abbelibabba

Noam och jag har precis kommit tillbaka från ett par timmars solbad vid en pool utanför stan med Frida, Ymer, Esben och Minna. Härligt att bara ta det lugnt. Nu blir det målarstuga och sen dags att förbereda för middag och nytt myspys. 

Nu är jag gräsänkling i tio dagar och huset känns stort och tomt på kvällarna. Innan min kära fru hann åka vittnade hon om nytt säkerhetstänk på flygplatsen i Phnom Penh. Personalen där hade tydligen fått direktiv om att vara tuffare på intaget av tandkrämer över 100 ml, nagelsaxar och andra terroristattribut. Besvikelsen var stor hos den taggade personalen när Mimmi bara hade med sig anpassade förpackningar. Man hade också satt upp en låda där man kunde stoppa ner de  vassa föremål man råkat få med sig. Saken var bara den att i plastboxen låg en handgranat och en mina! Bara så man skulle fatta var man skulle göra av dem om de råkade komma med...

Eftersom allt som påminner om Sverige allt som oftast lyser med sin frånvaro här i Kambodja blir det gärna att ens patriotiska hjärta hoppar till lite extra när man stöter på något som känns igen från hemlandet. Här är några sådana tillfällen:

En av de största kulturchockarna med att komma till Kambodja är nogatt möta: Den tomma blicken.

Här är ett kort från födelsedagsfirandet i Sverige som jag har glömt att publicera. Ni såg vad som hände med rosen förut va?

Idag frågade Noam på väg hem från baby showern för Madelaine: 

Fördelen med att bo i en internationell miljö är att alla länders helgdagar osv kommer mycket närmare en själv. I veckan tror jag vi kunde fira såväl Pakistans som Indiens nationaldag på restauranger i stan till exempel. Khmererna tycks ha högtider av olika slag stup i kvarten: Är det inte skördardag så är det vattenfestival eller någon hylla-Buddha-lite-mer-dag som ska firas. Lägg sen till alla svenska högtider, jänkarnas Halloween och Thanksgiving, tyskarnas Oktoberfetival, irländarnas St Patricks Day och så vidare.

Hittade den här bilden på nätet och funderar på hur Strongbow tänkte när de körde den här kampanjen. Jag tycker den är grym. Man minns den ju iallafall om man säger så? Någon som vet något om den? Hör av er i så fall.

På torsdagarna är vi ett gäng som samlas och målar, ljuger och dricker kaffe ihop. Här håller Vee på att skissa på något nytt mästerverk på Parags terrass.

För er som undrade vad han gör alla dar som inte är julafton: Han driver ett gym i Phnom Penh.

Slangtransport i PP.

Här är det några som blir utan kylda drycker idag. Ismoppen har brakat ihop och blivit stående mitt i gatan.

Parag och jag har hetsat varandra att måla stort ett tag nu. När det väl var dags fegade vi båda ur kreativt: Jag började göra ett collage och han målade ett slott på beställning av sin dotter Yva. Nya tag nästa vecka.

"I´m a Homo Sapiens" är målad i akryl och mäter 40 x 30 cm.

Så sitter man då bänkad framför invigningaen av de olympiska lekarna som norrbaggarna säger. Trots att jag anser mig själv vara allmännt sportintresserad känns spelen i Peking helt ointressanta. Jag kommer väl att se några fotbollsmatcher men jag kan inte komma på en enda svensk jag tänker följa. 

"Vikningar" är olja och akryl och mäter 30 X 20 cm.

Jag vet att jag har skrivit om den här dagen förra året men jag repeterar mig eftersom den är ganska underhållande. Idag har det nämligen varit storexamen på alla high schools i Phnom Penh. Då fylls alla kopieringsshopar med ungdomar som tror sig kommit över provfrågor eller svar och det kopieras som aldrig förr. Sedan patrullerar polisen utanför alla skolområden i stan då man har haft stora problem med fusk. Och det är inte vilket fusk som helst.