes, we have!
Dag 2 åkte vi ut på Rabbit Island som låg 25 minuters fiskebåtsresa från piren. Vackert och härligt att åka båt. På Rabbit Island var allt fortfarande som det säkert varit sedan urminnes tider. Grisarna bökade i strandkanten, hönsen var överallt osv. Regnskogen som dramatisk kuliss bakom strandremsan och en restaurang hade riggats upp i ett enkelt skjul. Beställde räkor och krabba som de gick ut och hämtade levande ur havet innan de åkte i pannan. Med färsk peppar och chili och vitlök smakade det utmärkt. Vi fick dock blunda för att tuppen badade i karet där grönsakerna sköldes och att flugorna var överallt. Småkycklingarna gillade att ränna runt fötterna trots vild fotsvett och sandskvättningar.
Tillbaks på hotellet blev det som sagt gt och mat innan vi la oss i sängen och läste. Då kom stormen! Vårt rum med fönster åt tre håll och havsutsikt lystes plötsligt upp av blixten och efter en halvminut kom en åska så mäktig som jag aldrig tidigare hört i mitt liv, den tog aldrig slut. Tittade fascinerade på skådespelet en stund innan det började skrämma oss att stå ute och vi nöjde oss med ljusskenet och skakande väggar i sängen. Sov gott till nio dagen efter och fick en hemkomponerad frulle innan det bar ut på vägarna igen.
En härlig helg tillsammans med Mimmi men det var mysigt att få en bamsekram av Noam när vi kom hem till Phnompan igen.

Alla som vill bli rika...
Här har ni v75-raden:
1) 2,6,8,11
2)6,7,8,10
3) 1,2,10
4)7,9
5)5
6)9
7)1,5,10,11

Cirkus: 200 bagis

Härom dagen utbrast Noam plötsligt: Jag har en kompis som är två år och går på gatan!
Jasså, där ser man.
Jag vet iallafall att Noam har hittat en riktig kompis i Casper. Casper är jämngammal med Noam och son till Sara och Bernard. Sara är Fridas storasyster och har bott här sedan -98. Frida gick i grundskolan ihop med Mimmi i Sjöbo.
De bor dessutom ett kvarter från ambassaden.
Nu har grabbarna lekt två dagar ihop och båda två vaknade i morse och började prata om varann och gårdagen. Det måste väl vara kärlek?

Är fortfarande arg för att allt sket sig med huset. Kunde inte frambringa mer agg mot värdinnan idag och började lägga skulden på den lokalanställde förhandlaren idag istället. Det kröp tydligen fram att han inte gillade huset och uttryckte det väldigt högt och fritt. Det tände mina tankar på att det egentligen är han som har satt sig i ondo hos värden och missat hela dealen med flit - för att han inte ville ha med henne att göra. På måndag kommer Yvonne tillbaka från Vietnam och jag hoppas få rätsida på vad som egentligen hände när kontraktet skulle skrivas på. Till råga på allt så ställde mäklarn in dagens husvisning också. Nu börjas det igen, GRRRRRRR!

Imorgon har Mimmi ledigt och hon och jag tänkte fly ut till kusten. Kuststaden Kep är målet och Noam får stanna med mormor i Phnompan.
Värmen är riktigt jävlig nu: 32 grader redan klockan nio på morgonkvisten och solen kokar hjärnan hela dan sen. Framåt eftermiddagen går jag in i väggen och bara måste sova en stund. Idag däckade Noam på golvet (svalt), Katja på soffan och jag i sängen. Huvudvärken kommer också som ett brev på posten (dött uttryck nu för tiden va?) trots att vi dricker litervis med vatten.

Till det viktiga: Den 9:e juni kommer vi hem till Stockholm och står då utan bostad. Är det någon som vet en lägenhet som vi kan bo i så hör av er. Tack på förhand! Åker tillbaka den 24:e juli, tror vi!

Röng Kaball betyder ungefär Tjockskallig på khmer. Vår värd i huset där jag redan hade flyttat in visade sig vara just Röng Kaball. Hon kunde inte sluta bråka om ett par AC som hon lovat att sätta upp innan vi skulle flytta in och nu verkar hela flytten gå i stöpet. Vi kommer antagligen få feta problem med allt om vi flyttar in men nu känns det helt sjukt jobbigt att börja om med hela letahusprocessen i den 40-gradiga värmen. Fan, fan, fan! som Pimme uttryckte det!
Nak: Jag har hört att hon är kines-vietnames.

Vår khmerlärare skulle förklara ett vietnamesiskt talesätt idag: "Vietnameser är som hundar och khmerer är som apor." Det syftade tydligen på khmerernas nyfikenhet vid trafikolyckor. En hund slickar och hjälper varandra och apor kommer och nyper och nyper i såret tills den skadade apan dör. Fantastiska charader och ytterligare vatten på khmerer vs. vietnameser-kvarnen.

Noam fick träffa Saras och Berhnards son Kasper idag. De gick bra ihop och bor precis vid ambassaden. Hoppas på en god vänskap där.

Idag presenterades Hammarbys matchställ för säsongen:http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/artiklar/?articleid=30363

Förstår inte hur någon bajare i huvudtaget kan såga vare sig matchtröjorna eller Unicef på tröjan. Själv har jag aldig varit så stolt över ett ställ som det som presenterats idag. Jag sitter för tillfället i Kambodjas och ser dagligen mer skit och fattigdom omkring mig än jag sett sammanlagt i mitt liv i Stockholm. I Kambodja, med dess fruktansvärda historia värderas en dollar idag mer än hundra dollar om en vecka.(Tänk husvärd) Äntligen visar Bajen visionärt tänkande och att man vill vara en del av den global utvecklingen. Detta tillsammans med ett snyggt designat matchställ.
Tack till alla er som jobbat med detta. Stoltare än någonsin kommer jag bära denna tröja!

Mimmis gamla klasskompis Frida och hennes familj skulle som sagt också till Sokha dan efter PapaDee. Här hänger vi lite i poolbaren. Noam hoppade i på det djupa, simmade till baren, klättrade upp på barstolen och beställde en limejuice.

Ska försöka köpa hem lite khmer-rap. Mycket samplingar av musik som gällde innan Pol Pot samt gamla tal. Intressant!

PapaDee hade bemödat sig att ta sig enda till Kambodja för att få träffa mig. Ser ni hur nööjd han ser ut =D

Upp i ottan och in med 48 dollarskylväskan i bakluckan på Hästbilen. Om man ska valobservera en heldag i Kambodjasommarns hetta krävs en del vatten och energi i trunken.
Vi startade med att låta Sambath (lokalanställd på Mimmis kontor, som för övrigt är gift med Kambodjas svar på Bindefeldt, (ja, vi kommer hamna på VIP-listorna)) rösta och kollade in vallokalen i samma veva. Sen bar det ut i bushen. Galoppern fick på allvar visa vad den var byggd för och får betyg G av panelen. Givetvis var nån tvungen att knäcka ur sig nåt om minor och även fast jag vet att det är rensat överallt började haren Hagberg att nojja en stund. Det släppte dock och att se landet var fascinerande: Överallt tycks människor ha mutat in sin lilla jordplätt och sedan gjort en tydlig markering vad som är deras. Jag vet inte hur många tomma, torra fält med maffiga staket, murar och taggtråd runt som jag såg på vägen.
Det var givetvis jäkligt skruttigt också. Skinntorra tuppar överallt och kossor så beniga att inget täppte till arslet på dem för flugorna. Förvånandsvärt grönt på sina håll trots torrperiod och vänligt bemötande fick vi överallt. För att inte hållt val så många gånger i historien så gick själva valet bra. Det lilla vi såg av det ska sägas.
Mitt ute i spenaten började jag prata med en kambodjansk kille som också var observatör från en ungdomsorganisation. De fick givetvis sina pengar från Mimmis gamla jobb LSU och han kände vår kompis Sara Österlund - Suck, vad världen är liten.

Hittade en ny pärla till restaurang i Tamarind på kvällen. Har varit där tidigare men missade den fantastiska takterassen då. God och billig mat och när en katt smög över takåsen och kastade en jätteskugga på den bakomliggande väggen saknade jag bara en bra kamera.
Noam hade lekt skiten ur sig med Adrian hela dan och hade redan somnat när vi kom hem. Tack Katja för hjälpen.
Kollade lite på Fan-tv från Bajens genrep på Söderstadion. Åh, va jag längtade hem till vårsolen och pissljummen folköl plötsligt. Lägger mig med raggen rest och sången fortfarande klingande i öronen.