abbelibabba

Puh, så var då äntligen räkningarna betalda. Att få tag på digipassen som låg i kassaskåpet har varit en följetong för sig. Displayen som skulle ta emot vår 8 siffriga jättehemliga kod hade laddat ur och extrernt batteri var inget som Franz Jäger ville ta emot. Följdaktligen återstod bara ett alternativ - Efter att ha laddat med libanesiskt krubb på lunchen blev Kambodjas svar på Vanheden och Charles Ingvar Jönsson inbjuda i vår residens för att dyrka upp Kassaskåpet på stort K.
Jag kunde knappt hålla mig för garv när den spenslige mannen tog på sig sina glasögon på nästippen och var löjligt lik Sickan in action. Upp kom det iallafall så grabbarna kunde sin sak.
I morse tog jag mig iväg till nyöppnade cafét Livingroom och passade på att nyttja deras nätverk lite. Jag kan meddela att jag mådde som en prins i min stora korgfotölj med fotpall, 34 grader med lätt svalkande bris, nyhackad fruktsallad, latte och limejuice och surfade in på aftonbladet för att mötas av Stockholms väderrapport - 10 grader!
Oh, I love my life sometimes...

Måste redigera tidigare inlägg om den mutade domaren i U-17 mästerskapen. Tydligen var det tränaren för Kambodja som stått på bänken, pratat i mobilen och viftat åt laget att ta det varligt när de ledde med 2-0. Mobben hade letat igenom varenda baklucka på jakt efter honom på vägen ut. Jag undrar var han låg och tryckte.
Kambodjas lagkapten, nummer 7 gjorde 2 baljor i sista matchen mot Malaysia: Keo Sok Ngon tror jag ni får lägga på minnet.

Bajenmatch inatt igen. Börjar vid ett här, ingen lek!
Kämpa Abbe, kämpa Bajen!

Dagen har spenderats med lite målande, på gymmet och på lite ärenden. Noam har hunnit med både danslektion och en sejour hos Casper. Han och jag hämtade sen upp Mimmi på jobbet (gömma sig under skrivbordet och skrämmas är kul) och vi drog direkt till Comme a la Maison för middag. Lyxigt att kunna gå ut såhär i veckorna hela familjen utan att det ruinerar en ens på de dyra ställena. Jag åt en fantastisk carpaccio och en chevresallad med en öl för 70 bagis. Var lite tveksam till att äta rått kött i Asien men Sara och Frida har försäkrat mig om att den är sjysst, vilket också stämde.

Enda kruxet med dagen är vårt kassaskåp som inte vill fungera. Displayen har liksom laddat ur och vill inte låta sig laddas igen. Vi kan med andra ord inte betala räkningarna eller komma åt pass och viktiga papper. Suck, ska det inte räcka med vakt 24 timmar om dygnet och en jävla massa taggtråd runt fortet...Säkerhetsnojjan gör mig galen ibland och jag blir sugen på att trots-gå på gatorna med kamera, juveler (som om jag har några) bara för att visa att inget händer.

Ikväll regnar det sådär mycket så att jag är tvungen att skriva det här. Fantastiskt mäktiga mängder vatten och vilken åska och blixtrar sen. Jag har suttit ute och målat några timmar på verandan och bara förundrats.

Idag blev det klart vilka länder som får behålla sina kontor i landkoncentrationen och till alla lokalanställdas glädje blir Kambodja kvar och ska dessutom utöka verksamheten. Mer att göra för Mimmi men kul för landet.

Igår var det tydligen upplopp efter matchen mot Brunei i U-17mästerskapen. Någon hade mutat domaren till att fixa minst en 3-0 seger till Kambodja och det lokala spelbolaget Cambosix blev nerlusat med spel på att Kambodja skulle vinna med minst tre mål. När resultatet sen bara blev 2-0 brast det för några hundra spelare som tog ut sitt agg mot polisen när det inte kunde finna domaren efter matchen. Korrupt sa Bill! Korrupt sa Bull!
Det var match idag igen men jag hoppade den...Machetekravaller har aldrig varit riktigt min bag!

Får mycket gjort på dagarna nu och hinner träna dessutom, känns bra. Mimmi däremot har dragit på sig Noams bakterier som vanligt och går till jobbet med huvudvärk och feber. Ja, jag försöker få henne att stanna hemma och lyckades halva dan idag bland annat.

Noam har varit hemma några dar från skolan med natthosta och en rinnande näsa. Härom dagen var Noam en degklump i soffan som inte ville hänga med pappa och storhandla på Lucky tills jag kom på den briljanta idén att locka med manikyr och pedikyr igen. Noam kastade sig i fotöljen hur världsvant som helst medan pappa var lite mer tveksam inför sitt livs första hand- och fotbehandling. Noam höll låda för damerna i salongen i en kvart och somnade sen som Törnrosa i stolen. Medan Noam sov målade tjejen vidare och hade svårigheter med att parera hans sömnryckningar. När sen jag också sa att jag skulle ha likadana svarta naglar som sonen blev det för mycket för personalen i salongen. Under mycket fniss och tassel blev vi dock stylade till smyggothare/smygrockers eller smygbögar.

Idag gick Noam en extra lång dag i skolan, det var premiär för dansklassen han ska vara med i i 12 veckor framöver. Mimmi och jag hann se en något oengagerad Noam rulla händerna i slutet på lektionen men han uppgav att det hade varit roligt så vi får väl lita på det. Sitt publikfrieri tog han igen på vägen hem då han och jag stannade på lokala fiket på hörnan efter vi släppt Mimmi på jobbet. Som vanligt poppades khmerkaraokevideor på högsta volym och plötsligt spelades en låt som vår Travolta fastnade för. Ner från stolen i ett skutt och ut mellan borden där han redan dragit blickarna till sig med sin blonda kalufs. Ett par snabba rumpskakningar i takt med musiken och sen upp i nästan handstående (allt enligt pappas breakarskola), sen lunkade han tillbaka till stolen och sippade i sig resten av juicen. Ett sus gick givetvis genom publiken som sedan inte släppte honom med blicken en sekund. Han håller på att göra sig ett namn i vårt hood, den lille pöjken.

Härom dagen tog jag och Nakken en tripp till Olympic Stadium på morgonen. Kambodja håller nämligen just nu i Asiatiska mästerskapen för U-17 lag i fotboll. Kambodja mötte Thailand och jag måste varit enda barang på stadion. Thaisen tog ledningen och låg sen ner mer än de stod upp för att få tiden att gå, jag svor över maskningen men ingen kambodjan verkade bry sig nämnvärt. De kollade på killen som tagit med trombonen och spelade små improviserade trudelutter till allas glädje. Torsk med 2-3 blev det tillslut och tillställningen gav mersmak. Agenten i mig spanade in Kambodjas kapten nummer 7 som var outstanding på plan. Värmen var det enda minuset, rakt i solen satt vi och smälte bort i 40 grader +.
Min egen träning flyter på. Minst 20 minuter på hoj och 100 situps varje dag. Snart kommer kort på sexpacket - håll ut!

I nuläget leder Man City över storebror United med 1-0 och Svennis saga fortsätter. Jag hoppas verkligen underdogen håller i matchen ut. Sven-Goran skiter jag egentligen i men känslan för Citys fans vet jag hur den känns och önskar dem en vinst. Minns när Bajen började slå Gnägget och Dyrgårn efter många års harvanden i ettan, oj va skönt det var.
Att alla egentligen vill vara bajare bevisar inte minst den här intervjun inför dagens match med HBK: http://www.hbktv.se/just-idag-aer-jag-stark
Desto konstigare att vi inte har ett bättre lag än vi har. I nån undersökning bland allsvenskans spelare om vilken klubb de helst spelat i som gjordes för några år sedan vill jag minnas att Bajen var det överlägset mest populära laget. I natt är det alltså dags för webbradion och ångest igen, suck.
Heaven or Hell!
Har tränat och hängt vid poolen på Himawari idag och kom just från Riverside där jag tog några öl med Andrew och hans polare Johnny. Rutinerade herrar som kom med bra tips om (krog) livet i Phnompan. Får se hur sugna de är att bekanta sig närmare med en ny svenne i stan. Expats kommer och går som sagt här. Andrew och Pia verkar dessutom vara på väg till The Big Apple snart.
C´mon City, Kämpa Bajen!

Idag köpte jag tidningen Phnom Penh Post och ögnade igenom sidan där polisens utryckningar i landet redovisas. Jag vet att jag gjort det förut och varje gång blir jag lika förvånad/chockad över hur jävla våldsamt det här landet verkar vara under ytan. Framförallt ute på landsbygden verkar gruppvåldtäkter med efterföljande mord och rena avrättningar vara vardagsmat. Hämndaktioner för tidigare bråk verkar vara den främsta anledningen till att folk tycker att de har rätt att ta livet av varandra. I detta nummer stod att läsa om en man som fick dörren inknackad av sex män på och avrättades med AK-47 i sängen. En 18-åring hade satt en matchete i nacken på en 21-åring som satt och gungade i en hammock. Anledning: 21-åringen satt och åt på en gurka han snott från 18-åringen jordplätt osv, osv. Mina tankar om att inte bli osams med nån rackare här växer sig allt starkare kan jag säga.

Nu så har det alltså äntligen hänt...(nej, inte ska det va ska det va 100%, syrran)
WTA har skickat sin delegat från Sydkorea för att ställa saker och ting till rätta här. Skönt, det var inte en dag för tidigt.
WTA, ni känner inte till dem?
World Toilet Association, ska nu shapa upp det här landets muggar inför den stundande turiststormen som väntas komma. Enligt en undersökning är det endast 22% av befolkningen här som i överhuvudtaget har tillgång till någon form av toa.
Att det pissas vilt här och var i Phnompan har jag ju sett. Var folk skiter vill jag nog inte veta...

Idag fick jag ett ryck och tog tag i det enda ickeinredda rummet i vårt hus: Det beryktade Slaktrummet! För er som inte hört om det så ligger det vägg i vägg med köket och är kaklat upp till huvudhöjd och det enda det ser ut att vara tänkt till är just slaktning. Lysröret i taket gör ju sitt till också.
Fram tills idag har alltså detta rum agerat som avlastnings- och skräprum, men inte längre. För i dag fick jag arslet ur och rotade fram alla Noams alster som jag sparat och tog givetvis chansen att få upp min egen Popart på väggarna också. Öppnat är nu alltså: Galleri Son and Father (tills Mimmi får penseln ur, eller hur säger man? Då får hon också vara med). Titlar som: "It says Anna and daddy is standing in the background", "I´m riding a helicopter and I´m wearing shoes too" samt "In the beginning they were all happy" finns nu att beskåda för besökarna i vårt hem.
Naturligtvis kan inget beskådas på webben utan galleriet måste besökas live! Eller så kanske det dyker upp ett smakprov eller två för att trigga era konstnärliga sinnen, vem vet.
Nöjd som fan är jag iallafall att Slaktrummet är Galleri och inget annat. Kunde inte med att hänga upp Noams senaste alster "Humty Dumtys blodbad" som han kom med från skolan utan den fick en plats i hans rum istället. Glömt är alla grisaskrik...(nyhetsankareövergång, se upp!)
Erik som bor granne med en grisavlivare i Laos skulle kommit i helgen men fick förhinder. Vill höra mer om han gjort något åt sin granne. Det där lät...

I natt, ännu en natt med Bajen över webben. Ett kambodjansk tid börjar eländet (derbyt höll på att ta knäcken på mig).

- Jag sitter ganska avslappnat i tukisarna när det far moppar och bilar runt vagnen.
- Jag bygger varuberg på disken i affären (i Sverige vänder jag nog varenda streckkod så den ligger rätt).
- Jag har tappat behovet av att hälsa på varenda svenne jag hör på stan.
- Jag kan komma undan tukis- och motodupförarnas rop genom några enkla kommentarer på khmer.
- Jag börjar vänja mig vid att någon annan diskar min disk (jämställd man som jag är till trots)
-Jag ger inte pengar till varenda gatubarn jag ser.
- Vad än Jörgen säger har jag börjat bli fet (jag som kunnat äta vad som helst förut)

Imorgon börjar Noams skola och det nya livet med mer fritid och lunch på tu man hand med Mimmi. Både konstigt och lite skönt känns det såhär innan jag vet vad det innebär. Mimmi har ångest över att hon inte kommer se Noam något och jag förstår henne. Jag kommer nog också sakna honom på dagarna. Det är ju alla våra rutiner ihop som vänds uppochner nu.
Jag tog igen min träning och klarade målet med 140 minuter hoj och 700 situps. Två veckor i rad nu=personligt rekord i självdisciplin. Långt kvar till rutorna på magen dock.
Imorgon ska nya kostymen hämtas hos skräddaren och första oljemålningen bli klar. Det är ett hårt liv jag lever...
Äntligen fått in bilderna från nya kameran i burken också så bered er på bilder snart.

I fredags bjöd Eva och Malcolm över oss på kvällen och vi blev skålade för i efterhand. En jättefin duk med servetter fick vi i bröllopspresent också.
Igår tittade solen fram ordentligt och vi låg i Himawaris pool halva dagen och brände oss innan Erik och Kristin kom över på fika vid halv fyra. Mimmi och Katarina tog en sväng på stan på kvällen och jag tog några kalla för mig själv till Premier League-premiären när Noam somnat. Kände mig lite ensam och tyckte synd om mig själv en stund men det släppte när Gerrard fixade The Reds första tre pinnar för säsongen i slutminuterna. Ont om fotbollstokar här, konstigt! Idag är det söndag och segt på alla håll. Jag måste ta igen hundra situps jag hoppade över att göra igår, suck!

På Himawari stor en jätteburk med hårgelé i omklädningsrummet som alla får ta ur...
D e lyx!

När Mimmi kom till jobbet idag fick hon en komplimang av en kambodjansk kollega:
- Åh, va tjock du har blivit över sommaren. Verkligen tjock!(och kollar in rumpan)
Så går det till i the land of only rice and no underhudsfett...

Noam skulle gå och fixa barret inför skolstarten idag. Väl på skönhetssalongen blev vår lilla primadonna så betagen av en kvinna brevid som fick pedikyr att han inte tänkte gå hem innan han också hade fått fina naglar. Jag hade målat honom innan men det flagnade av rätt så fort. Lyssna nu alla som sett vår speedball in action - Noam satt blickstill i en stor fotölj i en halvtimme. En klubba i munnen och en kvinna på fötterna och en på händerna. De klippte nagelband, tvättade, sprayade, masserade, skrubbade, petade, klippte, målade, lackade, målade igen och han satt som en utställningskatt med händerna och fötterna på sina små kuddar. Helt otroligt! Jag är bara ledsen att jag inte hade kameran med mig.
8 dollar - 55 spänn för hela kalaset inklusive håret. Han kommer att vilja gå varje vecka nu =)

Träningsfacit efter onsdag: 60 minuter hoj och 280 situps.

Hade fastnat för trallvänliga Florence Valentins "Pokerkväll i Vårby Gård" i sommar och igår kom albumet. Hade hoppats på med blås men helt okej. Upptäckte att Agge som jag och Leffe hängde lite med sommaren 95 var batterist i bandet också. Jag vet - jag och namn=Sjukt!

Det börjar ta på krafterna att rå om en 3-åring med vilda vänner hemma 8 timmar om dagen. Mina nerver brakar snart om inte skolan börjar.
Träningen går ok men känner mig fortfarande fet. Ska man behöva ha disciplin i mer än en vecka?
Stan stängdes av igen idag - Laos höjdare på besök och snutar överallt. Dessutom varje gata som angränsar till en skola avspärrad i försök att stoppa fusket.
Kambodjanska ungdomar med namn i dagens tidning:
- Jag känner mig inte lika säker på min förmåga när jag inte får fuska!
- Alla andra gör det ju så om jag inte gör det själv har jag ingen chans att konkurrera.
Genomkorrupt sa Bill! Genom korrupt sa Bull!

Jag fick ettårskalaset med krigstema berättat för mig idag. En amerikan (skräll) med kambodjanskamerikansk fru, alla gäster i kamokläder,kamonät över hela lyxhotellfasaden, stridsvagnstårta, armytält på och robotar på gräset, ett exercispass av kambodjanska militärer (mördare), Kambodjansk nationalsång med jänkaren stint stirrandes på fanan, underliga fredcermonier med orkideér i poolen och trollkarl med hundvalpar. Förhoppningsvis skickar Sara över några bilder på mailen som kan läggas upp.

I dagarna tre pågår just nu gymnsiestudenternas slutexamen i Phnom Penh. Alla är föräldrar hypernervösa och polisen har kallats in för att bevaka alla skolor. Ett vanligt förekommande problem tidigare år har nämligen varit att proven kastas ut genom fönsren till släktingar som tar reda på svaren och kastar in dem igen. Förutom fusket så har rutor krossats och lärare skadats, något man vill undvika i år.

Veckans träningsmål ligger på 20 min hoj/dag och 100 situps på bänken (ny för dagen). A Total: 140 minuter bicycleta och 700 situps. Hoppas hinna med lite rygglyft och armhävningar också.
Jag vill ju inte backa upp mitt sexpack på magen med gäddhäng på armarna...

Mån: 20 min och 30 situps (dålig mage idag- ja, på två sätt, orsak och verkan)

class="image" src="https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/154294/images/2007/pict2364_1186322411_7991652.jpg" alt="Naken på åkern" width="400" height="300" />


Nej, här fanns inget naket. I väntan på de nya Kambodjabilderna från Nikonen får ni hålla till godo med åkern på Gotland där vi tog våra kvällsbad och kvällsduschar ur slangen. God damn Sverige är vackert!

Dagen har fördrivits med brunch på Gasolina och lek med Noam, sedan Mimmi och Katarina körde ännu en SPA-vända med massage och vaxningar av ben. Noam var någon slags hemmasnickrad superhjälte som skrämmde bort monster och pappa fick komma i den fiktiva sportbilen och hämta upp emellanåt. En egen sagobok började skrivas och ritas på samma tema men blev allt för flummig till och med för att pappa skulle kunna hålla storyn tillslut.
Noam fick för övrigt tusen bilar i födelsedagspresent och pappa genuspedagogen med bilhat fick bita sig i handen och inse att vi lämnat upplysta Söduur för Asien. Huvudsaken var ju Noams glädje givetvis men det är så jäkla meckigt att klämma ner de stora förbannade Barbiedockorna i de minsta sportbilarna...

Träningsdisciplinen höll veckan ut. 20 minuter hojka och 100 situps idag gör att målet på 140 minuter hoj överskreds med en halvtimme och att 1000 situps blev gjorda. Är stolt men asbesviken att jag inte har frambringat minsta sexpack än. Vaffan Napoli! Situpsbänk med lite lutning ska inhandlas imorgon tillsammans med en lite för tight ny kostym som motivation. Sluta äta pizza och dricka bärs - Glöm det! ;)

Sitter i soffan och pustar ut efter dagens 3-årskalas. De sista gästerna har precis gått och sista plastmuggen är bortplockad. Jag, Mimmi, Noam, Katarina, Sara, Bernard, Illias, Casper, Andrew, Pia, Henry, Stephanie, Jules, Kristy, Jojo, Sebbie, Philippe, Neill, Amy, Elsa, Sam, Anna, Joe, Maia, Michael, Sokha, Chenda, Violet, Tom, Nicole och några till som jag glömt namnen på var här. Det är bara att konsatera att ett barnkalas med 30 pers är lättare att ha i ett stort hus med maid än på 60 kvm som hemma på Västgötagatan. Vi har vårrullar och morotstavar för ett helt kompani kvar. Appropå kompani hörde vi det sjukaste nyss. Imorgon skulle Bernard och Sara på 1-årskalas på lyxhotellet i stan. Med inbjudan hade det kommit armékläder till barn och vuxna som ska bäras på festen. Sjukt var bara förnamnet...
Vi gjorde en runda på Raffles och visiterade Elsewhere månadsfest igår kväll. Drinkarna på Le Royal går inte av för hackor och på Elsewhere är det fullt ös som vanligt.
Bilderna ligger i nya kameran och kommer senare.
Ingen träning idag hittills men jag måste på det nu innan jag somnar ihop i en liten hög.

Glädjen över att Noam är frisk och pigg igen är total. Efter att ha dragit runt med ett litet gnöl i fyra dar är han nu tillbaka sitt vanliga glada jag igen. Själv har jag gått runt som i davla idag efter att ha lyssnat på Bajen- Malmoe över webbradion halva natten. Skön vinst och lottning i UEFA-cupen imorgon, spännande.

Ett orkanregnväder ställde in vår båttur ikväll och tydligen ska det komma mer regn i morgon. Vi får väl se hur det går med våra partyplaner.

Träningen: 110/140 minuter hojj gjorda. 560/1000 situps. Var och spanade in Paddys igår också, ett khmergym med lite mer rough feeling. Vi får väl se om jag vågar mig dit. Tänkte kanske ta rygg på Andrew när han kommer tillbaka hem till Phnompan. Han har tydligen hängt där lite och det kanske är bra att ha 195 cm Coloradobo med sig om nån vill utmana barangen på fight.

Jag plåtar som en tok nu och nojjar över den senaste tiden rånvåg i stan. Flera vi känner har blivit avdragna av moppar när det haft väska på sig och skadat sig rätt så illa. Jag åker bil och tar inga risker. Katarina som också har ny kamera lusläser sin handbok och lär sig allt, jag har meckat ihop min och plåtar som en tok. Jag hoppas lära mig på vägen.
Två olika taktiker. Inga bilder har åkt in i datorn än men jag hoppas kunna bjuda på lite mer av vardagen i Phnompan i bilder snart.

Bilden är från i somras när vi var på väg ut på Fjäderholmarna.

-"NOAM ska du skriva pappa."

Sagt och gjort.
Jag kanske glömde och meddela att kalaset sköts upp till nu på lördag,så kaoset är kvar att riva av.
Katarina har racat runt på Royal Palace idag och jag och Noam har haft en lugn dag igen trots att han är frisk idag.
Efter onsdagens träning: 90/140 minuter på hojjen och 410/1000 situps.
Satan vad jag har svårt att dra ner på sötsaker, fett och öl - jag undrar om det här kommer ge något resultat. Jag missar ju hela vardagsmotionen jag får av att gå hemma. Kämpa Hagberg!