abbelibabba

Ja, vad gör man inte för att sporra sig själv. Andra dagen fick jag kämpa lite mer med träningsmålen och gick förmodligen back ändå då jag glufsade en pizza med läsk till middag.
Tisdag: 60/140 minuter på cykeln gjorda och 290/1000 situps (Upp med Hawaiin, ner med Hawaiin, upp med Hawaiin....)

Noam var inne på tredje dagen med feber efter sitt otäcka insektsbett i häcken. Såret läker bra dock och febern har gått ner så var inte oroliga. Har han feber imorgon igen åker vi till kliniken och kollar igen. Tyvärr har de ju en tendens att skriva ut stark jäkla antibiotika för varje sticka i fingret här så vi försöker vara lite coola och lita till hans (och våra egna, när vi är sjuka) kroppars förmåga att läka själva istället för att dynga sönder immunförsvaret. Givetvis med stor övervakning av allmäntillståndet.

Katarina är här sedan några dagar och det är kul att få visa upp sin stad och vardag. Hon är också på bättringsvägen efter en förkylning, så imorgon ska vi nog ut på Mekong och cruisa lite i solnedgången igen och på fredag har Elsewhere sin månadsfest så då är det bara vara frisk som gäller.

Än är det semester i mitt sinne. Det får i det här inlägget symboliseras av en solnedgång över Mekong/Tonlé Sap.
När Noam börjar skolan igen den 13:e augusti blir det väl dags att skaffa sig rutiner för vardagen med träning och fettsnål kost. Fram till dess tänkte jag sätta lite press på mig själv genom att sätta träningsmål för varje vecka här på bloggen. Ni får alltså vara mitt dåliga samvete och skälla på mig om jag latar mig.
Jag läste någonstans att 50Cent körde 1000 situps om dan för att hålla rutorna mustiga, jag tänkte gå ut lite lugnare. Veckans mål blir därför: 140 minuter på träningshojjen och 1000 situps. En sjundedels 50Cent med andra ord - ca 7Cent..
Måndag: 30/140 min och 150/1000 situps.

Det är kanske dags att redovisa hur vår Sverigevistelse artade sig trots allt. Här kommer det i kortform: Mimmi jobbade de två första veckorna i Stockholm och jag och Noam hade lite tid att hooka upp med kompisar och familj - härligt och lugnt med bra väder dessutom. Det var som att vara hemma igen.
Sen drog vi till Gotland för att hälsa på Joel och Sofia i en vecka. Mycket regn men härligt ändå. Bodde i en gammal husvagn på deras tomt och hann med ett improviserat bröllop också: På måndagen den 25/7 slänger Mimmi ur sig den gamla dängan: -"Ska vi inte gifta oss nu då?" för åttiofemte gången utan större allvar i rösten. Sofia: -Det är klart ni ska gifta er här hos oss. Hon axlar sedan den stora weddingplannerrollen till fullo. Ringer Skatteverket för en hindersprövning, fixar en vigselförättare hon känner, skickar ut oss på stan för att köpa kläder osv. Vi tar allt med ro men när hindersprövningen som normalt tar 2 veckor att göra i byråkratins Sverige så börjar vi inse att det här kanske är allvar. Anna-Maria (vigselförättaren) bjuds över på grillkväll och vi fick snacka ur oss all ångest och hur illa vi egentligen tycker om idén med giftemål (kvinnofälla, kyrkomakt osv) en hel kväll. I slutet av kvällen bokar vi preliminärt onsdagen den 27:e kl. 16.00 som vår tid för att ingå äktenskap.
På tisdagen tog vi kvällen till att åka upp och ner längs Gotlands västkust för att hitta "The place to be". Alla små stigar nermot havet avverkades (nästan skulle det visa sig). Vi fann en strand vi gillade och sa: - Här blir det! Kortet är från Högklint som besöktes under kvällen, en vacker men väl dramatisk plats för oss båda att gifta oss på. Man vill ju inte bli frestad att hoppa precis efter man hoppat så att säga. Dumt att utmana ödet och skönt att slippa japanernas blixtar.
På onsdag morgon regnade det som aldrig förr. Eftersom barnen skulle vara med under vigseln började vi undersöka om det fanns någon plats med tak att vara på. Vi visste ingen och inte heller Anna-Maria hade nån idé. Klockan tickade - bröllopsmiddagen (linsgryta) blev lagad, bröllopssviten (husvagnen) bäddad och det började närma sig. A-M skulle hämtas halv fyra men klockan två ringer hon säger: - Jag kanske har ett ställe, ett kapell vi Kovik. Jag vet inte om det är öppet eller ledigt men ska vi chansa.
- Ja, för fan. Vi kör på det.
Sagt och gjort. A-M hämtades vid halv och ut mot Kovik bar det. Precis när vi kommer ut på den lilla udden är det som om nån vill oss väl och solen spricker plötsligt fram. Kovik visar sig från sin bästa sida och det lilla kapellet har till min glädje ingen religös ton utan är ett minneskapell tillägnat avlidna sjömän. Fasaden var nytjärad och regnet har gjort att det droppar som en ridå av tjära framför ingången när portarna slogs upp. Och doften, mmm.
A-M inledde med ett kort tal om oss och vår tveksamhet till äktenskapet, sen sjöng Joel och Sofia en översatt finsk tango som de repat in på natten innan (tack, det var fantastiskt, får jag lägga ut den på youtube?) Jag måste få veta vad den heter och få texten Joel. Sen var det tager du: där Noam ville ha ett finger med i spelet (se föregående inlägg på bloggen). Sen sjöng A-M "Bara om min älskade väntar" och sen sjöng vi barnsånger och drack champagne, läsk och käkade jordgubbar. Sen satte gudarna på duschen igen. Mimmi var världens vackraste brud. Tack för att du finns min kära.
Tack för en härlig vecka Joel och Sofia, Hedvig och Turid.
Sen bar det av till Blidö. Mimmi var där i tre dar innan hon drog vidare till Spanien för att träffa Cia och jag och Noam var kvar i en vecka. Hem några dar i Stockholm innan Mimmi och Noam drog till Malmö i tre dar. Jag fick lite tid att spatsera runt med en bok i stan och njuta av Söduur.
Den 22:a bar det av hem till Kambodja. Stort tack till alla er som upplåtit era hem för våra arma huvuden. Tack också till alla vänner och familj som tagit hand om oss så bra.

Anna Maria (vigselförättaren): Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tager du Albin Hagberg denna Miriam Malmqvist till din äkta maka?
Samtidigt i Noams huvud: Albin Hagberg? Hmmm, det känner jag igen....
Noam: Albin Hagberg det är jag!
- Hey, Albin Hagberg, det är jag!
Se själva på: http://www.youtube.com/watch?v=a-yU-xANZvQ

Vårt älskade fantastiska barn Marc Noam Miriamsson Hagberg har idag firat sin treåriga födelsedag med pompa å ståt (Pommes och stor åltallrik?)
Jag har precis nattat honom och kan konstatera att han beter sig åt precis som när han var bebis när han ska somna fortfarande - ligger och sparkar ur all energi ur kroppen för att plötsligt rätta till sig på sidan och somna som en stock. Det slår aldrig fel och jag vet att det är färdignattat när det händer, häftigt att mönstren sitter i. Jag undra hur man själv var som bebbe nästan. Tänk att det gått så snabbt och ändå känns det som om du funnits hela livet Noam.

Noam har precis som med allt annat tagit återkomsten till Kambodja med ro. Lekt med bästisen Alex idag och har fortfarande en härlig hatkärlek till Chenda, som bara är världens gulligaste med honom.
Stort kalas blir det på söndag och storhandlingen klarades av idag medans Mimmi var hos frissan och tappade två kilo barr på ett snyggt sätt.
Grattis min älskade son, nu ska jag bara titta en gång till på dig innan jag också lägger mig för att få en vacker bild på näthinnan innan jag somnar.

27/6 klockan 16.00 small det!
Kovik på Gotland var platsen där Miriam Malmqvist blev min äkta maka och jag hennes äkta man. Vittnen var Joel och Sofia och näbbar Noam, Hedvig och Turid.
Det känns som sagt skönt att inte leva i synd längre.
Bröllopspresenter under 200 gram skickas till: Miriam Malmqvist Sidakontoret i Phnom Penh, 10525 Stockholm. Tack tack! (Hur många tusenlappar går det på 200g, Hmmmmm!)

Kort summering:
-Möbelhögen var redan grovsorterad av Maria så nu börjar det mesta komma på plats. Det tyngsta var kvar dock, stackars arma lederna har fått jobba.
-Noam gick och satte sig på någon giftig asiatisk insekt första dagen och hela häcken svullnade upp till en hård blåsa i rött och gult. Varit till läkaren samt konsulterat Sara och Bernard som kände till krypet.
- Mimmi sorterar mail i dammhögen på jobbet. Stor renovering pågår.
- Förbereder kalas på söndag för Noam. Många krav ska uppfyllas.
- Elsewheres pool är fortfarande sval när tempen går över 35 grader.
- På gården tycks tre eller fyra kattungar flyttat in emellanåt. Söta men skygga.
- Skruttis är lycklig men bortskämd av Maria - skinka varje kväll.
- Chenda är som ett solsken sen vi kom tillbaka, hon bar går runt och säger hur mycket hon gillar Noam och oss och briljerar med suverän matlagning.
- På söndag kommer besök ett för hösten: Katarina (Mimmis syster) Roligt att få visa upp vårt fina hus.
- Måste börja träna snart - kilona börjar fastna nu. Usch!
- Jag måste i säng annars kan jag vara uppe hela natten med min jetlag....Natti

Lika plotsligt som vi var tillbaka i Sverige ar vi nu ater pa plats i asien. Sommaren har bjudit pa mycket regn men manga harliga stunder med vanner och familj oxa. Sa snart vi lyckats muta internetbolaget att satta igang vart nat igen sa kommer foton fran brollopet och annat skoj. Nu har vi kopt en bra kamera ocksa sa forhoppningsvis kommer kvaliten pa bilderna ocksa bli battre. Kram sa lange.