abbelibabba

Hon med flickan som hade kjol utan byxor under redan i april lägger på nytt läppglans och lägger det ena benet över det andra precis när snyggpappan lägger ett lång ben över staketet med sin son på armen istället för att ta grinden som alla andra. Anton har inte sett honom här förut men minns att Maja pratat om snyggpappan hon såg i parken i helgen. Det måste vara han.

Det märks at han är ganska ny i parken, har troligtvis precis inlett pappaledigheten. Vecka ett gissar Anton. Han har fortfarande jobbstassen på sig; mörk kostym som ser dyr ut, skjorta men verkar ha slängt slipsen precis innan han gått ut, kommit på sig själv att han inte behöver plåga sig med strypsnaran. IBooken i designat case som ett självklart attribut, slimmad mobil nära till hands i bröstfickan och tankarna kvar på jobbet. Ett annat tempo i kroppen.

  Sätter ner sin trötta son i babygungan utan att lätta något på hans klädsel eller ta av mössan trots att solen ligger på just där. Slänger sitt charmigaste hej mot läppglanserskan med uppenbar osäkerhet om man hälsar på andra eller inte i parken. Hon nickar tillbaka och är på väg att inleda en konversation men kostymen är redan nere på bänken och fiskar upp datorn i knät.

 

Anton har parkerat sig på bänken längs åt vänster från ingången på lekplatsen sett och Love kryper ut och in ur tåget utan att söka hans uppmärksamhet för en gång skull. Han har försett sig med både latte och två Metro dagen till ära, en att läsa och en att sitta på, och känner sig nöjd över sitt planerande av morgonen. Öppna förskolan öppnar inte än på en timme men morgonsolen börjar tina dagen så det gör ingenting så länge det inte behöver bytas blöja. Metro har en rolig seriestripp om sköldpaddan Elvis som brukar vara det första han kollar innan han läser kolumnen och sen artiklarna. Borta vid gungorna sitter kostymens son still i gungan som nu har tappat all fart och tittar vädjande på sin pappa. Han iakttar hur kvinnan vid gungan bredvid så smått börjar flytta över till en position mellan de två gungorna och ger fart åt både sitt eget barn och kostymnissens. Han är helt fångad i något på skärmen och har dessutom headsetet till mobilen i örat.

Anton skakar på huvudet för sig själv och återgår till tidningen.

 

Mimmi körde som vanligt som en gud. På vissa ställen längs vägen är det riktigt vackert.

Tusenfoting modell större. Tofflan är mina 43:or.

När det var varmt och fullpackat på stranden roade vi oss med hopptävling i poolen på Beach House. Judge for yourself vem som vann...

Noam gjorde överlägset flest hopp och publiken bjöds bland annat på: Skruven, Batguy, Stålmannen, Trappan, Bomben, Mr Bean, Saxen mfl.

Jag, eller hur?

Uppe på Kep Lodge hade hundarna precis valpat och jag tror vi smälte alla tre. Noam råkade av upphetsning springa rakt i famnen på hundmamman och var en hårsmån från att bli biten innan Mimmis räddande hand drog undan honom. Sen blev det mycket gullande. 

...och plötsligt såg det ut som Mimmi var tolv år igen...

Vi åt flera gånger uppe på Kep Lodge och hamnade plötsligt mitt i munkcermonin för khmer new year. Här passar Noam på att få lite välsignat vatten över sig tillsammans med ägarna och personalen.

Vi hade som ambition att ge oss ut en sväng i djungeln på riktigt men hettan och den täta vegetationen blev för mycket för oss. 

Den här blinde mannen fick fram helt fantastiska toner på sitt instrument. Strandpromenaden var annars tjock med folk som hade pick-nick hela dagen lång.

Plötsligt kom en kambodjansk "buss" full med Chendor åkande förbi.

Vi passade på att promenera en hel del i Kep. Plötsligt hade vi gått rakt in i en apflock. Den här gav oss onda ögat och sen var det dags att gå vidare.

Utsikten från Verandas terrass är magnifik, drinkarna okej.

Någon hade fiskat upp den här kvarlevan från stenåldern. Någon som har en aning om vad det är för något?

...och så här såg den ut uppifrån.

Vi är här nyss anlända till Rabbit Island och Noam letar efter skatter för fullt på "The treasure island" som han sa.

Rabbit Island är världens sömnigaste plats men någon tycker tydligen att det behövs en polisstation här. En polisstation som för tillfället är en tom hydda.

Resan mellan Kep och Kampot blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. När det började regna fungerade plötsligt inte våra vindrutetorkare. Krypkörning när det var lugnt och paus när det regnade hårt blev konceptet som till slut tog oss till "Mangoträden" (på franska). Härligt med yta för Noam att springa på, pingis, badminton, bad och lekplats + andra familjer med barn. Bland annat ägaren till de tre populäraste restaurangerna i stan. Hans son inledde med: 

Från terrassen där vi åt alla våra måltider hoppade Noam gång på gång rakt ut i floden från två meters höjd (med flytväst). Pappa tyckte att det var högt men Noam manade på så jag hoppade till sist jag med.

En kväll åkte vi in till stan och åt middag och fick bevittna solnedgången över floden.

På "Mangoträden" fanns gott om plats för Noam att ta ut svängarna med hojjen. När vi tog av stödhjulen tog det inte många minuter innan han klarade att cykla helt själv.

Team Malmqvist/Hagbergs paddlingskarriärer borde egentligen varit över efter ett försök att runda Kärsön i motvind för ett antal år sedan men vi bet tag i det sura äpplet och zick-zackade oss igenom kanalen. En fantastisk naturupplevele med visst inslag av svordomar. Noam somnade av allt för starka intryck och uttryck...

Kvinnorna som svalkade sig i floden njöt inte bara utan högg palmer till hustaksbyggen också.

På vissa ställen var det tät vegetation men vår båtförare var lika glad för det. Det kallades "den gröna katedralen" just på grund av den överväxande djungeln.

Och när vi minst anade det i djungeln längs floden så dök det upp en trubadur i en hydda.

Det lär ha funnits krokodiler i floden förr. Nu fick vi leka dem istället. 

När vi hade paddlat oss svettiga på floden var det skönt med ett dopp. Fantastisk natur och en excentrisk fotograf som ville vara med på bild.

Jag var glad att den här liraren kom och hälsade på när det fortfarande var ljust ute. Överlägset den största spindel jag sett i vilt tillstånd. Jag ville ställa upp en läskburk på takbjälken bredvid den för att visa storleken men vågade inte.

Vår sista anhalt för semestern var Sokha Beach, lyxhotellet i Sihanoukville. Efter att ha bott i trähydda två nätter var det oehört skönt att avsluta semesterveckan där. Gymbesök, bad i pool och hav, obligatorisk Margarita till solnedgången på beachen och stor frukostbuffé. Perfekt!

Imorgon ska jag ta reda på om ordet säkerhet finns på khmer.

På hemvägen tog vi det säkra före det osäkra och fixade vindrutetorkarna ännu en gång. På hjälplig khmer lyckades vi få dem grejade på en kvart för 10 dollar (ett grymt överpris).

Att resa ner till kusten en sväng över dagen för att ta ett dopp, lockar många kambodjaner. Fyra-fem timmar i bakluckan är vardagsmat för de flesta.

Igår tog vi utvåra anställda på det senaste i Phnomans restaurangdjungel: Suki soup. En skolmatsal med en ljudnivå därefter och vi bänkade oss bredvid leklandet vilket var en vinstlott för Noam med myror i brallan men en nitlott för våra öron. På bordet stod en stor kokplatta med kastrull och sen var det bara börja beställa allt man ville ha i. Alla möjliga sorters grönsaker, kött, kycklig, fisk, inälvsbitar, fiskhuvuden you name it. Till det kom enstark sås som man smaksatte med själv på tallriken. Sjukt gott blev det iallafall och jag tror både Nak och Chenda var nöjda. Själv kunde jag inte sluta äta och fick knappt ner crepen till efterrätt. 

Bevakningen av fotbollsmatcher är ett helt annat ämne i mina ögon Katja. De nya regler som Svenska fotbollsförbundet lagt fram är ett idiotiskt förslag om att klubbarna själva ska betala bevakningen av de egna supportrarna på bortaplan utan att få del av några av biljettintäkterna. Ett fördelningspolitiskt förslag där småklubbarna utan supportrar får alla pengar pga av att de inte har folk med sig på bortamatcher. Detta ska jämföras med klagosången som kom från småklubbarna då tv-avtalspengarna skulle fördelas - då klagades det på att storklubbarna skulle vara solidariska med de mindre. Att dessutom
SVFF leker polis över polisen och stiftar regler som ska straffa klubbarna om supportrar (läs idioter) slåss på stan (ej i samband med arrangemang är helt sjukt). Det talas aldrig om hur mycket pengar fotbollen genererar samhället i skatteintäkter såväl som socialt engagemang - bara hur mycket en liten klick idioter kostar. På 80-talet när fotbollskulturen var så gott som död i Sverige stod man upp och applåderade när Bajen var de enda som arbetade för en levande läktarkultur utan våld men med bengaliska eldar, tifosi-arrangemang, sång och feststämning. Nu när intresset är stort tack vare detta, stiftas regler som gör allt för att vi ska gå mot en amerikansk popcorn- och mazarinätande massa ointresserade av sport men goda konsumenter. Vem går egentligen på fotboll för att se bara fotbollen - Ingen! Då finns tvn som visar förstklassik fotboll från Europa 24/7.

Vi får DN till Mimmis kontor här i Phnom Penh och min kloka fru och jag började härom dagen att diskutera de ekonomiska vinningarna för samhället att satsa på jämställdhet. 

David Leinar får gå hem och träna på hur man gör ett snyggt självmål. Så här ska det se ut!

Blogg.se har legat nere för uppdateringar ett tag så dessa bilder har dröjt lite. Tyvärr hade jag inte kameran med på Noams första fotbollsträning så vi fick ta ett par när vi kom hem istället. 

I dryga 40 grader kämpade Noam hårt under sitt livs första fotbollsträning. Höjdpunkten blev en fantastisk lobb över den vuxne tränaren i målet och äppeljuicen och bullen som fyllde på reserverna förstås.

Ibland är det inget roligt alls att äta frukost.